Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Hej tjejer. jag antar att jag måste komma in och uppdatera er lite?
Var på återkontroll idag och jag har aldrig varit mer nervös än jag var idag och jag har aldrig skakat så mycket i hela kroppen som jag gjorde när jag tog mina kliv in på sjukhuset. Hjärnan blockerades och jag såg inte ens trappan jag skulle gå upp för. Tårarna rann ner från mina kinder...
När jag väl kommer in till världens underbaraste gynläkare och vi går igenom min journal får jag lägga mig i gyn stolen...
Och vet ni vad?
Jag får se ett pickande hjärta
Jag fick se en 6mm liten älskad plutt med hjärtaktivitet.
Jag är den lyckligaste på denna jord just nu.
Hon tyckte allt såg bra ut och mina ljusa flytningar tyckte hon inte jag skulle oroa mig för, för tappen var helt stängt och allt såg fint ut.
Så nu ska jag försöka att glädjas över den här graviditeten.
Men ska ändå gå och prata med en kurator så jag får ventilera mig om allt.
Tack alla för att ni hållt mitt hopp uppe, ni är underbara.
6+2 trodde hon att jag var.

Längtan: GRATTIS!!! Vet hur den där känslan är och det är en av de bästa jag har varit med om.

Bettan: Kan jag också få vara med och läsa?

Jag har hängt med och läst det mesta sedan jag hittade denna tråden. Men har inte velat skriva för mycket eftersom denna graviditet verkar gå bra och jag vet att det inte är något man gärna hör om när det inte går lika bra själv. Har ju som sagt varit i den sitsen och då var min allra bästa vän gravid och jag försökte ställa upp för henne men det var svårt.

Har själv nu gått in i v 19 (18+1) och ska på RUL den 23. Efter det kommer jag nog känna mig ordentligt gravid. Har fortfarande mardrömmar om att jag ska komma in på 'RULet och få reda på att bebis är död. Att de sparkar jag har känt bara är gaser. Förlåt att jag skriver om detta men jag vet inte var jag kan ventilera om det. Tror bara det är människor som varit med om det vi har varit med om som kan förstå en sån tanke.. Varför kan man aldrig vara glad?

Bettan: jag också

Amatory - välkommen hit. Känner igen mig i allt du skriver, på gott och ont

Lite läskigt att vi är så många. Upprepade missfall är "sååå ovanligt", och ändå är vi ju hur många som helst här inne... Det verkar som att det vanligaste är att man INTE hittar några fel dock?

Någon skrev att progestron kunde ge biverkningar för barnet, detta har jag inte hört om, ngn som vill berätta? Jag tar 1 vag/dag under denna graviditeten, men ingen har talat om för mig att det kan ha negativa konsekvenser, inte heller finns det ngn bipacksedel eller text i fass...?

Bettan, vilken fantastisk presentation du har!  jag vill också komma åt din blogg, om jag får...

Ang. blödningar så fick jag strikt ordination från läkaren att ta det lugnt när jag hade småblödningar tidigt i graviditeten (som sedan resulterade i min son). På sin höjd lugna promenader men inte "springa på stan" som hon uttryckte det (det var kring jul så det blev inga julklappar inhandlade). Vid mina mf hade jag tränat, haft sex och levt som vanligt. Men fjärde gången, efter att vi sett hjärtslag, sa läkaren alltså att "nu ska vi satsa på det här". Jag blev även sjukskriven i några veckor. Och det gick ju vägen.

Men jag tror att det viktigaste är att man känner sig lugn själv med hur man gör.

Längtan: Åh, grattis! Finns ingen underbarare känsla. Nu är det äntligen din tur!

GRATTIS, längtan. Härligt att höra.

Välkomna, Amatory och färnevik. Javisst är det helt sjukt att vi ändå är så många som drabbas. Rent procentuellt är det ju dock väldigt ovanligt med 3 eller fler missfall.

färnevik: Ja, progestron ökar bland annat risken för hypospadi hos små pojkar; rätt sjukt att de inte informerar om det. Dock går det att operera och ytterst få får varaktiga problem.

Amatory: Usch vilken obehaglig känsla. Har du fått några vul/ul under tiden? Skönt att iaf känna den lill*. Längtar tills jag kan göra det. Har redan hunnit bli orolig och det har inte ens gått en vecka sen sista ul:et.

Krus: Och jag som gjort tvärtom; tagit det lugnt annars, men denna gång tränat som vanligt. 

Lägger till er i adresslistan.

Längtan: Å vad skönt att höra

Amatory: Grattis till att ha kommit så långt. Förstår dina drömmar!

Ego: Måste bara spy lite galla. Vet inte om ni kommer ihåg, men en tjej på jobbet är gravid. Halvvägs nu gissar jag. Hon sitter nära mig och pratar jättemkt om det. Och jag får verkligen inte tummen ut att berätta för henne om varför jag har så svårt att lyssna på det.  Jag lider verkligen  
Och som inte det är nog. Gick på spinning efter jobbet idag. och vem kommer inte om en tjej som precis fött. 8 veckor sen. jag tycker det är precis.... jag vet att folk får väl göra vad fan dom vill. Men jag blir galen!

Irma: Tycker gott att du kan säga ifrån iaf; du skall inte behöva berätta varför du inte vill höra alla graviditetsdetaljer om du inte vill. Säg bara att du skulle uppskatta om hon slutade prata om sin graviditet hela tiden.Punkt. Hon lär ju undra, men vad sjutton...

Jag kommer faktiskt ta det jävligt lugnt med träning. Men sk ju till grekland 4 sept. Tror ni att det gör något om man går mycket där? Kommer vara o vecka 9-10 då iaf.