Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Hej alla
Jag har följt den här tråden lite i bakgrunden ett tag. Vissa av er känner jag från andra trådar och några är nya för mig. Tyvärr så platsar jag i tråden nu efter att ha fått mitt tredje ma i sommar. Just nu känner jag ingen större lust att ens försäka bli gravid igen, men en sak är iaf säker; vi ska definitivt genomgå den där utredningen som vi äntligen har rätt till efter tre ma och över tre år av kämpande för att få bli föräldrar. ...och sen så vet jag vilka krafter som sätter igång när kroppen går igång igen med äl osv.... snart sitter man väl där med ältestet igen

Vi genomgick en privat utredning i våras där man tittade på blodets koaguleringsförmåga, ägg- och spermiekvalitet, sköldskörteln, min förmåga att ta upp näringsämnen osv. men inga fel hittades. Som jag har förstått det, så är det ungefär bara kromosomanalys, livmoderns form och immunförsvaret kvar... så vi får se om vi någonsin får något svar på varför vi inte kan få barn.

Nu har jag presenterat mig lite och jag hoppas att det går bra att jag håller till lite här under utredningen, som förhoppningsvis startar i höst/vinter.

Bettan och Mojutten: tack för välkomnandet!

Längtar efter liten: hoppas du får det riktigt bra i Grekland!

....Om träning när man är gravid, så tror jag verkligen inte det är någon fara så länge man lyssnar på sin kropp. Sist jag var gravid, så var jag stilla mest hela tiden, men mest för att jag mådde så dåligt. Hade jag orkat så tror jag att jag hade mått bättre av att iaf fortsätta med promenader, simma eller nåt.

Hej alla!

Niini: välkommen hit. Du och jag tycks vara i lite samma situation. Jag har haft mitt tredje ma och står nu intför en utredning. Vad tråkigt att ditt förhållande tagit slut.

Bettan: RUL nästa vecka!?! Känns som det gått hur fort som helst! ...men kan tänka mig att det inte alltid känns så för dig.

Ego: nu har vi varit på ett samtal inför utredningen. Det tycks som att de ska kolla det vanliga, dvs: kromosomer, immunologiska orsaker, prov kring ämnesomsättningen och många prov kring blodets koaguleringsförmåga. Det blir ingen röntgen av livmodern, iaf inte i det här skedet. Läkaren gjorde klart att det, precis som jag trott, är stor risk att de inte hittar någon orsak till mina ma. Hon tror inte på progesteron, utan det jag tror att jag kan vänta mig är blodförtunnande medicinering. Vad tror ni om detta? Vad ha era läkare gett för orsaker till att skriva ut progesteron? Hon verkade väldigt säker på att det inte funkade, men jag vet ju att det finns läkare som har helt andra åsikter.

Bling: jobbigt, man vill ju ha plus direkt!  ...men jag håller tummarna för att det blir plus på BIM

Grisolle och Mojutten: Håller tummarna för er också

Niini: fin tanke! Ska spara på den när det känns motigt i kampen mot att få bli förälder.

Ego: tack för svaren om Progesteron. Jobbigt att det säger så olika om det.... Det gör det ju inte direkt enklare för oss som inte är medicinskt utbildade att veta vad som är bäst....

Ha en bra fredag allihop!

Längtan: hoppas resan blir riktigt trevlig!

Mojutten: fy vad tråkigt att mensen kom. Ser din fråga till Bling och då undrar jag (du behöver såklart inte svara!) hur länge ni har försökt den här gången? Vi försökte i ett år innan vi, privat, fick en insemination. Jag tyckte det var skönt att slippa pressen ett tag, men det gör tyvärr inget för att minska riskerna för mf. Hoppas ni kan ha en trevlig bröllopsdag trots allt

Bling: tråkigt att det inte gick den hela vägen. Jag har läst lite om det du skrivit om hur ni söker hjälp. Du kanske har skrivit det innan, men vad gjorde att ni tog steget och sökte hjälp utomlands. Jag minns hur jobbigt det var att fylla 35 (är 36 nu) och veta att man "hamnar i en annan kategori", men det är verkligen bara på pappret och säger egentligen inget om verkligheten.

Bling: ja, då förstår jag verkligen ert val. Vilken historia ni har, ni måste verkligen kämpa mot mycket. Allt man säger nu låter fjuttigt, men jag önskar er all lycka till vid nästa behandling!

Mojutten: för min del behöver du inte be om ursäkt för dig fundering. Jag tyckte nästan det var värre de första gångerna jag försökte bli gravid efter missfallen. När det gått nästan ett år, så hoppades jag inte lika mycket mer och då blev det inte lika svårt att få mens varje gång. Inte lika höga förhoppningar och stora besvikelser utan då infaller mer en konstant oro (det bästa sättet att förklara det).
Jag undrar lite varför er läkare rekomenderar IVF? Det jag har fått höra är att vi kan göra det, men det minskar i stort sätt inte mf-risken iaf. Jobbigt att de säger så olika hela tiden!

Bettan: hur är det med dig?

Bettan: spännande med RUL på torsdag. Håller tummarna för att dagarna till RUL går fort!

Mojutten: aha, då förstår jag Låter som en bra plan.

Jazzy: grattis!

Vinkar till alla

Bettan: Grattis!!!!!!! Vilka underbara nyheter!

Kakis: välkommen hit, men riktigt tråkigt att du behöver vara här. ...och tråkigt att du mött så dåliga läkare, det hjälper ju inte precis att bli dåligt bemött när man är i den här situationen...

Laban: grattis!

Bettan: berätta på jobbet låter stort. Grattis! Hur kändes det?

Nybliven fru: jag har fått två ma då kroppen tog hand om det själv och jag blödde inte på det sättet, utan intesivt i några dagar och lite till i några dagar. Däremot så fick jag mens efter bara ca 3 veckor, så det kanske kan vara en tidig mens? Jag hade iaf definitivt kollat upp det om jag var du. Lycka till!

Quatterlin: Välkommen. Vi har också haft tre ma (inga barn) och är också igång med utredningen. Trots att allt sett bra ut hittils och jag vet hur låga oddsen är, så hoppas jag på några svar. Det vore skönt att få veta varför det har gått så här.

MtA : grattis!