30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Då var jag på väg hem igen.

Resande, fortsätt ta upp tråden! Jag vill gärna veta hur det går med allt (och tror inte att jag är ensam om det). Och om det hjälper dig det minsta lilla att stå ut med den här bedrövliga situationen så är det ju bra! Varm kram till dig!

Vi 5 försök använda stödstrumpor för då kan man få ned svullnaden. Jag har likadant och det ihop med hemorrojder gör att man känner dig som en babian.

Uppdatering; läkaren kom vid 11. Jag slapp tabletter för han kunde ta hinnorna med en gång. Nu ligger jag och väntar på att värkarna ska trycka ner bebis så jag kan få vara uppe. Fick en mysig bm som jag träffat innan vid en koll. Mycket bättre bemötande idag så jag är glad och positiv inför den kommande smärtan. Fast lite nervös också.

GHP vi har också kört den hårda vägen nu. Att man inte får gott om man inte äter. Då äter hon faktiskt lite. Dock avstår hon maten och säger att hon inte vill ha mat och sen när fika kommer vill hon ha. Så då har jag sparat maten så klart och så måste hon alltid äta 5 tuggor.

Stramalj. Vi har tur att hon äter på fsk. Å där äter hon verkligen alla rätter, fisk, gratänger, lasagner osv. Hon älskar deras vegetariska tex. Hemma vägrar hon grönsaker.

I somras var hon hemma 8 v sååå blev maten enformig för henne eftersom hon valde utöver det vi åt pasta eller pannkakor. Resultatet blev hård i magen såklart.
Och hon är faktiskt inte så sugen på att bli det igen så när hon tjatar om bara det brukar vi påminna henne.

Skönt att läsa iaf att man inte är ensam.

Stramalj, klart allt är en bluff, allt är en bluff, du har väl sett truman show

Vi5, ja det är skönt, jag tror faktiskt det mesta i syskonkrisen handlade om att vii försvann och att vi inte fick träffa varann när bebis kommit.

Jag ångrar så mkt att jag lyssnade på kuratorn i Solna som sa till oss att inte berätta för A. Vi hade ju under hela grav sagt vad som händer, mamma å pappa åker intill Bb. Sen kommer du och hälsar på när bebis kommit.
När planen blev annorlunda så var vi kluvna så under ett kuratorbesök tog vi upp det och hon sa att vi inte skulle säga ngt eftersom allt var så osäkert.
Så när vi flög (hon följde med til flygplatsen å vinkade) sa vi att vi skulle upp till doktorn och kolla hur bebis mådde och kanske skulle dom ta ut den. Hon visste ju att vi flugit iväg på kontroller förut.
Vi skulle sagt allt, att dom skulle ta ut bebis och att vi skulle sova över där några dagar.
Men eftersom A då var i en fas där hon ville vara med mig hela tiden. Hon gillade knappt att vara hos mina föräldrar ens en stund som Hon annars älskar, och eftersom vi inte visste hur allvarligt allt var så tyckte kuratorn
Vi skulle avvakta.
Jag får ännu lite ångest när jag tänker på första videosamtalet vi hade när I var född med À. Den besvikna blicka när hon glatt sa åh jag vill komma till er och min bebis och jag sa att det inte gick.
Hon måste ha känt sig så övergiven, alla känslor med nytt syskon och så sänder vi signalerna att vi knappt vill veta av henne.
Hu, gör ont i mammahjärtat..
Hon är inte riktigt trygg sen dess och mina föräldrar som tom bor i samma villaområde som oss har ju alltid varit hennes bästa. Hon är gärna där. Längtar efter dom men två ggr när hon sagt jonkvill sova över har hon ångrat sig ochvi har fått hämta henne.
Vilket vi gör utan problem och kommenterar det inte ens utan säger st två alltid hämtar om hon vill. Men det är jobbigt att se den förändringen. När hon tyckt så mkt om att vara där och framförallt sova.
I lördags sa hon själv att hon ville sova så vi ringde och hon behöver hämtad men kl 20 fick vi hämta. Å hon hade somnat innan mannen kommit ut på gatan i vagnen på väg hem.
Ja.. Behövde få ur mig tror jag 😊