30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Lena - Jag kan tyvärr inget om mjälten. Men det låter ju inte så bra, du borde nog kolla upp det?

Barba - Inskrivning minsann. Härligt.

hormonstinn - Skönt att A är bättre och skönt att få rå dig själv lite också. Njut ordentligt av buffandet nu när du har tid att ägna dig åt det.

Är det någon som har glömt bort vad som händer i vilken ålder, och vill veta när bebisar inte längre kan sitta stilla i famnen så att mamma kan äta/läsa saga för storasyskon/surfa/dricka kaffe etc.? Det är vid fyra månader.

Herregud, jag är helt matt i armarna, man måste hålla i stenhårt för hon ska bara framåt, varvat med snabba kast baklänges och åt sidorna, så det gäller att vara beredd! Och så vill hon upp och stå också, men kan förstås inte alls själv så man måste hålla henne. 7.7 kg. Pust.
Vi har en gåstol (heter det väl?), någon som minns när man kan börja använda en sådan? Kanske kan rota fram den nu redan?

Tack för svar om gåstol. Nej, jag tror ju alltså inte att hon kommer börja köra runt i den än på länge, men kanske att hon skulle tycka det var roligt att kunna sitta lite mer upprätt och titta på världen. Babygym och filt på golvet är roligt en liten stund, men blir tvärt trist.
Och svårt det där med stabil i ryggen, när är man det? Hon sitter ju självklart inte själv än. Alltså utan stöd, men hon vill inte sitta lutad i famnen utan utan strävar sig framåt. Med lite stöd så att hon inte ramlar så är det ju ändå hon själv som håller sig uppe, så att säga. Hon sitter i sin TrippTrapp sedan ett par veckor, lite uppallad med kuddar och är nöjd ett tag medan vi äter eller så. Babysittern gillar hon inte alls längre, för trist att vara nere på golvet, och så vill hon ju inte luta sig bakåt så mycket så hon sitter liksom och kämpar för att få vara upprätt istället, och det blir väl jobbigt såklart.
Sara - Jodå, hon klämmer nog i för att berätta när hon är missnöjd. Rejäla lungor. Så tack och lov att hon är nöjd, inte jämt men oftast, annars fick vi nog köpa klippkort på tinnitusklinik hela familjen.

Cissi - Jo, sitträning kan ju vara intressant förstås.

Johanna och norrland - Vi har ingen Bumbo, och ärligt talat är jag inte så sugen på att köpa en nu till sista barnet. Är det inte rätt kort användningstid på dem? Iaf om man har Elsas lår, kan jag tänka mig.
Någonstans i våra gömmor har vi också en hoppgunga, den har ju stöd rätt långt upp på kroppen så den kanske vi kan börja med istället. Om vi bara kan lokalisera den...

Lady W - Så tidigt är ju fostret så litet, så det beror ju jättemycket på hur och var den ligger om man ska känna den eller inte. Den har ju mycket plats därinne och kan ju ha simmat någonstans en bit ifrån någon "vägg" och ligga där och sprattla, då känner du ju inte det.
När jag har gjort ultraljud med mina har jag alltid blivit förvånad att se dem röra sig så mycket och inte känna det samtidigt som man tittar på dem. Och då har jag varit i v. 16-18, du är väl mkt tidigare?

Lena - Jag minns att du skrivit om det tidigare. Jättejobbigt! Pinsamt att tacka nej? Nej, mycket mer pinsamt att bli för full! Jag tycker inte att barn skulle behöva se sina föräldrar påverkade. Någonsin! Även om de är för små för att förstå så märker de ju helt säkert att pappa eller mamma är annorlunda. Inte kul för dig att sitta på helspänn och vara orolig för att det ska hända igen.

Pyttis - Aha, intressant. Fast det handlar ju om väldigt korta stunder ändå. Ida och Gustav gillade heller aldrig hoppgungan så mycket, plus att det var så bökigt att tråckla i och ur barnet, de fastnade alltid med benen när man skulle lyfta ur dem. Gåstolen har de gillat båda två. Fast jag minns det som rätt jobbigt när de rullade fram till bokhyllan och metodiskt började riva ner alla böcker där.

Barba - Hoppas det går lugnt till ikväll!

Barba - Så ledsen för din skull. Sådär kan ni ju inte ha det.. Kram!

Lena och Barba - Jag har inget att komma med, men det låter som bra tips det jag läser här. Kramar till er!

Elsa har nu fått några "smaksensationer" den senaste veckan. Någon droppe hemgjord äppelmust på ett finger, en yttepyttebit med västerbottenost (eller "vanlig ost" som Ida och Gustav säger), lite lite av en mosad ärta och kanske något mer som jag har glömt bort. Fast det är jättesvårt att veta om hon ens får i sig så mycket att hon känner någon smak av det? Hon gör liksom ingen min av att det är något speciellt som händer. Vi fortsätter väl att sticka till henne lite vid tillfälle.

Lena - Jag håller tummarna!

På tal om gaser : I lördags satt vi och fikade chokladbollar när Gustav plötsligt klagade på ont i magen och hoppade ner från sin plats, och gick och ställde sig bredvid Ida där hon satt och åt på sin chokladboll. Så ropar hon rätt vad det är: "Ööööh, vad är det som luktar!?" och nyper sig om näsan. Sedan tittar hon skeptiskt ner på chokladbollen hon håller i sin hand och säger "Är det BAJS på chokladbollen!!?" En mycket mer logisk förklaring än att lillebror skulle ha släppt sig, givetvis.

Barba - Grattis!

Nu minns jag att Gustav blev alldeles röd kring munnen förut när han åt tomat. Men nu gillar han det inte längre (säger han iaf) så jag har ingen aning om ifall det fortfarande skulle vara så. Jag kopplade ihop det med att han har känslig hud och får eksem på kinderna om vintern etc. Tänkte bara att tomaterna var för starka för huden, som att det var en kontaktreaktion. Att det skulle ha blivit likadant även om han bara gnidit tomaterna runt munnen utan att äta dem.

Elsa smakade lite potatismos idag. Hon skrek i högan sky tills hon fick mera, så det blev nog tre-fyra skedar totalt. Fast alltihopa åkte ju ut igen, tekniken finns inte där än.