30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Ja Milla, du bor ju lite bättre till Jag funderar på systrar jag har men usch så svårt.. Vet inte om nån skulle vara till nytta eller bara sällskapliga. Det är mer stöttning jag vill ha, inte sällskap.  
Jag sitter (orättvist) och stör mig på att karln inte öht har pratat med mig om vad som komma ska, han sitter på FB varje ledig tid, eller liknande. Noll kommunikation. Jag orkar inte vara den drivande för att vi ska prata varje gång. Så less. Även om han visst skulle lyssna så frågar han inget, tillför inget, bidrar inget

han kommer i juni

Vet inte hur de skulle vara, kom på tanken först idag.
Min mor däremot är uteslutet, hon är alldeles för "ego" och jag vet att hon inte lyssnar, tex att jag inte skulle vilja att hon stod vid fotändan skulle hon strunta i. Hon var med på två av syrrornas förlossningar och båda hade sagt nej men det blev som hon ville ändå. Ändå fattar hon inte att jag inte vill ha henne med just pga såna saker.

han kommer i juni

Chiqita, vilken härlig berättelse

han kommer i juni

Sitter med huvudvärk och täppta bihålor och har lovat J tivoli idag. Igår var ingen bra dag, vi "rök ihop" och jag bad honom dra hemifrån vilket han gjorde. Han kom sen på kvällen och kollade av om jag menade det, jodå (han skrek och hade sig efter jag blev arg, då fick jag nog, J såg det hela vilket inte är ok) så han har sovit borta inatt. Detta innan vi väntade gäster så jag såg nog lite rödgråten ut. Ingen frågade efter honom heller (min familj).

Nu kaffe,sen tivoli.   

  

han kommer i juni

Jag har både SMSat och ringt men ingen respons, tfnsvararen går på direkt
J älskade karusellerna, hon åkte en del själv och en bergochdallarv med syrran, vågat! Skrattade hela tiden, jättemallig

han kommer i juni

Ja kanske, kanske vaknar han upp också istället för att fortsätta nonchalera att vi har problem. Känns inte som att han bryr sig, sitter tyst framför FB istället för att prata med mig öht, då kan det vara för min del.

han kommer i juni

Jag skulle skriva mer. Jag önskar han tog fram mer positiva saker hos mig men dessvärre är det inte så. Jag har svårt att se hans positiva sidor med, vet att de finns där men vilka var de?

Jag läste lite i min gamla blogg och det verkar som att det var fnurra precis dessa veckor förra graviditeten med. Ska hur som helst ta upp det med BM nästa gång.

Idag träffade jag min lillasyrra, hon frågade spontant om inte hon fick vara med på förlossningen, kanske det sa jag. Om jag ska ha någon med är det nog henne det lutar mest åt.
Jag har dessutom snöat in på dyktekniken och funderar på om det är alternativet för mig? Jag tyckte alla bedövningar jag hade sist samt lustgasen förtog en hel del smärta men även minne och upplevelse.    

han kommer i juni

Mosing, jo det har ju varit upp och ner, rätt turbulent. Nej han har inte hört av sig än, J har börjat säga att pappa kommer snart Ja det får man hoppas, allra senast imorgon iallafall. Har inte en aning om var han är.

han kommer i juni

Jo iofs sa jag åt honom att han skulle gå, men inte mer än då så jag fick hämta mig, var ledsen över bråkandet. Nu tycker jag det börjar bli larvigt, ska han komma smygandes hem sen utan att ens säga nåt, för det är nog som det kommer att bli, han behöver liksom aldrig förklara sig (iallafall gör han det inte). Jag har ringt två ggr till ena mob. och en till den andra samt skickat ett MMS med bild på J där hon åkte karusell igår. Inte ett ljud tillbaka.

han kommer i juni

Tack för allas input, nu är han hemma, utan förklaring (än). Vi har ätit och småpratat med J. Ja det är absolut mina hormoner samt hans ovisade intresse för gravidteten som spökar, men jag tror inte det är hela förklaringen. Vi har ju helt klart problem. Det konstiga är att om han lyssnade aktivt skulle 75% av problemen inte finnas, han missförstår och feltolkar så ofta, och blir arg därefter. Vi hade en period under/efter fam.rådg. förut där han fick rådet att lyssna noga och då gick det genast bättre. Jag fick rådet att enbart prata när vi var i samma rum då jag ofta blev arg för att jag fick uppåtväggarnasvar.

Nog om det

Vad tror ni, vågar man efter min stress och panik förlossning (en sk normalförlossning) satsa på dyktekniken och ha lillasyster och make med sig eller är det för mycket att hoppas på? Jag tror syrran behöver det då hon blev så förskräckt vid sin förlossning att hon överväger att  dottern får bli ensambarn, hennes sambo får inte ens nämna fler barn. Men, då behöver jag input, ska jag köpa ngn bok specifikt eller är det försent nu? Ska man öva mer än jag gör nu då det drar samman att jag andas såsom man gör på yoga?   

   

     

han kommer i juni