30+ som väntar/har fått syskon, del 8
Eva: Jag förstår PRECIS vad du menar om det där med en sorg i själen av att tvingas uppleva känslan av att inte kunna mätta sitt barn. Det ÄR skitjobbigt känslomässigt och jag har fällt oändligt många tårar över det, så tro inte att jag tar lätt på detta med att välja bort amningen och gå över till ersättning. Men nu, när jag själv inte är i den situationen så ser jag mer rationellt på det hela och när man väl fattat belutet så är det lättare. Men, det tar sin tid att komma dit och det går inte att forcera för då tror jag man kan må dåligt och gräma sig i efterhand. Jag fick lite sådana känslor med J, kände att jag gett upp för lätt osv.
Kram till dig!
Och jag får erkänna att jag är en elak person som drog rejält på smilbanden när jag läste om din/er sömnlösa men kräk- och bajsfyllda natt/tidiga morgon. Det var mkt MYCKET igenkännande och även så klart med stort medkännande. Kommer väldigt väl ihåg känslan av att lalla runt helt sömndepraverad och bli helt uppgiven av att väckas efter att nyss ha hunnit somna och inse att det bara var ngn halvtimme sedan man krupit ner i sängen efter senaste nattningsförsöket.
Det är tufft när man är mitt i det (vilket för vissa andra här i tråden tyvärr pågår alltför länge.... ) men när man kommit ur det så blir man på ngt underligt sätt lite nostalgisk. Eller så är det bara jag som är konstig som tänker tillbaka på det så?