30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Bland mina föräldrars vänner fanns en Kurt-Orvar. 
Tja ... varför inte? 

*smygläsare smyger in*

Måste bara fråga - kände ni varandra sedan tidigare, eller är det en ren slump att vi har två tredjedelar av nordens segelflygarelit/segelflygarelitfamiljer här?!
 

Kom ihåg att ta bort ärtan först bara innan ni stoppar dit besticken!

Och slutligen apropå sendrag, jag har inte haft det sen jag var gravid. Men i helgen åkte jag på sån helvetisk magsjuka och fick flashbacks till graviditeten för att jag fick sånt sendrag under fötterna. Det var när jag låg på akuten med vätskebrist och saltbrist (kalium och natrium, för att vara specifik). Några timmar med dropp senare  så var sendraget som bortblåst igen. Så vätske/saltbalansen verkar hänga ihop med sendrag, även om det förstås kan finnas en massa annat som påverkar också. 

*smyger ut igen* 

Fio - skönt att byta!

Lycklig - jobbigt med flytningarna, och framför allt att du blir så orolig! Det låter klokt att byta ställe om du inte känner dig väl omhändertagen där du är idag. Och så tänker jag samtidigt att du skulle kunna fundera över hur ett vul skulle hjälpa dig. För minuten, absolut. Men det var ju inte så länge sedan du gjorde vul, och nu är du lika orolig igen. Och det börjar finnas en inriktning inom sjukvården att inte göra ul/vul som inte är absolut nödvändiga då de kan vara obehagliga för fostret.
Skulle du kunna koncentrera dig på din oro, och hur du kan hantera den? Med hjälp av en bm som känns trygg? Du vet ju orsaken till blödningen och hur det ser ut, och att de kommer kolla igen vid rul som är snart. Att det kommer mer bruna flytningar är ju egentligen inget nytt, du vet ju vad det beror på, men det är något som väcker väldigt starka oroskänslor hos dig. Är det ännu ett vul som är lösningen på det?
Jag tror att du verkligen skulle bli hjälpt av att ta hand om dig själv och din oro, och att hitta en bm som du kan lita på.
KRAM! 
 

Ela - du lever!! Hur är det? 

Lycklig - underbart att höra!! 
Hoppas att du också träffar en bm som funkar bra. Jag funderar lite över hur den där verksamhetschefen tänkte när hon ringde upp och sa att du måste lite på din bm - det kanske inte är det mest effektiva sättet att skapa förtroende ... 

Mrs Fisk - GRATTIS!


Ela - skönt att ni hankar er fram ändå, hoppas att du blir bättre också.
April!
Aaaaaoooouuuuuuummmmmmm
April! 

Åh, det vore UNDERBART att få se deras reaktioner!!

Men alltså ... föds inte tjejer med hål i öronen? Det har jag alltid trott. 

*kikar in*
Cissi - jag har inte alls någon erfarenhet, men har lyssnat väldigt mycket på Knattetimmen, så jag är nog något av en expert i alla fall ... Din fråga är nog den som är absolut vanligast där, och deras råd (åtminstone som jag minns det och uppfattat det) brukar vara att punktmarkera marodören under två veckor. Be även förskolan att göra det om han slåss där också. Och så - det viktigaste i tipset: vänta inte tills han slår, utan stoppa honom innan han slår. "Du vet ju hur han brukar se ut precis när han kommer på att han ska slå, eller hur?" säger pyskologerna på radion. Och det gissar jag att ni gör ... (där har jag åtminstone lite egen erfarenhet att komma med efter att ha haft en bitig son som man såg exakt när han hade tänkt att bita till!) 
Så säg till honom när ni ser på honom att han har tänkt att slå - och gör så i två veckor.

Ja, inte vet jag om det hjälper, men jag har hört det väldigt många gånger på radio i alla fall! Och visst är det en fas, S har *peppar peppar* slutat bitas nu. Men det var ju viss skillnad eftersom vi bara är två vuxna som blir bitna - precis som du säger.

Håll ut, och du är världens bästa! Kom ihåg det! (Och så har du världens sötaste barn också, rent objektivt!) 

Fiolina - vi körde pavlovs hundar med S och kåvepeninet. Apoteket tipsade om att inte blanda medicinen med något ("ja, den smakar skunk, så blandar du den med sylt smakar det ... eh ... skunksylt"), men att däremot ge något VANSINNIGT gott efteråt. S var med på noterna efter två eller tre gånger, svalde medicinen och åt sylten/glassen/vad vi nu hittade på. Och ett annat tips är ju att variera det man ger efteråt så att man inte som Annaloo kopplar ihop det goda med medicinen. Håll ut, det kommer gå! Man tror att man ska gå sönder när man tvingar i dem en massa medicin, och vet att man måste göra det igen om ett par timmar, men det kommer att gå - med all medicin. Jag lovar! 

Pysslig - åh, de skulle ju gärna kunna få snacka ihop sig lite och bestämma sig för om det är bra eller dåligt och så ... Heja dig och heja lilla vännen i magen! Ta hand om er allihop - du och pyret och L och maken och så ser du till att du tar hand om pralinerna!

*smyger in*
Pysslig - det låter klokt!
Har ni barnvakt på lut också?

Barbabra - otroligt jobbigt!! Man vet ju inget säkert förrän man vet säkert, men vill ändå berätta det jag fick höra i din sits den gången jag var gravid. Jag ringde sjukvårdsupplysningen, och pratade med en klok gammal räv till sjuksköterska/barnmorska. Hon berättade att det är otroligt vanligt med röda blödningar under de veckor då man hade haft mens om man inte varit gravid. 
Bruna och beiga flytningar hade jag hela första halvan av graviditeten, så om det blir någon andra för mig så kommer jag inte vara så orolig över dem (även om det som vanligt inte finns några garantier för någonting). Röda blödningar är v e r k l i g e n inte roligt. Hoppas att de är ofarliga.
Håller mina tummar för er.
Kram! 

*Smyger in*
Lycklig - en variant är att ta ut lägsta nivå-dagar om du har sådana kvar (och har råd). Om jag minns rätt behöver man spendera en timma med barnet för att kunna ta ut en sådan, det vill säga du kan vara hemma samtidigt och E (jag har fått hjärnsläpp, blev det rätt namn nu?) vara på dagis nästan hela dagen.
*smyger ut igen* 

Yupp. Det var så vi gjorde när vi fick förskoleplats med tre dagars varsel och Herr M som är konsult redan hade planerat in föräldraledighet under den kommande månaden. Han tog ut lägstanivådagar, S gick kortare dagar på dagis - vi kollade med fk för säkerhets skull, och det var ok. 

*kikar in*
Persefone - jag var sjukskriven för illamående i början. Innan jag blev sjukskriven för allt annat alltså ... Men illamående och mitt jobb dåvarande jobb gick inte så bra ihop, det var inga problem att bli sjukskriven. Läs hos socialstyrelsen också så ser du vad läkaren har att hålla sig till!
www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/graviditetsillamaende

Och GRATTIS ASSAR!!

*smyger ut igen* 

(för övrigt är formuleringen "uttalade besvär" obetalbar hos Socailstyrelsen. Man förstår precis vad de menar!

)

Så där ja. Jag kan också korrigera mig själv.
Med särskild hälsning till ELA!
 

Nä men du Ela, nu ser du till att få sova.

*Marge viftar med pekfingret och ser mycket bestämd ut*

Jag känner precis igen mig i resonemanget, och jag det är så många här som sagt precis samma sak - det går inte att göra på något annat sätt än som det är nu. Men du har ju inte fått sova ordentligt på väldigt väldigt länge, och så har du hyfsat höga krav på dig också.
Jag förstår att du inte vill flyga bort flickorna, men en dag utan dem med bara lillplutten är inte omöjligt. Det är klart att du vill vara med flickorna och ta hand om dem och se dem - men du måste sova också. Annars går man sönder. Jag testade ju hur hårt man kunde köra i vintras/våras, och det slutade med tre dagar med dropp av en simpel lite magsjuka. Jag VET hur svårt det är att prioritera sig själv, men eftersom det nu gäller dig och inte mig själv kan jag bergsäkert säga att du behöver ta hand lite mer om dig själv. Låt mannen ta flickorna en dag, eller om det finns dagiskompisar eller grannar eller några här (jag är på lite för långt avstånd just nu för att kunna erbjuda mina tjänster). Och så tar du en dag som börjar där på morgonkvisten, sen är det bara minstingen och inget annat hela dagen. Du måste inte sova när han sover, men du kan läsa tidningen och ta en kopp te och titta på dålig TV eller vad du skulle vilja göra. Bara ta det lugnt, och äta och vila lite. En dag.
På ett eller annat sätt går det, kör inte dig själv i botten.
Och mina varmaste sympatier!
KRAM! 

Ela - klart att mer fisk skulle lösa situationen! Jag ser då ingen anledning till att betvivla läkarens rekommendation?! 
*skrattar hest och aningen bittert*
Ta hand om dig! Och att umgås med folk gör onekligen livet lättare, jag förstår dina val! 
Visserligen var det kul med min live-FL-sändning från akuten i våras, men jag tar gärna patent på den grejen ... så det låter du bli!  

För övrigt vill jag bara påpeka att jag inte alls hör hemma här, det varken väntas eller har fåtts några syskon, så jag bara gluttar lite. Och passar på att säga hej till Pysslig! När jag läste ditt inlägg undrade jag varför du skulle duscha och äta lunch - om L är på dagis borde ju du vara på jobbet, tänkte jag i min lite tröga semesterskalle. Sen kom jag på att du ju har en del annat att stå i ... Hur är livet med L2?

Och när jag ändå är inne och spammar ... Lena, magsjuka är väl en perfekt start på beach 2011?!
Hoppas att ni är friska snart hela familjen!

*smyger ut igen* 

Smyger in enbart för att säga
 
till juni. Vilken underbar bild! 

*smyger in*
Ela - om ni har sex om si så där två veckor så kan det bli barn ...


*Smyger ut igen*

*smyger in*

Ooooh, jag tänker dubbelnamn. Knut-Göran. Per-Bertil. Kjell-Orvar. (Det sista autentiskt namn som funnits i familjens vänkrets.) 

*smyger ut igen*