30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Afro - Klä julggran kan jag bidra med som trigger att få igång förlossning, men det kanske ter sig lite skumt så här sista dagarna i januari.

Men på tal om det så klädde vi alltså julgranen på kvällen den 20 dec och så satte det igång under natten. Det kändes lite fint att vi fick den klädd innan vi åkte in och maken och jag sa sedan att vi får göra det till famijetradition att klä granen dagen före E:s födelsedag.

Nu har vi bokat resa till Mallorca i juni (ja - innan R fyller två ).

Åh, Milla. Jag blir alldeles gråtig. Vad härligt det låter (och jag är glad att mitt inlägg gav dig en skjuts i den riktningen).

Cissi - Jag kan tänka att det blir en antiklimaxkänsla nu när ni ställt in er. Skönt att läget inte är så oroväckande men det är ju jobbigt att få olika besked.

juni - Jobbigt! Maken och jag diskuterade just häromdagen hur få hyss T gör (typ inga). Hon har det inte i sig helt enkelt. Som tur är är vi klarsynta nog att inse att det ligger i hennes personlighet och inte i vår uppfostran så vi kommer inte att bli alltför chockade när R och/eller E hittar på rackartyg .

Afrodite - Härligt med första stegen! Schysst av syskonet att vänta in dem så att du inte låg på BB när de kom men nu är det fritt fram!

Alltså, märker ni att jag inte skriver en massa klagoinlägg numera? Va, va, va? Men det behövs faktiskt inte. Det är ju inte så att nätterna och dagarna som nybliven trebarnsmor är helt problemfria men allt känns faktiskt helt ok. Eller nej. Allt känns faktiskt BRA. Jag mår bra! Jag märker nu hur mycket energi det gick åt att bara hålla ihop när jag mådde så dåligt när jag var gravid. Nu har jag en massa kraft över och umgänget med barnen är inte en ansträngning som jag måste samla mig inför utan nu bara ÄR allt och det känns underbart.

Fysiskt är jag inte bra än (men så mycket bättre) men jag känner verkligen skillnad psykiskt. Så skönt!

Nu har jag gått igenom massa bilder på datorn och passade på att lägga in några nya i galleriet. Två nya mappar - "Sommaren 2010" (nej, det var inte igår ) och "Vintern 2010-11" - om någon är nyfiken.

Och jag vill att fler gör detsamma för jag vill se bilder på fina trådbarn!

Hanya - Jobbigt!

Cissi - Självklart!

NU - BVC!

Fixat Cissi!

Zeeda - Tack för kommentaren om bilderna. Vilket skrämselskott ni fick med värkarna! Hoppas verkligen att det håller sig lugnt tills bebisen är alldeles mogen att komma ut!

malinkaterina - Söt-Elvira! Jag känner igen R ganska mycket i det du skriver.

Knase-vännen - SÅ jobbigt! Nu ska jag vara så där jobbig att jag hurtfriskt skriver att det blir bättre. Jag tycker att det är jättestor skillnad på min förmåga att hantera barnen när jag är gravid och inte. Graviditeten stjäl nog väldigt mycket mer kraft och energi än man förstår. Men tanken på att det kommer att bli bättre hjälper ju inte dig nu (men tänk på att inte hamna i tankar om att du skulle vara en dålig mamma - du är en GRAVID mamma). När jag var ensam med barnen (bland annat i tre dygn när maken var utomlands - mardröm!) och det kändes jobbigt delade jag upp tiden det handlade om i "pass". Typ att dagen bestod av fyra pass som vi skulle ta oss igenom. Och så tänkte jag i förväg ut aktiviteter vi kunde göra i de olika passen - alltså enkla saker som t.ex. att vi skulle rita efter mellanmålet eller att barnen skulle få se en film medan jag fixade maten. Och när varje pass var över tänkte jag att det var andra passet av fyra o.s.v. Det låter kanske konstigt (och lite hemskt att jag liksom räknade av tiden jag skulle tillbringa med barnen) men det hjälpte mig att hålla perspektivet rätt - när jag strukturerade upp tiden kändes den hanterbar annars blev det lätt till tankar om att det här kommer att pågå i all evighet och så blev jag bara stressad. Ja, ja. Det är ETT sätt att hantera det i alla fall. En stor kram till dig!  Och förresten. När det har känts extra jobbigt har jag talat om för T (ja, även R har ju fått höra det men hon förstod nog inte så mycket) att det var p g a graviditeten, trötthet och värk som jag hade sämre tålamod än vanligt och att jag vet att det inte är rättvist mot henne att jag blev sur men att jag hoppas att vi kan hjälpas åt så att resten av dagen blir bättre typ. Jag upplever att hon faktiskt tog det till sig ganska bra men det hjälpte ju inte alltid förstås.

Idag tänker jag extra mycket på Cissi! Heja heja!

Och så hoppas jag på statusförändring för afro också!

Kram till Knase. Bra jobbat att inse vad som var huvudproblemet och ta tag i det!

Cissi - Stort grattis! Vad underbart att han är här nu. Och han var ju inte så liten heller. Mys på nu!