ego: Min lilla tjej är 6 veckor gammal idag och mäter 59,5 cm och väger 5380 g. Fick således bekräftat vad vi redan sett nämligen att hon vaxer på bra. Storebror ska vara hemma ytterligare två veckor men vi var på föris idag och hälsade på.
Firren: Skönt med en hel natts sömn!
IdaVi: Fy, stackars små tänderna och stackars barn att ha så ont
Kasperina: Åh, hoppas såklart att du får vara gravid flera veckor till! Jobbet löser andra, mkt viktigare att du tar hand om dig och din bebis nu!
Ellan73: Välkommen!
Pga. en tidigare allvarlig sfinkerruptur som jag fick under förlossningen med mitt första barn så blev jag tvungen till snitt den här gången. Jag har förstått att du är i samma situtaion. Rutinerna skiljer sig nog åt lite på olika sjukhus men för mig så var det så att man visade en film veckan innan snittet där vi fick se hur det gick till och där olika vanliga frågeställningar besvarades. Filmen såg man tillsammans med andra som också skulle snittas och efter filmen så fick man enskilt träffa en narkosläkare som ställde några hälsofrågor och gjorde en snabb avstämning och man fick ställa ytterligare ev. frågor. ´Från sjukhuset får du instruktioner om förberedelser som du själv ska göra, duscha, fasta osv. Personligen var jag väldigt besviken över att behöva snittas så jag var inte nöjd av den anledningen men jag kan inte klaga på själva genomförandet eller omhändertagandet när det nu blev som det blev. Alla var väldigt trevliga och måna om mig och min man. Det var en märklig känsla att åka till bb utan värkar osv och det är ju en operation med allt vad det innebär. Mkt folk i salen och starka lampor. Man ligger bakom en skärm och ser inte vad som händer och jag kände inte så mkt heller men så sa läkaren att "nu gick vattnet" och strax efter hörde vi bebisskrik och då kom tårarna. Sen kom barnmorskan snabbt runt skärmen med bebisen och visade upp den och vi såg att det var en flicka. Eftersom hon mådde bra fick hon ligga på mitt bröst medan de sydde ihop mig. När jag rullades till uppvaket fick mannen bära henne och sen var hon hos oss hela tiden på uppvaket där hon även hittade bröstet. För mig var det iaf positivt för vid min första förlossning skildes jag från min man och son flera timmar pga att de var tvungna att sy ihop mig på operation dit de inte fick följa med. Jag kräktes flera gånger efter det att jag rullats ner till avdelningen och det gjorde gruvligt ont i operationssåret. Jag fick heller inte i mig riktig mat första dagen utan bara rostade mackor. Ett visst antal timmar efter så skulle jag resa mig upp och det gick bra utan det jobbiga för mig var att kunna kissa själv. Fick kämpa hårt med det, men till slut gick det också 
Första dagarna gjorde det ont i såret emellanåt, men de ger rätt bra med smärtstillande så det var ok. Första veckan ungefär var lite jobbig men smärtan minskade märkbart bara från dag till dag och sen kändes det knappt ngt alls. Man går ju inga långpromenader i början precis men det är väl ok. Det jobbigaste är att man inte får lyfta tyngre än bebisens vikt, vilket är väldigt begränsande och särskilt när man ju redan har ett barn som är tyngre än så men man får hitta strategier för det med. Är imorgon sju veckor sedan jag snittades så läktiden är svår att svara på. Nu får jag ju börja lyfta lite tyngre igen, vilket är underbart. Snittet är fortfarande rött och lite svullet och lite som hårda knutor runt om och nedsatt känsel men det gör inte ont utom vid direktkontakt (och då inte jätteont). Oj, nu är det en mkt hungrig bebis här. Svarar gärna på fler frågor om du har men hinner inte skriva mer nu
Ellan: Ja nu efter sex veckor får jag lyfta igen och en långpromenad går utan problem. Att promenera har jag inte fått några restriktioner om men första veckan var det en pärs att ens gå ngn kilometer så det var ju kroppen som sa stopp. Jag tycker att jag haft mkt hjälp av en sorts maggördel av typen bellybandit. Fick på mig den på yttersta kardborrbandet efter ca tre dagar (när magen gått ner lite och såret inte var lika ömt) och har dragit åt allteftersom magen har minskat. Första tiden sov jag även med den för att lättare komma ur sängen för toabesök och blöjbyten. Iaf så har jag den fortfarande rätt mkt och jag märker skillnad om jag inte haft den på mig alls eller mkt lite ngn dag - då känner jag mig väldigt trött/stel mellan skulderbladen. Tror det har ett samband och att jag får bättre hållning vid amning och allt annat med den på. Läste vad jag skrev i förra inlägget och vill förtydliga att det gjorde "gruvligt ont i operationssåret" just när jag kräktes, inte annars.
Firren: Vilken härlig dag! Här är V hemma på heltid fortfarande och mannen jobbar halvtid så förmiddagarna är det jag och två barn. Tar sin lilla tid att komma i ordning för dagen och jag tycker också det är skönt de dagar L sover kvar i sovrummet när vi går och äter frukost så får jag och V lite tid för oss själva innan det är dags för amning.
IdaVi: Det är mitt fel, råkade trycka för fort så du försvann. Ber så hemskt mycket om förlåtelse och ber dig söka igen
Kasperina: Ursäkta en fräck fråga, men hade du tänkt en graviditet till (om du inte haft dessa komplikationer den här gången menar jag)?
Ego. Nyss hemkommen från 2-månaderskontrollen med läkarundersökning. Allt såg bra ut och läkaren berömde den finfina kurvan - hon lät helt lyrisk faktiskt och då lapar man ju i sig som förälder L blir två månader på söndag och väger nu 6045 gr fördelat på 61,5 cm.
Kasperina: ok, då förstår jag Finns det någon åldersgräns för insemination för övrigt?
Hur 17 kan en strumpa bara försvinna? Tog av byxor och strumpor, lade dem på ett fåtöljryggstöd och gick och bytte blöjan. När jag sen skulle ta på kläderna igen så var ena strumpan väck! Jag ahr letat och letat, t.o.m. i blöjpåsen...men den är borta! Var en sån där Lundemyrstrumpa med bra resår som inte faller av men så kostar de ju därefter också. (Igår hade hon billigare strumpor som man får dra på hela tiden men DÅ försvann ingen strumpa minsann. ) Vi har inga husdjur och V är på förskolan så jag fattar inte hur den bara kan försvinna.
Vad är den där irriterande ul-grejen reklam FÖR? Ngn som vet?