30+ som väntar/har fått syskon, del 8
Älgen: Ja, det kändes precis så att det var så hög risk för akutsnitt ändå och med de dåliga oddsen tycker jag också att planerat är att föredra framför akut. Jag var på aurorasamtal, inte med kurator, men med en bm för ett par veckor sedan. Det var bra att få reda lite i tankarna, men läkarsamtalet i fredags förvirrade lite men kontentan var ändå att det blir snitt pga min ruptur (grad 4) från förra förlossningen. Att hon började prata vaginal trots allt var nog mer utifrån att de ju inte kan tvinga mig till snitt eftersom det inte är några risker för bebisen (är väl bara då de kan tvinga?) Jag är dock inte villig att ta den stora risken för min egen hälsa, så dum är jag inte, men jag sörjer ändå att jag inte får föda vaginalt igen. Önskar att det inte vore så stor grej utan att jag kunde klänna mer som du eller andra osm bara tycks rycka på axlarna åt snitt, men nu är jag inte sån utan som jag är och det innebär att ja får jobba med känslorna lite mer. I helgen hälsade jag ju på en kompis som fått sitt andra barn med snitt. Första gången slutade i urakut snitt (hon sövdes) och denna gång blev det akut. Insåg när vi satt och pratade att jag trots allt upplevt en vaginal hela vägen. Blir det fler för henne så blir det ju planerat nästa gång med två snitt i bagaget. Hon har påbörjat två vaginala förlossningar men inte fått föda ut barnen det sista så att säga och t.ex. frågade hon om hur det var när moderkakan skulle komma ut. I förhållande till henne så har jag ju iaf fått uppleva en full vaginal förlossning. Det gav lite perspektiv och jag får försöak glädja mig åt det.