Barba: Jag tycker du ska ta upp frågan igen. Sådär ska du ju inte ha det och du har väl nog problem med magen som det är iom uc:n. Be om en annan läkare och eller 2nd opinion. Du ska ju ta hand om din fantastiska lille pojk och fungera som mamma, inte springa på toa stup i ett och ha ont i magen i onödan när det finns hjälp att få
Resande: Stor kram! Skönt att du ser lite ljusning, men se till att komma iväg på samtal också så hoppas jag att du får må bra igen
Resande: 
Ta fasta på det där också som någon skrev om att äta bra. Det finns samband mellan depression och dålig mathållning. Att motionera är också bra för att tillföra positiv energi. Gör det du kan och ta professionell hjälp med resten (samtal ev. medicinering). Skönt att din man och svägerska finns nära och stöttar. Och instämmer med Stramalj om att ett stort steg är bara det att inse att man behöver hjälp/förändring. Att leva i förnekelse leder aldrig någonvart.
Firren: Klart du får vara avis på det! Du missunnar ju inte henne att hennes fl är igång, men klart att du också vill få träffa din bebis nu, genast med detsamma (typ). Jag är ju som du säkert förstår, avis på dig som får föda vaginalt 
Det ändrar ju inte min situation det minsta, men avis är jag ju ändå. Är väl lite samma sak?
Hoppas du får anledning att inte komma på besöket den 14:e 
Firren: Nja jag har bf drygt en månad efter dig så beror på vad du menar med "rätt lika" Hoppas din förlossning kommer igång snart
M73: rydden? Hoppas även att du snart får träffa din bebis!
Det var gott för själen.
Resande: Exakt! Sarahkka ska ha i början av juli så vill ju inte tränga mig i kön heller
Grattis Syster Norr! 
Zazz: Välkommen! Jag är nyss fyllda 34, har en snart 21månader gammal son (V) och väntar andra barnet om 1,5 månad. Finns som sagt några som ska ha nu ganska snart (och helst igår ) men finns även några som ska ha syskon i slutet av oktober, så lite utspritt är det för oss som väntar.
Tycker gott att fästmannen kan ta bajsblöjorna och stå och andas vitlök vid skötbordet istället
Pysslig: Grattis till ettåringen!
asap: Hon lär ju inte minnas vad hon fick i ettårspresent ändå så kanske inte superduperviktigt? En mysig dag räcker nog långt
chiqita: Oj, bra jobbat. Ser man resultat så ger det ju motivation att fortsätta också så det är ju positivt
Vad är det för konstig reklam som smyger sig in och markerar vissa ord i allas texter? Irriterande!
Nu egoinlägg: Angående mitt aurorasamtal för ett tag sedan så var det som sagt ett långt samtal och mkt tårar. Hon, bm, tyckte jag resonerade klokt och jag kan ju bara konstatera att jag inte har några problem att resonera logiskt men att gå från det till att även känslomässigt acceptera det hela är något av en resa. Jag kommer nog närmare och närmare genom att jag fått tid att förbereda mig mentalt och fått prata av mig. Känns inte som ngn idé att göra någon längre redogörelse för vad som sades, tror bara det tråkar ut er för det är en massa ältande med mkt "varför jag", "tänk om det ändå skulle gå bra, "om inte om fanns" osv. I fredags var jag till läkaren inför snitt och hon snurrade till det i hjärnan på mig rejält genom att börja prata om att "om du gärna vill föda vaginalt". Är det plötsligt ett alternativ trots allt tänkte jag, men efter att vi pratat en stund så insåg jag att det mest handlade om att om det är så otroligt viktigt för mig så ska de stötta mig i det. Hon hade tänkte mkt på mig och visste hur jobbigt jag tycker att det är och detta var nog tänkt som omtanke om mig och det jag brottas med, men som sagt det rörde nog bara till det ännu mer nu när jag på ngt sätt är inställd på snitt. Minsta lilla tillstötning av ngt så skulle det bli akutsnitt och hon pratade statistik och sånt men kontentan är att ingen vet hur det kommer gå för just mig. Grejen är ju att även om man med säkerhet kunde säga att risken är 1/1000 att det går illa (vilket ingen kan), dvs rätt liten risk, så är ju frågan om jag är beredd att vara den tusende personen som kanske får leva med smärtor, avöringsinkontinens osv. Jag ska ju fungera både för mig själlv, men kanske framförallt för mina barn och familjen som helhet i många år framåt och det mot de timmar av vaginal förlossning som jag går miste om...nej jag inser att det inte är värt den risken. JAg tror jag kommer närmare och närmare någon sorts acceptans men samtalet ställde vägen dit på ända något och jag är nog något steg tillbaka igen men ändå tror jag att det för framåt att återigen fått konstatera att ligiken talar för snitt och emot risken med vaginal. Jag hoppas att det kommer att vara skitsamma sen efteråt hur min bebis kom till mig och på ett sätt skullle jag vilja se in i framtiden och kanske kunna se att jag inte kommer bry mig senare och att jag bara gör en större grej av det nu än vad som behövs men så funkar ju inte livet... Ursäkta snurrigt inlägg.
Slutligen har jag lämnat nytt blodprov i veckan och passade på att fråga läkaren om resultat och järnvärdet hade gått upp till 110 och depåerna till 35 (låg på 98 resp 5 innan injektion) så yey det tycks ha hjälpt och läkaren tyckte inte att det behövdes fler åtgärder innan förlossning utan om behov uppstår får man vidta åtgärder efteråt.
Har för övrigt tillbringat helgen hos vänner som fick syskon i april. Mysigt att hänga lite och se att det kan funka rätt bra med syskon (som att det finns någon återvändo för oss nu ) och deras större barn är 8 mån äldre än V så de hade mkt utbyte av varandra. Mysig helg
M73: Tack. Hoppas din bebis kommer ut snart! Det kan ju gå fort när det väl drar igång. Träffade en mamma på föris i morse som väntar sin tvåa och jag frågade när det var dags (jag hade för mig att det var nu i början på juni). "I fredags" svarade hon "men hoppet lever"
GHP: Ja som sagt, klart jag vet att det viktigaste är att barnet kommer och inte hur. Logiskt är jag med på detta men tyvärr är det ändå jobbigt för mig personligen att acceptera att det inte kommer ut på det sätt jag helst önskar.
asap: Ja logiskt och förnuftigt har jag ju allt utrett och klart, men inte känslomässigt.
Hoppas Elsa får ett halsband, har du hintat (eller sagt rent ut) om detta till svärisarna? Jag hade ju höga förhoppningar om en dockvagn till V i julklapp eftersom äldre kusinen fick inte mindre än två dockvagnar i julklapp när hon var motsvarande lika gammal. Inga dockvagnar i sikte i paketen, men väl brandbilar, monstertruckar...kan det ha något att göra med att kusinen är tjej tro? Gah!