M73 - 
Curlingsvärisar! Nej, att ha delar av den äldre generationen kvar ger nödvändigtvis inte någon större avlastning (men visst jag är fortfarande sjukt tacksam för att maken och jag fick tre utekvällar tillsammans i somras när vi besökte svärföräldrarna så ibland är de bra att ha).
(risken är att det blir mycket nu när jag är hemma på heltid 
)
juni - Jo, så tror jag absolut att det kan vara med strykningen. Men som du säger - hon är ju trots allt mamma själv. Hon har två söner och två sonsöner och med tanke på att vi ju alla vet att pojkar är sååååå mycket vildare än flickor så borde hon ju oceaner av erfarenhet att ösa ur. Men det är lite det jag tycker är jobbigt. Att egentligen vill hon ju inget ont och därför kan jag känna mig lite väl elak som blir så irriterad. Jag VET ju t.ex. egentligen att det inte kommer att bli någon avlastning men jag är så DUM att jag inte kan låta bli att HOPPAS varje gång. Egentligen skulle jag bara vilja släppa det hela och helt enkelt "bjuda på" att de kan få inbilla sig att de hjälper till och må bra av det men jag klarar det inte 
(eller jo, jag säger ju inget direkt till dem så de tror väl att de hjälper till). Och jo, det är ju maken och jag som curlar dem så att de har blivit riktigt odrägliga (så du har rätt - det är inte de som är curlingsvärföräldrar utan vi - och särskilt maken då - som är curlingbarn). Jag tänkte rätt men blev lite begreppsförvirrad.
Ja, jag hejar på en 101112 åt dig! Det är kanske ganska lagom tid kvar för att få lite vila först men inte alltför jobbig väntan? 
juni - Ja, usch. Kan tänka mig att sammandragningar och värk inte är någon höjdarkombination. 
Jo, svärföräldrarna träffar bara våra barn 3-4 ggr om året kanske medan de andra barnbarnen bor i samma stad. Jag skulle dock inte säga att relationen till dem är lättare. De killarna är 8 och 6 år och duktigt trötta på t.ex. att svärmor pratar bebisspråk med dem fortfarande (den äldsta säger det rakt ut till henne ). Hon är väl helt enkelt inte så....lyhörd direkt och då kan det ju bli lite svårt att få en bra relation med omgivningen.
Gaaahhh! Måste pallra mig in i duschen men orkar inte. *redan förslappad av att vara hemma*
juni - Skönt att du kollade med förlossningen och att det inte var någon akut fara. Min första tanke var också havandeskapsförgiftning... Hoppas nu att pappa får må bättre snart också!
Lena - Är du säker på att I inte sov lika mycket när hon var så pyttig som V är nu. Jag tycker att man glömde bort de första veckornas sovmaraton mellan barnen. Nu ser jag fram emot en ganska lugn början på nästa år med en bebis som bara ammar och sover.
Mini - Jättesöt C du visar upp!
Aigee - Och en jättesöt I du visar upp! Jag blir sugen på leverans efter alla bilder.
Boomie - Förstår att du känner dig orolig för ögat. Jag håller tummarna för att förkylningen snart är väck och att värken bakom ögat släpper då med!
malinkatarina - Grattis till genomförd mässa! Hoppas att du får någon eller helst några bokningar men jag förstår att det måste vara en bra erfarenhet vilket som.
Som vanligt har mitt "avskrivande" i tråden hjälpt mig att sortera mina tankar. Beträffande svärisarna och mina problem med dem kan jag nog sortera in dem i tre kategorier.
1. Jag tycker inte om mig själv som jag är när jag är med dem. Jag blir fem år, trulig och letar fel. Jag ska försöka hålla en sådan distans (utan att vara otrevlig förstås) att jag kan undvika att bli så påverkad. Släppa alla förväntningar på dem för jag kan ändå inte ändra någon annan än mig själv.
2. Det här är typ det enda område som jag och maken inte kan diskutera om rakt och öppet. Han tycker ju om sina föräldrar och jag kan kritisera dem i vissa avseenden (där jag vet att han håller med) men vill inte vara helt öppen med allt jag tycker och tänker för jag vet att han skulle bli ledsen då. Det känns lite jobbigt.
3. Mycket bottnar ju i min saknad efter mamma. Den måste ju få finnas där men jag ska försöka att hålla den separerad från det här. I lördags åkte jag, syrran och hennes man till mammas grav i Uppsala och la en krans och tände ljus. Det kändes skönt.
Så! Nu tror jag inte att jag behöver älta detta mer för den här gången.
juni - Vad bra att du blivit uppkollad! Läskigt med vattenballonghand! 
Hoppas att proverna inte visar något utan att det är kroppen som har påbörjat utdrivningen av den inneboende! Jo, då! Svägerskan och jag diskuterar friskt och det känns bra. Även makens bror är ett bra bollplank (han är utan att överdriva liiiiite irriterad på sin mamma mellan varven ). Min man är en sann diplomat med en ängels tålamod och det är nog tur för mig men det innebär också att han är den som är överlägset bäst på att hantera sin mammas nycker. Därför kan det vara skönt att snacka lite med svågern och svägerskan (och även makens kusin som har samma typ problem med sin mamma som är enäggstvilling med makens mamma) för att känna att jag inte bara överreagerar.
Men juni! Sedan när du får din bebis - vem ska jag häcka här med om dagarna i väntan på min?
Inläggspolisen noterar att ett av junis inlägg inte finns med. Såg för några minuter sedan att hon skrivit ett inlägg men det fanns inte där. Nu saknas inlägg 3046. Hrmmm...undrar varför sådant här händer ibland (för jag gissar att det inte beror på att juni skrivit något olämpligt som blivit anmält och bortplockat ).
Cissi - Ja, visst är tanken att ens älskade förälder inte fått träffa ens make och barn jobbig.
Cissi - Åh, en saknad toppenmorfar. Mamma gick bort strax före jul för fem år sedan. Så det är nog mycket att det är en "årsdag" som närmar sig samtidigt som jag är höggravid som gör att det är extra jobbigt.
Åh, vad skönt att få skratta! Behövde det just nu!
Cissi - Underbar idé med kräftskivan! Ja, julen är ju så påtaglig och min älskade mormor gick också bort strax före jul (men för 17 år sedan). Men vi tycker att det känns ganska skönt att det blir naturligt att samlas i familjen (min bror bor långt borta utomlands) kring jul när man kan få så mycket tid tillsammans. Det brukar bli många glada minnen som avhandlas. Och jag tycker faktiskt att det känns väldigt fint att en ny liten familjemedlem är beräknad att komma runt den tiden då vi förlorat två älskade personer. Julen kommer alltid att vara väldigt speciell i familjen.
Nu kom posten för en stund sedan och det var bland annat ett födelsedagskort till T från min farbror och ingifta faster. De är de personer i "generationen över mig" som jag känner att jag kan luta mig mot lite och det känns mysigt att de uppmärksammar min dotters födelsedag. Det tråkiga är dock att min faster fick en hjärntumör förra sommaren (alltså 2009) och hon kämpar fortfarande med att övervinna den.