Juni, Alfred var en riktig långkörare vid tutten..... Satt också i evigheter med honom. Han tog gärna en slurk, somnade till och "nafsade" lite i sömnen. Försökte man flytta honom blev det ramaskri, samma om man väckte honom, då skulle tutten attackeras med resultatet att han inte fick tag. För min del, första barnet och allt, var det katastrof. Jag hade ju babyblues och grinade som en galning, kändes som att jag bara satt och ammade jämt. Till slut började vi med flaska (efter 5-6 veckor), och varvade, då började det funka bättre. Ibörjan gjorde vi som de sa och tog tutte först, och flaska sen. Sen blev det tvärtom Äta sig mätt först, mystutta sen
Säger absolut inte att det är er lösning, är kanske heller inte så illa för dig. Han kanske bara behöver lite mer tid på sig?