30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Till och med jag klarar numera av ensamläggningar av två barn utan alltför mycket knorr (från min sida alltså ) så då finns det hopp för alla.

Grattis Emmli! Vad härligt att ni fått en liten Juni i familjen!

Här ser vi (för en gångs skull) med förväntan fram emot ändringen till sommartid i helgen. R är som en klocka. 05.00 - PING! Überpigg bebis. Tänk om hon skulle kunna sova fram till kl. 06.00 framöver - vilket lyft! (platsar i kategorin meningar man aldrig trodde man skulle skriva, men 06 är ju sovmorgon numera ).

Annars är det full fart här. Syskonen leker mer och mer med varandra och det är verkligen underbart att se. R kryper runt och börjar ställa sig lite smått mot saker. Nio månader blir hon imorgon. Dä ä ju´nte klokt va tiden går!

Siggan - Attans också. Man tycker ju att det borde hjälpa när hon vaknar samma tid oavsett vilken tid hon somnar om kvällarna, meeeen de är ju smarta de små rackarna så de lär sig väl snabbt att de ska slå upp ögonen ännu tidigare än vanligt.

Åååååhhh! Nattningarna av T har varit relativt smidiga en tid efter att hon slutat helt att sova på dagarna, men nu tycks hon ha vant sig vid mindre sömn och är igång igen om kvällarna. *väntar otåligt på maken som nattar*

Vi har också BabyTravel och är väldigt nöjda. R som är nio månader (strax under nio kg och ca 74 cm skulle jag gissa) får lätt plats i liggdelen fortfarande och det är enkelt att palla upp henne till sittande så hon åker fortfarande bakåt och kan nog göra det åtminstone någon månad till. Och för eventuella Stockholmare i funderartagen kan jag meddela att vagnen fungerar utmärkt i kollektivtrafiken. Den är som gjord att preciiiis glida in i hissarna i tunnelbanan - inte många centimetrar till godo där inte men det GÅR.

T är fortfarande beundransvärt tålmodig med R men det kan säkert förändras över en natt. R reser sig upp mot allt just nu och det inkluderar T så hon får utstå en del nyp i skinnet och drag i kläderna men hon ropar mest på hjälp när det händer. En del bråk om leksaker blir det förstås och lilla R är INTE den som ger sig. Jisses vad störig hon kan vara alltså. Vi är lite rädda för att hon verkar ha ännu mer vilja än sin syster. Men snart ska vi skörda frukterna av att ha syskon. I påskas träffade vi min kusin som har en dotter som är ett och ett halvt år äldre än T och oj vad bra de lekte - vi såg framför oss hur våra barn - med ungefär samma åldersskillnad - snart kommer att göra detsamma. För att inte tala om hur bra det kommer att bli på släktträffarna framöver för min kusin har även två tvillingtjejer som är en månad äldre än R så det kommer att bli ett härligt lekgäng!

Om någon undrar om R:s tidiga mornar rättade till sig med sommartidens införande förresten så räcker det kanske att jag bara gäspar till svar? Suck...

Sara - Nä, ligger ner gör R bara när hon ska sova. Annars sitter hon mot sufletten med en stor "necessär" med blöjor etc som stöd i ryggen. Vi knäpper fast "locket" på liggdelen över henne och har hittills aldrig upplevt henne att vara ens i närheten av att vilja klättra ur men det lär väl ändras förstås.

T tar ju saker från R ständigt och jämt såsom verkar vara brukligt när det gäller storasyskon. Idag visade hon sig dock vara en riktig systertiger. Vi var i lekparken i eftermiddags och vädret är ju äntligen sådant att R kan vara med och leka på marken. Hon satt i godan ro och lekte med en form i form (ha ha!) av en anka och en kratta och någon meter bort lekte ett barn i treårsåldern. Plötsligt kommer T sättandes och säger till det andra barnet: "Han (T kallar alltid R för han) har ankan och krattan. Du får INTE ta saker från Ruth!". Det sistnämnda sa hon mycket bestämt medan hon hytte med fingret i luften. Stackars unge. Han hade inte ens varit närheten av R:s grejer (vilket jag givetvis förklarade för honom att jag var medveten om).

Minimalla - Jag blir alldeles tårögd av det du skriver. Både för att jag känner så med dig i din oro och för att jag blir så tacksam för att du fick precis det bemötande du behöver på förlossningen. Kram!

Sara - Bara för att jag skrev att det gick bra att ha R sittande i liggdelen har hon blivit alldeles livsfarlig att ha där. Så med andra ord är det ditt fel att hon nu måste sitta framåtvänd. Nä, då! Det blir nog bra. Angående jämförande av syskon (och särskilt tvillingar) tror jag att det är helt ofrånkomligt men jag tänker att det inte är några problem så länge man inte lägger till någon värdering. Jag tror inte att det barn som sitter/ålar/kryper/går/pratar tidigast automatiskt är det barn som kommer att gå längst i livet eller vad tror du?

Lena - Usch, vad jobbigt med oron. Jag förstår dig men försök att fokusera på att det är oerhört oerhört ovanligt det som hände din kompis.

Ja, tidiga mornar verkar vi vara många som lider av. Inga bra tips härifrån tyvärr eftersom R tycker att det är morgon kl. 05 eller tidigare...

Hej förresten! Inte mycket aktivitet från min sida på sistone. Jag är TRÖTT. Har alldeles för mycket på jobbet och börjar känna mig ganska sliten. R har någon långdragen kinkperiod igen (vi som precis börjat vänja oss vid att ha en solstråle) men den kan nog ha sin förklaring i att hon håller på att få flera tänder och magen är i olag. Det är dock fart på henne och hon står ibland utan stöd och börjar bli en hejare på att gå med stöd av möbler och annat. Idag blev hon tio månader och det firade hon genom att sitta med och äta samma middag som vi andra. Pasta, kyckling och grönsaker skyfflade hon in utan hjälp (nej, inga bestick men ändå ). Stora tjejen.

Åh, Labi, vad tråkigt! Varm kram!

Sara - Vad skönt att det gick bra med hörseltestet. Han tyckte väl BOEL-testet var löjligt helt enkelt.

Jisses, vi är inne i en jobbig period just nu. T har länge varit så harmonisk och enkel att ha att göra med men nu senaste veckan har det varit utbrott och krokodiltårar för allt och ingenting. R hatar nu (återigen!!) att åka vagn och är allmänt ur humör både nu och då. Iblaaaaand leker de jättefint med varandra men ofta är det bråk på hög nivå. Och det är INTE T som är värst - är det ingen annan som har det så att det är den lilla som är den ettrigaste? R är som en liten pit-bull. Hon suger tag i saker/hår/kroppsdelar och vägrar att släppa taget. Idag började JAG gråta för att hon bestämde sig för att nypa tag i mitt öga.  Herreminje. Men det som är roligt är att hon helt plötsligt blivit jättesocial. Från att inte ha bevärdigat andra än kärnfamiljen en blick alternativt börjat gallskrika om någon närmade sig så kryper hon numera frivilligt fram till helt nya bekantskaper och låter sig t o m bli upplyft. Så härligt!