Emetofobernas tråd 5
Avelyn skrev 2010-10-14 20:33:42 följande:
lollisen, Jag trodde inte man kunde gå via landstinget. Vem går man till ? Måste man ha remiss etc ? Jag skulle verkligen vilja bli av med den här skitfobin 
Kram
Inlägg från: lollisen
|
-
Man kan gå via sin husläkare, genom vårdcentralen, ringa till psyk direkt.... Man ska INTE behöva gå omkring med en sådan här fobi heller... Livet är för kort för att inte göra nåt åt den. Man blir ju såpass begränsad av denna fobin...
Kram -
Jag förstår dig!Avelyn skrev 2010-10-14 20:46:00 följande:Ja, det ger verkligen begränsning i livet. Jag är snart 35 år och har levt hela livet med den här skitfobin i stort sett. Tänk bara att kunna lämna på dagis och inte bry sig om vad som härjar där när som helst. Jag har inte velat gå på öppna förskolan pga att risk för smittor etc.. Så less på att vara orolig..
Jag känner med dig, har själv haft en rent helvete med denna fobin.. Men är otroligt mycket bättre nu och är i stort sett inte alls begränsad i mitt iv längre... Ibland påminns jag av fobin, men försöker jobba bort den helt..
Hjälp finns att få, man får vara ihärdig om man inte får rätt psykolog eller hjälp direkt, men det mesta går att jobba bort... Tappa inte hoppet bara.. -
:0)Avelyn skrev 2010-10-14 21:30:41 följande:Tack! Du inger hopp
Kan jag leva det liv jag lever idag, så kan ALLA det... Jag var totalt isolerad i över ett år... Alltså, under ett års tid gick jag inte utanför dörren... Ett fåtal människor passerade genom min dörr under tiden. Var tvungen att veta att de inte bar på smitta eller liknande... Helt stöööörD!!
Idag lever jag som skrivet, nästan som vem som helst...
Så... Tappa inte hoppet min vän!
-
Du ÄR fullkomligt normal...Avelyn skrev 2010-10-14 21:37:46 följande:Nej, jag ska inte tappa hoppet. Lever dock inte så isolerat. Jobbar i vården och går utan problem på offentliga toaletter och äter ute. Köper lösviktsgodis lite väl ofta. Har vågat skaffa fyra barn. MEN.. fobin gör att var vinter blir en onödig ångest. Den ångesten vill jag ha bort.. samt ångesten över att lämna på dagis.. ångesten när det är Lucia på dagis och alla avdelningar slås i hop och barnen äter pepparkakor från samma burk utan att tvätta händerna innan. Den biten vill jag ha bort. Jag vill att mina barn ska ha en fulkomligt normal mamma...
Men jag förstår vad du menar...
Ta kontakt med en psykolog och berätta precis om hur du känner.... -
Stötta mig idag tjejer!!! Sitter på jobbet, en kollega hade insjuknat i magsjuka idag på morgonen och kräkts på jobbet... Arbetar som personlig assistent och sitter i en lägenhet alltså... Känns som att sitta i en smittohärd... :-/
Jag spritar överallt! Öser på... Spritar och tvättar mina händer hela tiden och försöker att inte ta på saker...
Nu har jag faktiskt ångest och tro det eller ej, nedräkningen kommer att komma sedan...
Jag har mått bra i min fobi annars och känner mig ändå stark som inte flytt fältet already... ^__^
men... Usch....
Är risken stor att även jag kommer att insjukna tror ni? :0/ vill inte!
Jävla skitsjukdom den där magsjukan!! Fan.... Ursäkta språket... -
Inte petar jag i vare sig näsa eller mun nu inte...
Ja, på toan bar jag tvungen att gå in, min brukare måste ju få uträtta sina behov ändå...
Men personen hade spritat överallt efter hon kräkts, plus alla andra i personalen efter henne... Detta hände tidigt i morse...
Jag äter inte på jobbet och jag tänker för egen del inte gå på toan! Håller mig tills jag kommer hem! Då ska jag duscha, tvätta kläderna och sen ut i friska luften med sonen!
Så tror ni det är lugnt då? Sålänge jag håller händerna borta från nyllet? -
Bläääää.....
Nu känner jag faktiskt ångest över att jag stannade kvar på jobbet! Men å andra sidan... Vad hade jag för val? Kunde ju inte direkt bara gå därifrån heller...
Damn it!!
Tänk om.... Denna frågan.... "tänk om".... Fan!
Hur ska jag kunna lugna ner mig i detta...? Tänk om jag är smittad...? ? ?
*Suck*
-
Känns som att jag mår illa hela tiden nu.... Man känner efter och analyserar varenda känsla....
Blää...
Tycker sååååå synd om mig själv nu.... Känner mig lite ensam i det med.... Vill att detta ska vara över nu, mina tankar och sådär.... Vill INTE bli sjuk!
-
Tack för dina tröstande ord.... Vet ju att man mer än vad man vet, vistas bland sjuka och sådär... Att risken kanske inte är högre än när man arbetar på en större verksamhet med många anställda och sådär... FÖr inte är det första gången jag använder en toalett där en sjuk varit för några timmar sedan....Avelyn skrev 2010-10-18 22:37:25 följande:Det kommer att gå bra. Vi emetofober tenderar ju att klara oss längre än andra från smitta pga vår goda hygien. Jag jobbar i vården bland extremt många anställda och två toaletter. Har aldrig blivit smittad på jobbet.
Jag är bara rädd... Ångesten gör sig påmind och det är jobbigt... -
Natten har gått bra, känner lite illamående emellanåt, men det är inbillning har jag bestämt kommit fram till.. Nej! Fobin ska INTE styra mitt liv igen!!
Jag ska inte behöva sitta med en sådan ångest krypande i hela kroppen igen bara för en magsjukas skull!
Jag är trött på ångest och fobi, jag ska försöka göra slut på den nu.. Jag säger bestämt nej nej nej!
Tänker inte ställa in en massa aktiviteter i rädsla för att insjukna på offentliga platser!
Tänker inte gå och känna efter och överanalysera varenda känsla i kroppen och leta symptom!
Tänker inte sitta manisk i 48 timmar (minst) och räkna ner....
Tänker inte ta till alla trygghets/säkerhets beteenden igen!
Det är mycket jag inte tänker göra, och jag hoppas att jag även denna gång kan stå på mig!
Jag tänker behålla kontrollen över mitt eget liv och mit mående rent psykiskt, tänker inte låta fobin eller rädslor styra igen!
Mitt mantra är ofta när saker och ting blir riktigt jobbiga; "Rädsla är enbart en känsla, det går över och är inte farligt, det är enbart en känsla...."