Emetofobernas tråd 5
idag är han hemma från skolan med magont.
han har inte kräkts eller haft diarré, men ändå.
p a n i k.
lollisen, Jag trodde inte man kunde gå via landstinget. Vem går man till ? Måste man ha remiss etc ? Jag skulle verkligen vilja bli av med den här skitfobin
Nej, jag ska inte tappa hoppet. Lever dock inte så isolerat. Jobbar i vården och går utan problem på offentliga toaletter och äter ute. Köper lösviktsgodis lite väl ofta. Har vågat skaffa fyra barn. MEN.. fobin gör att var vinter blir en onödig ångest. Den ångesten vill jag ha bort.. samt ångesten över att lämna på dagis.. ångesten när det är Lucia på dagis och alla avdelningar slås i hop och barnen äter pepparkakor från samma burk utan att tvätta händerna innan. Den biten vill jag ha bort. Jag vill att mina barn ska ha en fulkomligt normal mamma...
Middiz,
Önskar jag kunde känna mig så trygg med min familj och vks. Min familj ( utöver sambo och barn) tycker magsjuka är enkelt och lättsamt. De stannar aldrig hemma 48 timmar efteråt. De kan bjuda hem folk dagen därpå lätt etc. Sist jag hade besök kom min mamma in med en proviva i högsta hugg.. Älskar dem alla massvis, men de har ingen förståelse för min fobi eller för att andra människor ( äldre, sjuka etc etc ) kan bli smittade och att alla inte tycker det är lättsamt. När jag var barn sa de alltid att jag var ensam att ha den fobi jag har.
Här har ni en till som har emetofobi och det är jätte jobbigt. =(
Jag har ett barn och det är jätte jobbigt om barnet blir magsjuk. Eftersom jag var ensamstående så jag tog hand om honom varannat vecka och när han blev magsjuk så jag fick panikångest och ville bara dö. Jag kunde inte ens ta och duscha honom för jag blev väldigt knäpp i huvudet. Jag mådde väldigt dåligt. Jag ville ju ta hand om mitt sjuka barn. Men kunde inte göra det. Två vänner kom och hjälpte mig, sen dess har jag mått jätte dåligt för jag inte kunde ta hand om honom. Det hände för några år sedan. Sen dess har han bott hos hans pappa heltid och han är hos mig på helger efter det som hände. Jag hamnade på rätt psyk denna natten.
Jag är väldigt ledsen och mår jätte dåligt för denna natten. Gör det fortfarande. Men jag är glad att jag kan ha honom hos mig nu också för jag kan ta hand om honom. Jag är glad för jag känner mig som en mamma. Riktig mamma. Jag gör mitt bästa och jag kämpar emot min kräkfobi. Jag har panikångest och är sjukskriven pga min kräkfobi. Känner mig så kass. Känner mig så kass mamma. Jag skäms för den jag är så att jag är anonym. Jag är rädd att folk ska hoppa på mig och säga att jag är dålig mamma.
Hur gör ni när era barn blir sjuka? Jag vill vara världens bästa mamma och ta hand om mitt barn när han är sjuk.
Hjälp mig. :(