moln och sol skrev 2010-05-04 10:36:48 följande:
Hm...ungefär så säger min kille till mig. " Du sitter ju bara och läser om hur man rensar, istället för att ta den tiden och börja rensa..."Han är väldigt ordentlig och har en perfekt ordning på sina egna saker. Jag samlar på det mesta, köper gärna fina saker som jag inte riktigt vet var jag ska ha tex. tavlor, hyllor, krokar, små bord... i mysiga inredningsbutiker. På något sätt känns det som att jag samlar på mig allt jag gillar och att jag "sen" ska ha allt fint jag behöver för att fixa vackra rum, men när??!Som det är nu, (vi har tre barn 2-10 år), så behöver vi ju ha det funktionellt och mycket plats går ju åt till barnens leksaker, spel mm. Vissa dagar känner jag mig uppgiven och klarar då av att kasta, för att jag är så trött på eländet, men det jag då lyckas kasta är egentligen saker som borde vara lätta att kasta alla dagar tex kylskåpsmagneter från filmen "Bilar-Cars" som är nötta och avskavda (lillasyster har sugit på dem) och som jag länge lagt åt sidan och inte "vågat" kasta för tänk om barnen säger: "Vet du var Cars-magneterna är?" Rent logisk borde jag då kunna säga "De har jag kastat, de var så nötta!", eller redan när jag kastar dem säga: "Jag kastar de här, för de är så slitna!" På så sätt kanske barnen skulle lära sig det jag inte lärt mig, att man sparar inte det som är trasigt/slitet... Men jag tänker alltid: Stackars X, han kanske saknar dem. Likadant kan jag tänka om saker som är mina, "Tänk om jag behöver dem sen" och vissa gånger har jag kommit till det läget också: "Åh, jag hade ju en sån, den hade varit perfekt nu..."Eller, jag lyckas kasta något som är sönder, som har legat i tre år och väntat på att jag ska laga det. Kopplar jag då bort mina tankar för en stund, så kan jag vissa dagar lyckas med att snabbt trycka ner eländet i papperskorgen och sen gäller det att snabbt slänga påsen i soprummet innan jag börjar fundera och därmed ångrar mig.... Ni förstår kanske att jag har problem!Apropå laga saker, kan jag tycka att det är tillfredsställande att köpa något som är lite sönder eller något som jag vill designa om, eller om något här hemma går sönder och jag får tillfälle att tex byta tyg i en dockvagn där tyget är sönder. Problemet är att jag inte har tid eller kommer till skott, men jag ser mig nöjt omkring och tänker: "Just det, den där ska jag byta tyg på, undrar vilken färg jag ska välja..." och under tiden ser det ut som ett kaos eftersom jag aldrig kommer till skott!SÅ hur gör man för att komma till skott??? Borde jag inte tillåta mig att köpa projekt 2 innan projekt 1 är klart? Även fast jag tycker att projekt 2 är ett riktigt kap prismässigt? Hur kopplar man bort sina tankar/känslor??? Känslan och logiken går inte ihop.HJÄLP MIG!
Jag tror jag har varit lite som du, men jag har lyckats ändra beteende, så det finns hopp!
Så länge prylar inte används så är de inget kap, även om det känns så. Köp inget trasigt i nuläget, du har antagligen inte tiden med flera små barn. Jag tycker också det är roligt med projekt, men för mig har det varit skönt att slänga trasiga och halvfärdiga projekt som jag tappat lusten till. Det har frigjort en massa energi och nu pysslar jag som aldrig förr och reparerar oftast barnens leksaker allteftersom
. Jag har köpt mig en egen verktygslåda för ändamålet.
Det låter som om du inte får panik över att se kommande projekt, men är du säker på att det verkligen ger dig positiv energi?
Så länge du inte är i ekonomisk knipa, så släng allt som du inte använder och tänk på att det går att köpa nytt om du ångrar dig. Jag har slängt några grejer som det senare visade sig att jag kunde fått användning för och fått köpa några grejer för några hundralappar, men å andra sidan slapp vi bygga en friggebod att ha som förråd!
, annars skulle de gärna få göra det. Jag vet en del som har hjälp med själva plockandet också, men själv vill jag inte ha det så. Jag tror man kan be dem om att byta lakan och sånt också.