gravid, ångrat mig

JAg kände lite så runt v.10-15.Fick nästan panik, talade med min BM som sa att det faktiskt inte är ovanligt men att det är otroligt viktigt att tala ut om. Det ska tilläggas att vi försökt få bran länge och de känslor jag kände var "falska" och jag bara funderade mycket om livet. Nu anser jag mig som världens lyckligaste kvinna med en underbar karl och snart två ungar på väg. Hoppas du får ordning på dina känslor!

kan ju tilägga tat jag också bara är ett barn 27år

Kom ihåg att man blir alltid rädd för det man inte känner till och kan kontrollera. Känslan när du känner barnet ordenkligt första gången går inte att förklara och jag hoppas verligen att du kommer känns desamma. KOm ihåg du är inte ensam!

Jag känner igen mig i det du skriver.Jag blev oplanerat gravid, var en festprisse och hade noll tankar på barn. Vi planerade vårt bröllop för fullt och jag fick hem min brudklänning. Tre dar efter det hade mensen varit sen ett tag och jag köpte ett test. FETT PLUSS på två sekunder. Jag kissade ner mig, och svimmade. Kom hem till min älskling, förklarade läget och sa "vad ska vi göra nu?"Han svarade "ja jag kan väl inte göra något annat än att fortsätta spela Zelda". Sen spelade han heeeela dagen och kvällen, helt paralyserad.Vi var nog i chock båda två.Ett par dar senare kom han och la armarna om mig och sa "vi ska bli en mamma och en pappa". Därefter var det nog självklart att vi skulle tuta och köra, och göra det bästa av situationen.När gick in i vecka tolv grät jag hela dagen. Jag kände mig helt låst och fast. Jag som inte ens gillade bebisar?! Skulle JAG bli mamma?! Det kändes så overkligt. Samma vecka gjorde jag ett VUL och fick se den lilla sprattla runt därinne som en liten kickboxare. Då grät jag av lycka.Det pendlade nog varenda dag under hela graviditeten. Dessutom hade jag det svårt, med GBS, E-coli, prematura sammandragningar och enorm foglossning. Var sängliggande från ca v.23. Vissa dagar kände jag mig som en riktig fighter och andra dagar kände jag "är det verkligen värt det här?"Bröllopet fick skjutas upp, bröllopsresan avbokas. I v37, efter en hejdundrande bergodalbaneresa till graviditet kom hon ut med akutsnitt. Jag fick henne på bröstet och hon öppnade sita ögon. då kände jag verkligen, verkligen total lycka!!Sen den dagen har det självklart hänt mycket, kolik, sömnbrist, förkylningar, amningsproblem osv. MEN allt det jobbiga glömmer man så fort. Det är värt det, varenda dag känner jag hur jag sköljs över som en våg av kärlek.Min dotter är det finaste jag har och jag är SÅ glad att jag vågade fullfölja alltihop. Det jag känner för min dotter går knappt att beskriva, hon är liksom kärleken i sin renaste form. Sen kan jag säga att man KAN renovera, man KAN planera om, man KAN genomföra ett bröllop, man KAN resa, man KAN studera när man har barn! Man kan också säga ibland att idag orkar jag inte. Så tar man igen det imorgon.TS, känslorna åker lite upp och ner under graviditeten, det är helt normalt. Din fantastiska resa har börjat, man får vara ledsen och grubbla, men jag lovar dig att det kommer att vara solsken nästan jämt efter att lilla bebisen har kommit ut!

hade just fyllt 20år :-O direkt från dagis till mamma rollen haha

Ja många säger ju att livet slutar när man får barn men de är verkligen tvärtom livet börjar när man får barn oavsett om de är biologiskt barn eller adopterat barn man KAN fortfarande göra de man vill fast man har barn man kan ta med sig barn å resa osv. Livet blev mkt roligare när man fick barn

Jag tycker att om du kan, ring en Bm och föklara läget. Och framför allt, prata med din sambo. Bra att det känns bättre, för det kommer lösa sig! På ena eller andra sättet. Prata med den du känner förtroende för, som du känner inte kommer döma dig utan vill hjälpa, för det sista du behöver är någon som tycker du "får skylla dig själv"!

Hej! Inskrivning hos bm brukar vara efter v. 12 -så det är ju inte så långt bort utan kan vara klokt att kontakta din MVC nu. Bm är vana att hantera blivande mammor inklusive frågor, existensiella funderingar och tvivel. Hon kan även, om du är öppen för det, förmedla kontakt med kurator som hjälper dig genom att du själv får berätta hur du känner och vad du vill. Så om du behöver hjälp med att prata av dig så kan det vara ett mkt gott komplement till alla på FL Kanske känner du dig fortfarande tveksam och att det är dig övermäktigt, eller så är du öppen för en graviditet trots alla känslor. När man är gravid så har man ju massa hornomer som påverkar humöret och så illamåendet på det -så det gäller även att veta vad det är man känner. Vill jag vara gravid och det är hormoner och illamående som styr mina känslor eller vill jag inte vara gravid även efter ev abort? Visst kan man ångra sig även om man planerat ett barn men kanske är det så att du, om man tog bort dina grav-hormoner, egentligen vill ha barn?!! Att man aldrig mer bara är två på resor eller kan softa på stranden är en sak -men livet med barn behöver (som så många skrivit) inte bli sämre utan bara annorlunda (och ofta, efter ett tag, tycker man det är bättre ) Det viktiga är att du får bolla dina känslor och vet vad DU vill! Själv har jag två oplanerade men jättevälkomna älskade gullungar och en tredje planerad på väg. Ta hand om dig! *kram*

Ring närmsta barnmorskemott. Du behöver gå på inskrivning och sedan vill de informera om alkohol och droger. De vill eg att man ringer så snart som möjligt närman fått veta att man är gravid. Men gör det imorgon tycker jag Då får du en bm som tar hand om dig hela graviditeten.

Det är väldigt vanligt att man blir deprimerad när man blir gravid men ofta pratas det inte om det så man känner sig udda som inte är sprudlande glad från dag 1. Har jag förstått det rätt så är du i v 10 ungefär och då är det hög tid att du ringer till din mödravårdscentral och talar om att du är gravid.. Ni kommer på ett hälsosamtal först och sen inskrivning. Då får du möjlighet att prata med barnmorskan om hur du känner och att det inte är helt ovanligt att känna så heller.. Bm ska ju även stötta, känns det inte bra med första bm har du möjlighet att byta.. Ta tag i det hela och lycka till!