gravid, ångrat mig

jag ahr nog kännt lite sådär med alla barnen tror jag. Dagar man är ledsen, dagar man vill vara ifred, dagar då man har extra mysigt med mannen helt själv. Då kan man fundera om det verkligen är barn man vill ha. Och jag kan ju bara tala utifrån mig själv, men alla barnen har varit lika efterlängtade och älskade då de lix kommit

Jag har känt precis som du TS. Och jag har velat fram och tillbaka. Men ändå har de alltid slutat med samma sak att jag vill ha detta barn. Jag har längtat så länge efter barn men samtidigt känns de som om man ger upp allting. Sen kom jag på att detta är bra att skaffa barn nu när jag fortfarande har så mycket att ge till min sambo, för då kommer de förhoppningsvis inte bli att barnet kommer vara de enda man har gemensamt utan när ungen har flyttat så kan man ta vid där man slutade med att resa och mysa och allt sånt. Så oroa dig inte TS. De kommer bli jättebra. Jag tror alla känner såhär i början. Det är bara hälsosamt! ;o)

Nej då man har dem klara och färdiga i världen så kan man inte (iaf inte jaag) känna at jag ångrar mig men helt ärligt så kan jag tänka ibland eller säga till min man typ; "Vad tror du vi hade gjort idag om vi inte hade haft barn?" eller "hade vi inte haft barn så hade jag legat på gräsmattan i bikini heladagen!" Livet är ju så, man kommer alltid att tänka OM?! tänk om, jag inte träffat min man, tänk om jag flyttat då jag började gymnasiet, tänk om, tänk om.. Barn är inte ett undantag, jag tror att man lurar sig själv om man tror att manaldrig kommer att bli arg på sina barn och om man aldrig tänker att "just idag hade jag gett mycket för att låna ut ungarna en vecka och bara vara själv!" Men då får man tänka på motsattsen. Är det värt att få ligga ostörd på gräsmattan en dag, att få åka på kryssning utan att behöva fundera över ungarna eller att kunna köpa snygga kläder åt sig själv istället för blöjor, eller vil mjukaramar, blöta pussar och fina vattenfärgs teckningar på kylen Jag väljer mina barn

Vänta så får du se hur det känns när du och din man och ert barn ska lämna sjukhuset och åka hem och du inte får med dig någon manual över hur du ska göra för att sköta ert barn på bästa sätt. Eller när barnet blir snuvigt för första gången och du inte heller vet vad du ska göra. Det kommer massvis av tillfällen då du kommer att undra vad ni har gett er in på. Och det är helt normalt att ha den där sortens funderingar när stickan visar positivt, jag tror det hör till för de allra flesta. Men vet du vad? Det kommer att gå bra! Och det är så kul och härligt att få och ha sina barn. Snart kommer både du och din man att undra vad ni egentligen gjorde när ni inte hade barn. Lycka till och stort grattis!

nää, eller hur, hur kul är gräsmattan egentligen, och är det inte roligare på stranden om man har ett barn med sig, och blommorna är facktiskt finare då man står på knä i rabbaten (vilket man sällan tänker på då man inte har barn) Jag missar endel fester för att jag inte kan/vill/orkar ha barnvackt, men morgonen efter vaknar jag till ljudet av små söta röster och polarna vaknar till ljudet av bongotrummor i huvudet och liksmak i munnen vem är göladare då man kan ha med barn på mycket roliga saker och dessutom får man göra saker som man inte skulle ha gjort annars, dels då stå på knä i rabbaten, men även annat som de stora rutchbanorna på leoslekland och barnkarsellerna på tivoli

Ring din BM och be att få komma på ett tidigt möte så kan du prata med henne. Dom finns ju där för vår skull och har gått igenom detta många gånger. Då kan du kanske även få till ett tidigt VUL!Försöka oxå prata med din sambo. Du behöver ju inte börja meningen med" jag vill ha abort"...utan säg att du känner dig lite nere och deprimerad och har funderat lite!

livet blir helt klart annorlunda iaf, så mycket är säkert mitt blev dessutom betydligt trevligare så jag är iaf nöjd

Finns många som känner så,du är inte ensam! man har toppar och dalar i sitt känsloladdade liv, speciellt vid en graviditet. Ju mer magen kommer växa, ju mer du kommer känna barnet, desto gladare, säkrare kommer du bli kan ja lova. Jag mådde dåligt med under min graviditet , tänkte va har ja gjort med mitt liv, jag är så ung, varför stanna nu.  men sen när min lilla bebis började sparka det var de bästa upplevelse  i mitt liv. Allting inom mamma rollen kommer automatiskt helt säker på det. Och visst att man tänkte, va hade jag gjort om jag inte haft barn, eller så. Men en ännu större fråga jag har ställt mig är, VA FASEN GJORDE JAG I MITT LIV NÄR JAG INTE HADE BARN? JAG KAN ITNE ENS HA HAFT NÅGOT LIV? vÄLJA FEST, RESOR OCH FRIHET , FRAMFÖR BARN,? HUr dum var jag:D så känner jag nu, en liten ängel som finns bland oss och leker och utvecklas till en egen person, och med personlighet, med mysiga pussar och roppar mamma. Bättre än detta kunde inte hända. Blev mamma ung så ingen av mina kompisar har barn, så känner ännu mer att skulle jag hellre vilja ha deras liv. Neh aldrig!Hoppas allt kommer gå bra, och lösa sig, Lycka till!:D

Absolut inte. Och vet du vad??? Det är helt ok att känna som du gör. Det kommer ge med sig. Du kanske ska prata med din sambo men lägga upp de fint lite hur du känner och att du är rädd för vad som kan komma att hända och att de känns som om ni ger upp allt. Du ska se att han kommer stötta dig i allt och de kommer kännas mycket bättre efteråt. Jag tycker inte du behöver oroa dig för hur du känner. Det är betydligt vanligare än du kan tro. ;o)