Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Alla kan sluta med litium, frågan är bara hur man mår. Det är heller inte säkert att man uppnår samma resultat om man återinsätter litium som en gång fungerat utmärkt.
Jag själv upplever mig inte som en högriskkpatient. Det grundar jag på att jag aldrig legat inlagd.

Ber om ursäkt för att jag kände att det är bra att vara upplyst. Tänkte i min enfald att en sådan här rapport borde fler ta del av i min närhet som är bipolära och just nu planerar barn. Förlåt, det var dumt.

Godnatt på er och ha det bra.

Det kan säkert räcka för vissa. Min man har ätit samma preparat i fem veckor. Han tar 1+2. Provtagning varje vecka. Efter första veckan höjdes dosen, sedan dess har koncentrationen legat som den ska.

Jag är såklart upplyst och har sökt info själv och som jag skrev i min presentation har jag massor av erfarenhet och så. Tycker du verkar knepig som skriver att man kan sluta med lithium, de är frågan om hur man mår.... Vill du trigga andra till de elller vad? Jag lägger ner, återkommer i senare skede......

Någon som har erfarenheter av att gå i en självhjälpsgrupp för bipolära och anhöriga?

Jag har ju vart med i en i snart 5 år och det var från den gruppen som jag skrev om att ifall de skulle startas en ny uppdatering av denna tråd så kunde de stå upptill att man kritiserar inte de någon sagt och ger inga råd såvitt någon inte ber om de. Det är ett slags mantra som någon läser upp vid varje tillfälle i min självhjälpsgrupp. De är sånna basala saker som gjort att de fungerar å bra. Jag tycker att HÄR är vissa är väldigt snabba på att gå in och peka på när saker och ting är fel, med stora pekpinnar. Och till och med peka ut personer, de känns lite förlegat. Alla som är med i en tråd, och här verkar de vara max 10 verksamma, borde kunna samsas och få diskutera vad som helst (som har en grund i egna erfarenheter).

Tack, vi delar samma synvinkel. Tycker det är märkligt att ens inlägg tas bort bara för att nån inte kan läsa. Men en del vet bäst så bättre att lyssna på dem...

Jag låg på 0,47 och de ökade dosen med en tablett på kvällen. Och jag märkte en omedelbar skillnad.
Min läkare tyckte väl det var okej men jag stod på mig. Man bör ju helst ligga mellan 0,5 -0,8. Prata med läkaren igen och säg att du vill testa en tablett till om du inte är nöjd?
Vi har samma typ :) Vilket är lurigt som fan.

Jag är ganska dåligt insatt i lithium. Började läsa på för 5, 6 veckor sedan, då min man började med den medicinen. Men om du trots lithium har så mycket pankiångest...då fungerar väl medicinen inte optimalt än, eller? Fast det beror kanske på vad man jämför med...alltså hur du mådde innan. Hur mycket bättre fungerar/mår du sedan du började med lithium?

Jag är ju en utsliten anhörig som nästan hade börjat förlora hoppet, så jag hoppas väldigt mycket på lithium. Kanske för mycket...? Min man har ingen ångest nu, förutom den som och hör livet till, t ex som igår, då han blev påmind om en väldigt dum grej han gjorde i sin senaste hypomana fas. Vi blev påminda om det samtidigt, och då kände han skam samtidigt som han såg hur illa jag har tagit vid mig av händelsen. Då blev han sådär stressig och höjde rösten både mot mig och barnen, men han sansade sig när jag sa ifrån. I vanliga fall (innan han åt lithium) hade han varit arg mycket längre tid, kanske i flera dagar, och inte sett (eller brytt sig om?) att jag och barnen blev ledsna.

*s* Jag fattar! Ingen vill ju vara ensam på den öde ön :P

Jag svänger flera gånger om dagen, sen har jag större svängningar mer sällan, det kan gå en hel vecka eller till och med två.

Just panikångest har jag sluppit, men vanlig ångest har jag. Dock medicinerar jag inte mot det för jag vågar inte med barn i huset :/

Jag kände att ångesten gick ner när jag kom på rätt dos med litiumet. Så prata med läkaren och ifrågasätt. Det är ju dennes ansvar att få dig att förstå. Men vad jag märkt så vill ju inte alla ha en del i sin behandling utan litar blint på läkare. . .

Okej, men då låter det ju som att det hjälper riktigt bra ändå. Om jobbet är pressande just nu är det kanske nästan "normal" ångest du känner. Svårt att avgöra vad som är "normal ångest", men i pressande livssituationer reagerar väl alla (utom Dali Lama och sånna ) med nedstämdhet, dåligt humör, ångest eller liknande, tror jag.

Litium har samma effekt på min man. Hans ilska och negativa tankar hinner inte skena iväg lika långt med honom. Han kommer till och med själv på att han borde be om ursäkt. Och det är ju väldigt bra för vår relation.
Vilken tur du haft, som inte har haft värre biverkningar. Min man har fortfarande väldigt dålig mage. Han kräks inte längre, men han måste akut springa till toan minst 10 gånger per dygn. Han får även gå upp på natten och bajsa. Illamående är han till och från, och han kan fortfarande inte äta helt som vanligt. Att maten smakar salt har han inte sagt något om. Han älskar salt, så det skulle han nog inte se som något jobbigt. Däremot tycker han att metallsmaken är besvärande. Fast det kanske är samma sak som du menar. Han har den smaken i munnen hela tiden. Jag slickade lite på en av hans tabletter, och det är verkligen en stark och speciell smak.

Min man är inte heller törstig. Men man ska väl försöka dricka lite extra i alla fall, eller?