Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Missade ju detta inlägget du gjorde, ibland är jag lite... disträ...
men vad glad jag blir att du fick sova en stund. Det gör lite för måendet iallafall, eller tror jag iallafall, jag har ju en sömnsjukdom så jag gissar att andra har det likadant, att de mår ännu sämre om de får sova mindre....

förlåt att jag gnäller, jag vill så gärna vara ett stöd och ha min fasad som låtsas vara stark, men ni i tråden är de enda som finns i min värld som fattar hur man kan ha det.

Hatar min mamma just nu, för jag saknar min lillebror, jag har fan inte fått träffa honom på 8 år mer än 30 minuter. Jävla kärring, jag hatar henne, hur kan man vara så elak att man ljuger och hittar på och hotar och skit? Och håller isär två syskon?

Han fyller 18 i december och .. min mamma är bara hemsk. lång historia kort, hon berättade först när jag var 14 ca att min "pappa" som jag bodde med inte var min pappa.

När jag fyllde 18 år, 20 minuter efter 12slaget på natten slängde hon ut mig för att jag röstade blått, inte rött... hon berättade aldrig vem pappa var men jag hittade honom nästan exakt en månad efter jag fyllde 18! Då fick jag 4(!!!) nya syskon, pappa är världens snällaste.

SJuk grej: i 5-6 år bodde jag alltså granne med min riktiga farfar, men mamma ljög om att pappa var våldsam och den familjen var dpålig.

Mamma anm'älde mig när hon slängt ut mig iallafall för att jag skulle knarka, jag fick gå till socialen och göra drogtester, allting var negativt såklart, men hon stod på sig, ljög om att min pappa skulle ha sagt att han inte orkade ha kontakt med mig nu för att jag var så hemsk(!)

Jag försökte besöka min bror på hans skola, min gamla skola, lärarna känner mig, så de sa som det var: om de såg mig skulle de ringa polisen eller min mamma som i sin tur skulle ringa polisen, jag var 18 och visste inte att det var tomma hot men mina gamla lärare ringde såklart inte, de tyckte synd om oss.

Min mamma har pratat ner mig inför mormor och morfar så de vägrar kontakt med. Min styvpappa får inte ha kontakt med mig.

Och detta var 8 år sen och just idag blossade det upp igen. Fan....

Det blev inte ens kort....

Jag knarkar inte, jag har köpt ett hus, jag har gift mig, jag har ett heltidsjobb och två diagnoser. Inget jag gör kommer någonsin duga. Jag har 5 eller 6 kort på mig sedan innan jag var 18 år, resten har hon slängt säger hon.

Jag ringde henne för ett halvår sen...sa att jag saknade henne och lillebror ocjh allt, hon sa: vi saknar inte dig, vi har glömt dig och vi vill inte ha kontakt mer med dig.

Tack mamma. verkligen.

narkolpsi, och jag borde sovamen kom på ljusa iden att ta fram datornm igen, efter att ha tagit stilnoct. smrt.

Ingen fara fråga på, jag är glad att någon lyssnar, det betyder allt för mig just nu....

Min riktiga pappa har jag kontakt med och alla syskon, men deras mamma är helt sinnessjuk hon med, värre än min, hon körde nyss full med min lillasyster i bilen och krockade, har släpat min bror genom gruset i armen så han fläkt upp huden, min syster blev jagad med yxa av deras mammas pojkvän... just nu finns 11 aktiva domar eller vad det kallas på henne, så vi syskon är väl ganska trasiga men försöker ändå. Min lillasyster, den äldre av dom är bipolär och var minuter från att klara av att ta livet av sig för ett år sedan, 100 alvedon, sömntabletter, tiparol....

Ni måste tro jag skojjar eller hittar på men jag gör inte det jag lovar, allt är så sjukt bara.

Min lillebror vågar nog inte ta kontakt pga min mamma, min mamma har avsagt sig all kontakt med resten av släkten.

En sjuk grej med min mamma är att jag berättade när jag var 16 att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp av stypappas systers son under många år. När jag berättade det frågade hon bara:
"jaha, vad vill du med detta då? Ska jag köra dig till BUP eller?" sen hände inget mer...

förrän jag fyllde 18, då helt plötsligt då skulle hon anmäla och skit för att se ut som att hon brydde sig...

Vet du, din son hade en mamma som är snäll och bryr sig, han hade det väldigt bra verkar det som även om hans vistelse blev alldeles för kort. Men du gav honom ett liv med kärlek, det är inte alla förunnat.
Berätta så mycket du vill om din son, ADHD och bipolär? Det låter som en jobbig blandning...

 

Just det jag har bara narkolepsi och är bipolär rapid cycling, 2,5 heter det om jag minns rätt. Är datorberoende ja, så jag kunde inte låta bli datorn inatt såg jag
Jag somnar inte överallt om jag tar mina mediciner och slipper långa möten däremot så har jag ofta sömnparalyser och drömmer alltid, börjar typ drömma redan innan jag somnar ordentligt.

Det låter inte bra alls! kan du inte ringa läkaren????

Jag ska byta medicin nu till litium! Känns värsta spännande, den kasnke hjälper?

Sorry, vet inte varför mina inlägg blev anonyma... men det var alltså jag.
åååh jag har ångest, eller den släpper nu, jag vill börja med litiumet NU! Jag vill må bra!
Hänt två sjukt roliga saker denna veckan men jag mår bara skit direkt efter. Katastroftänk, känner ni igen det?

Har ätit, hallucinerade på dom, fick sluta direkt...

Jag FLIPPAR på min man. Han tycker att det inte är något jobb alls att dammsuga, tvätta golv, tväta alla kläder, bädda rent i sängarna, vika alla jävla kläder, torka av diskbänkarna i köket regelbundet, fylla disken, tömma disken, tvätta toaletterna, polocka upp efter honom eftersom hans jävla tvätt inte går själv ännu till tvättkorgen.

Nu ska han fan få göra allt SITT själv. Jag gör mitt. Kul att vara gift och äga ett hus just nu ihop. HATA!

Lär väl aldrig hända, fan och vi ska ha hit hans familj på middag ikväll.

oj, om det hade fungerat hade jag stoppat fingrarna i halsen

är jag värsta överdramatikern nu om jag åkr och köper en separat tvättkorg till honom?

Han har strykbärda å strykjärn. Används inte..... men haha nus  ka jag handla!