Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

tack vare den här tråden så hade man ju hört väldigt många "sanningar" men något som genuint förvånade mig trots att jag trodde jag var " väl påläst" var:

1) Lustgas måste inte funka för alla. Jag tyckte det var förfärligt och den stunden jag försökte dämpa värkarna med lustgas var de värsta 2 h i mitt liv på alla sätt och vis.
2) värkarna kan snarare avta när/om "de tar vattnet" -trodde alltid de ökade men icke på mig iallafall.
3) man kan få en manlig bm (ok rent intellektuellt visste man ju detta men jag blev ändå överraskad och skäms nästan över mina fördomar..) han var jättetrevlig men lite väl stressad och jag hade honom bara under en stund av öppningsskedet vilket gjorde mig lite lättad. Av alla som gjorde vaginala undersökningar på en var han dock den som var mest försiktig...
4) de hällde olja över underlivet på en under krystningen för att man inte skulle spricka så mkt (på mig iallafall och det funkade kanske då jag bara sprack lite och lindrigt (6 stygn totalt) 
5) de känner med ett finger i stjärten på en efter att ungen är ute (av allt saker man går igenom under förlossningen så var inte det någon big deal men jag blev ändå förvånad då jag inte läst om det någonstans).

Läst lite lätt i tråden och kan inte låta bli att bli förundrad över alla era inlägg. 
Läste ni verkligen ingenting innan förlossningen??? Det mesta finns ju faktiskt at läsa om på nätet.

(absolut inget påhopp mot någon, bara en stilla undran) 

Att barnmorskan inte erkände att hon faktiskt hade sytt massa stygn fel där nere, vilket jag påpekade redan dan efter... och pga det gick miste om de 5första månaderna med dottern för jag satt på soffan 24/7 i 5 månader i samma pyjamas kunde varken stå eller gå (undrar vad mannen tänkte, stackarn )

 5 månader efter förlossningen blev jag opererad nere i underredet, detta tog 5 minuter och mitt glädje tjut och hopp borde ha blivit filmat när jag gick ut från sjukhuset. 5 månader helv*te bortblåst på 5 minuter. 

Att skita vill jag inte tänka på. Jag höll mig tills svetten rann och jag nästan tuppade av.. mysigt. detta problem försvann även efter operationen.  

Kan tillägga att ragatan som sydde mig var den första jag mötte i korridoren när jag var och hälsade på en kompis som fick barn några månader efter mig. Hon fick ett långfinger rakt upp i ansiktet + ett tack..

Nu är jag gravid igen och jag hoppas och ber att jag inte ser en skymt av henne under nästa förlossning.. Jag hoppas jag kan njuta av dessa 5 första underbara månader av bönans liv.  

Lycka till.  

...av nån anledning känner jag inte för att tips min gravida syster om den här tråden...