Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

*favoritar

Hur sjuk i huvudet är man när man läser en tråd som den här när bebis är 18 veckor och blir sugen på att börja jobba på en till? Mensen har inte ens kommit tillbaka ännu och det är mindre än en månad sedan jag fick ordning på amningen.
Sugklocka och värkar som slutade komma har jag redan glömt. Hemmorojderna dock, dem kommer jag aldrig att glömma. Xyloproctsalva är världens bästa grej. 

Mabaja, kanske gjorde det inte så ont för dig helt enkelt? Jag tyckte inte att det gjorde så fruktansvärt ont, men jag kommer lätt ihåg hur det kändes.

Tack alla för att ni delar med er och har skapat en fantastisk tråd!!

Så nu tänkte jag bidra med mina största "chocker" under och efter min förlossning!
Först vill jag bara säga att jag är ett litet kontrollfreak så jag läste på om alla komplikationer som fanns inför min förlossning så jag kunde vara beredd på det värsta!

Första chocken kom med värkarna... Jag hade inte en aning om att jag skulle bli helt hjärndöd så fort det satte igång!! Jag vägrade ta alvedon när jag var hemma för jag trodde jag skulle missa att åka in till BB om jag inte kände exakt hur det kändes hela tiden!!!!
Meddelade familjen om att vi åkte in på kvällen men fick för mig att när vi blev hemskickade igen kl 22 så var det försent att ringa mamma för att berätta att vi skulle vara hemma hela natten, dagen efter vid 11 fick hon veta att hon inte alls skulle bli mormor den natten, jag kan ju berätta att hon var vaken hela natten o väntade vid telefon när jag låg hemma och sov!!!
 
Andra chocken: Jag hade inte en aning om att man kunde ha så sjuuukt kul på förlossningen! Jag och min sambo hade lustgasen omvartannat och jag kan ju säga att åtta timmar gick väldigt fort!

Tredje chocken kom efter förlossningen, jag hade läst på så mycket om allt som kunde hända undertiden men hade helt missat att det faktiskt kan hända grejjer senare... Tre och en halv timme efter förlossningen (som gick hur bra som helst förutom lite konstiga funderingar pga en icke fungerande hjärna) upptäcktes att jag blödde som en gris... (?) Det hade jag inte läst någonstans!

Fjärde chocken: Det finns fruktansvärt otrevlig personal på BB, inte bara otrevlig utan verkligen FRUKTANSVÄRT otrevlig. Tänker nog inte åka till samma BB den här gången!

Femte chocken skäms jag lite över faktiskt... Men man får ta med bebisen hem! Hade inte en tanke på att vi han skulle med hem så vi hade ingen bilbarnstol!!  hur hade jag tänkt där??? Tur att vi fick ligga kvar en vecka så sambon hann åka och köpa en!

Då jag förlorade så mycket blod är första fyra dagarna bara en dimma, kommer inte ihåg något alls, så jag får nog säga att jag inte hade några problem med varken avslag, kisseriet eller bajseriet?! Tror jag?!

Sen finns det ju alltid smågrejjer som man kommer på nu allt eftersom:
När dom la upp Kevin på min mage var min första tanke Hur faan fick han plats där inne??
Jag hade inte en aning om att barnbeck var så jäkla svårt att få bort!!
När jag hade krystvärkar var min största fundering "vad ska jag skrika för det inte ska låta löjligt!!!"
Men som sagt min hjärna glömdes nog hemma!!

Ber om ursäkt för ett långt inlägg!

Kanske ska lägga till att det är dax igen i sept men denna gång med tvillingar och troligen i Uppsala istället för Danderyd!

Ha en underbar dag alla!

Hur har era män reagerat o behandlat er under förlossning o efter??Bra/omtänksamt/tagit tag i situationen???

För er som undrar hur männen tagit det hela kan jag bara säga att min sambo som i vanliga fall inte hanterar sjukhus särskilt bra var en klippa varenda minut av de tio timmar det tog att få ut Märta. Då blev han ändå spydd på ett par tre gånger och det slutade med att tösen fick hjälpas ut med sugklocka som i sin tur gjorde att det sprutade blod precis överallt. Förlossningsrummet såg ut som ett slakthus efteråt.

Något jag var sjukt oförberedd på var att bli sjuk efter förlossningen. Vi fick in en superfin bricka med smörgåsar, varm choklad och päroncider, men jag bara spydde otäck svart sörja och fick ligga med sockerdropp och fasta till dagen efter. Det ingick inte i mina planer. Magnus fick ta hand om allt den första dagen eftersom jag inte ens kunde röra mig utan att svimma. Märta föddes 20.05 på lördagskvällen, klockan var närmre tre på natten innan vi ens kom till bb eftersom jag var så dålig. Hurra liksom.