Någon i Umeå som har BF augusti 2010? =)
Hej!
Idag har jag för första gången varit ute och gått en liten sväng med lillkillen i vagnen. Tänkte att det är bra han får lite dagsljus mot sin gulsot. I går var vi som sagt på BB hemvård o värdet hade stigit. Hoppas verkligen att det börjar ge med sig. Han har väldigt frisk aptit o äter ordentligt. Amningen däremot blir lite trugande. Han ledsnar snabbt o vill gärna somna vid bröstet. Men jag är envis och har bestämt att jag verkligen ska ge amningen en chans, min målsättning är att kunna helamma så småningom. Men går det inte så får det väl bli tillägg. Är bara så smidigt att alltid ha maten med sig färdigvärmd o s v. Vi väcker honom fortfarande var 3:e timme dygnet runt för att mata honom. Tycker det är så hemskt att behöva väcka de små när de sover som godast men det är ju för en god sak. I morgon ska jag ringa BVC eftersom BB ville det så de får hålla lite koll på gulsoten. Avvaktar nog med börstpump tills vidare och kan handmjölka om det behövs. Vill ju inte att mjöl ken ska sina för att han suger så lite.
Loris: vi fick behålla rummet hela vistelsen och blev utskrivna i fredags. Kändes så skönt att ha eget rum och jag tycker det skulle vara obligatoriskt att alla fick ha eget rum med pappan som får stanna. Man är nog utelämnad i den situation man är som nyförlöst o då är det skönt att ha med sin andra hälft. Min förlossning blev ju på vissa sätt lite traumatisk eftersom jag nog inte räknat med riktigt allt som kunde hända. Förlossningen i sig var rätt normal, 12 h tog det från det vi kom in tills gossen var ute. När vi kom in var jag öppen 4 cm och hade gått med regelbundna värkar i 3 dagar. Jag tog epiduralbedövning o det var verkligen himmelriket. Mina värkar avstannade tyvärr lite p g a bedövningen så jag fick värkstimulerande dropp. Är så otroligt glad att jag tog bedövning, även om jag tyckte krystvärkarna var obehagligast. Men det som gjorde att det kändes lite traumatiskt med min förlossning var att moderkakan inte ville komma ut, de försökte många gånger o till slut kallades läkare in o informerade att de måste köra mej till operationssalen. Där fick jag bedövning o man tryckte in en hand i underlivet och tryckte på magen för att forcera ut den. Tydligen hade jag fått en spasm inne i livmodern som gjorde att moderkakan inte lossnade. Där i förlossningssalen lämnades min sambo med vår 10 minuter gamla son i 2,5 h utan att veta hur det gick för mej och jag låg inne i operationssal i 2,5 timme. P g a moderkaksproblemet förlorade jag ganska mycket blod så jag var totalt orkeslös o tog mej knappt upp ur sängen första dagen/dagarna. Har i alla fall fått ordinerat järntabletter av läkaren som jag ska äta i 1 månad för att återställa mitt blodvärde. Just att moderkakan skulle lossna var något jag tagit för givet o därför blev det som en chock att det inte fungerade som det skulle.Jag kommer säkert se annorlunda på förlossningen om ett tag men just nu tycker jag inte det var någon positiv upplevelse.
Något namn har vi inte kommit fram till än. Jag har ett favoritnamn, Edwin men min sambo tycker vi ska ha lite olika alternativ=) Men så fort vi har ett namn återkommer jag om det. Börjar kännas lite trist att kalla honom lillgossen.
Ha en fortsatt trevlig söndag. Nu blir det lite middag strax. Lillkillen sover o ska väckas vid 19 för matning. Dagarna bara springer iväg o jag vet knappt vilken dag och tid det är.