Jag VILL ju vara hemmafru/hemmamamma!

Lita till din magkänsla och tro på dig själv och ditt val :) Det är jobbigt att vara hemma speciellt idag när det inte är så många som gör det valet men tiden man investerar i barnen har man igen hela uppväxten. Det blir lättare att vara förälder ju mer man är med sina barn. Varje ny utvecklingsfas är en utmaning och när man är med sina barn och följer deras uveckling hela dagarna så lär man sig att hantera faserna... eftersom man måste. Blir det tufft kan man förhoppningsvis hitta andra som är hemma och diskutera kring hur man gör. Eller varför inte använda släkten. Har man själv en mamma eller pappa som varit hemma så är det guld värt att få stöd där. Man klurar och fixar och trixar men det ger utdelning och framförallt så går livet så fort och småbarnsåren. En dag är de på väg att flytta ut och man själv i medelåldern och man inser att "this is it" jag har verkligen bara ett liv.

Vad gjorde jag av det? Om man då inser att man gett sina barn tid, så finns det inte någon större lycka. Tänk att stå där och inse motsatsen.......

Du har rätt att vara ledig från jobbet när du har vårdnadsbidrag det är det som är så bra. kanske har din kommun barnomsorgspeng istället. Då kan du kanske bli privat dagmamma och stanna hemma längre. Problemet är förstås jobbet.....

http://www.hemmaforaldrar.se/barnomsorgspeng.htm

Det är skamligt i Sverige att vara beroende av sin man... man ska vara beroende av staten istället. Men om man nu lever i ett bra förhållande och tror på att man kan samarbeta, utan millimeterrättvisa, så varför inte?

Jämlikhet handlar inte om att genom millimeterrättvisa dela på allt när man blivit förälder, det handlar om att agera vuxet och samarbeta för att alla i familjen ska må bra. Jag litar i alla fall mer på min man än staten :)

Sen har var sak sin tid. Karriär och barn - javisst - men kanske inte nödvändigtvis samtidigt.

Om man är hemma när barnen är små, så slipper man stressen och kan ge sina barn tid, närhet och kärlek. När de blir större så kan man trappa upp och börja arbeta igen. Då har barnen fått en trygg grund att stå på och familjen har vuxit sig starkare. Jag tror man slipper många av de påfrestningar som drabbar familjer där båda går ut tidigt och heltidsarbetar. De måste stressa med trötta, griniga barn till dagis varje morgon, vabba ofta och slita och kämpa för att få det att gå ihop. Inte undra på att så många skiljer sig när barnen är små.

Läs Elise claesons bok mamma@home så blir det tydligt varför det blivit så här och vad riskerna är. Per Kågesons Tid för barn är också bra att läsa samt Förskolan för de allra minsta - På gott och ont.

Det är svårt att gå sin egen väg och följa sin magkänsla, men det är absolut värt det. Sen finns ju http://www.hemmaforaldrar.se för de som vill ha stöd :)

Det är faktiskt ett arbete :) och ett mycket viktigt arbete värderat till 380 000 kr per år enligt en brittisk undersökning. Även arbete där inte t ex staten betalar ut lön är ett arbete och tillför något till samhällsekonomin. Den som vårdar och fostrar ett barn, två barn eller flera barn gör det arbetet själva istället för att de lejer bort det. Man måste ha varit hemma några år för att förstå vilken jobb det är men det är tur att här finns en sida för hemmaföräldrar, där vi kan stötta och tipsa varandra. Man förstår att det behövs :)......... men även hemmaforaldrar.se är toppen.

Det här är en tråd för hemmaföräldrar ;) och det är en grupp som valt att ge sina barn tid och som är vana vid att bli påhoppade för det..... inte minst i media av journalister som själva gjort ett annat val. Jag tror att hemmaföräldrarna därför är extra beroende av en plats där de får vara ifred och kan få stötta varandra. Vi kan alla påhopp utan och innan och det handlar t ex inte alls om att "gömma sig bakom några argument".

Det är fördomsfullt att påstå något sånt.

Alla hemmafamiljer ser olika ut och har olika skäl till varför de valt att vara hemma. De är inte emot jämställdhet där kvinnor ges samma livschanser som män men de är emot millimeterrättvisa där politikerna ovanifrån ska bestämma hur de ska leva sina liv.

De vill ha sin valfrihet och de vill slippa påhopp. Svårare är det inte ;)

Hur man än vrider och vänder på det så finns det en biologi i allt det här. Kvinnor ammar och har förberett sig under 9 månader för barnet. En massa hormoner hjälper till också. Det betyder inte att pappan inte är viktig eller kan finnas där. När kvinnor får välja själva så väljer många att arbeta med barn.

9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Något med barn och äldre lockar, så är det bara men vi ska inte utesluta männen för det.... eller tvinga dem.... snarare locka dem. berätta hur viktigt det är att barnen får tid med dem, att de går ned i tid under småbarnsåren och att man hjälps åt, med barnen och med hemarbetet. Jag tror på samarbete inte på tvång och konflikter.

Jag ser mig som hemmaförälder..... jag är inte någons fru hemma = hemmafru. Vi delar på hushållsarbete, maken slutar tidigt och kommer då hem för att vara med sina barn. Vi är också downshiftare...... eller helt enkelt vi är föräldrar som valt att ge våra barn tid.... ;)

Vi valde att bo kvar i hyresrätt när vi fick barn. Vi var också ute och letade hus men valde bort det pga kostnaderna. Sedan är vi fyndare på blocket när barnen ska ha nya cyklar, barnmöbler, sänggavlar.... saker som jag tycker man kan köpa begagnat, köper vi begagnat. Sedan har vi hållit fast vid de gamla möblerna och målat om istället. Soffor, sängbottnar och sånt köper vi förstås nytt. Leksaker har vi också fyndat men även sålt av själva. Klädbytardagar har fyndat på men också sålt saker. Sen har jag varit framme vid Reor och handlat. Vi har levt bra men tänkt igenom inköpen. Storhandlat och planerat noga. Fryst in mycket och bakat mycket själva och lagat mat från grunden... nej tack till färdiglagat och halvfabrikat.

Inget lantställe utan vi har hyrt hus varje sommar flera veckor till ett bra pris. Här är en länk om du vill veta mer om downshifting :)
http://www.hemmaforaldrar.se/downshifting.htm

och en annan som kanske kan vara nåt:
http://www.hemmaforaldrar.se/bygg_din_hemmatillvaro.htm

Så många kloka inlägg.... tänker att ni borde dela mer er till fler av era erfarenheter. Titta in på http://www.hemmaforaldrar.se/samtalsforum :)

Tänk att det är så lätt att häva ur sig saker mot föräldrar som väljer att stanna hemma längre än 1 !!?? år. Tänk om hemmaföräldrarna skulle gå runt och säga samma sak till de som placerar barnen på dagis när de är 1 år.

- Va! Ska han/hon börja på dagis REDAN! Men immunförsvaret är ju inte utvecklat ännu och har ni inte hört om problemen med de stora barngrupperna och att de små barnen far illa. Vet ni inte att den psykiska ohälsan bara ökar.

Men nej så säger inte hemmaföräldrar. De biter ifrån här på forumen (tack och lov) men jag betvivlar starkt att de beter sig som dagisföräldrar ofta gör. Men hemmaföräldrarna har nog inte heller samma behov av att gå till attack, de har ofta noggrannt tänkt igenom sitt eget val och tycker inte att det är så dramatiskt att andra gör annorlunda.

Vad härligt det låter och tänk vad skönt att slippa stressa upp barnen till dagis och sedan tvingas vabba titt som tätt pga alla dagissjukor. De barn som har föräldrar som väljer att ge dem tid är verkligen barn som dragit en vinstlott :)