plommon skrev 2010-02-14 10:18:50 följande:
Nej,de flesta av oss vill ha en pension, ett eget liv och ett oberoende från "MANNEN". Vi vill kanske inte spela en biroll i alla andras liv och sedan sukta efter det liv vi kunde ha fått när vi är 80 år och utblottade. Vi vill vara förebilder för våra barn och särskilt våra döttrar. Vi kanske inte är skapta enbart för att baka bullar utan för stordåd också! Men lev ni som ni vill invaggade i era små mysiga rosa drömmar och doften av nybakade bullar...
Och många av oss vill ha ett samarbete. Vi litar hellre till vår älskade make, en person vi ändå valt att skaffa barn med, det mest livsavgörande beslut en människa kan ta, än till STATEN. Det handlar om några år när man som föräldrar samarbetar för att ge barnen en trygg uppväxt.
Ibland är mamman hemma på heltid, ibland pappan, ibland båda på deltid. Varje familj syr ihop sin lösning.
Visst är det tråkigt att hemmaföräldrarna får mindre pension. Förr fanns det änkepensioner som skulle ge kvinnor trygghet men det tog sossarna bort och det slog hårt mot de kvinnor som varit hemma och trodde att de hade en trygghet på äldre dagar. Men det visar att mycket kan hända. Dina pensionspengar är inte alltid dina, de är statens och med politiska beslut kan vem som helst bli utan.
Är man hemma kan maken/makan skriva över en del av pensionen. Det ska man se till. Det kan också vara bra att pensionspara, det kan ju den som arbetar utanför hemmet och får en inkomst för sitt arbete ordna en sådan försäkring.
Jag är övertygad om att man är en bra förebild för sina barn om man väljer att ge dem tid och den närhet, kärlek och omsorg som de har rätt till. En bättre förebild får man leta efter. Jag tror få barn med dålig relation till sina högpresterande, karriärister till föräldrar som har samlat massvis med pengar på kontot, känner att föräldrarna är bra förebilder.
De som väljer att stanna hemma längre och ge sina barn tid, de försöker hitta en balans mellan familj och arbete. Medmänsklighet, värme och att bygga relationer ger inte några pengar i lönekuvertet eller en pension men det ger ett varmt och medmänskligt samhälle och det är inte fy skam och behövs det med i vårt JAG, JAG, JAG samhälle.
Och visst är vi skapade till mer än att baka bullar :) även om det är härligt när det kommer hem ett gäng barn som bara tjuter av lycka över att bli ompysslade och få äta hembakat till skillnad från fabriksproducerat med en mängd kemikalier och E-ämnen i. De förstår kärleken bakom ;)
Jag tror att ditt fördomsfulla inlägg och ditt förakt för hemmaföräldrarna handlar om en sorg hos dig själv. Du kanske är osäker på ditt eget val eftersom du inte berättar om det eller varför du gjort som du gjort utan istället hugger mot andra.
Tänk så här istället.....
vi föräldrar är de viktigaste personerna i våra barns liv och även om du valt att inte stanna hemma, så behöver det inte vara ett dåligt val så länge du bara skapar balans mellan arbete och familj. Försök att ge dina barn så mycket tid du kan. Satsa på tid med barnen istället för att skjutsa dem till en massa fritidsaktivteter sen efter skolan. Mys istället (och ät hembakade bullar ni bakat tillsammans), lyssna på dem, prata med dem och berätta om dig själv när du var liten. Se till att finnas där för dem och engagera dig i skolan och allt som händer där.
Det är good enough och det räcker det med. Lycka till med
ditt val!