Carlanderskatöserna del 19

Ah - nu hittade jag inlägget. Tydligen skilde det sig lite. Hon började blöda senare i grav. Men iallafall.. lofsan.wordpress.com/2009/11/08/min-egen-traning-under-graviditeten/

Önskar jag kunde säga något tröstande, men hittar inga lämpliga ord. Så ledsen för din skull!

Mirakelbarn: Lider så med dig, missfall är tufft för alla men när man som vi har svårt att bli gravid på egen hand känns ju uppförsbacken extra tuff. Det är inte bara att försöka igen liksom.

Happiness: Så tråkigt! Förstår att det känns tomt och konstigt, hoppas du får någon koll på det där med TSH värden och om det kan ha någon påverkan.

Mulan: Så skönt med lite goda nyheter i den här tråden! Fint med ett pickande hjärta.

Till alla jag missat - lycka till med var ni befinner er. Jag läser bara lite då och då och är lite dålig på att kommentera.

Jodå, hyfsat. Tror det var bra att ta en liten paus i "barntillverkandet". Lite mindre nere och trött men det verkar ta ett tag för kroppen att hämta sig. Sover som en kratta och går fortfarande ner i vikt, men inte lika snabbt och okontrollerat som under medicineringen. Hoppas på att ladda batterierna ordentligt under sommaren!

Försöker hålla mig härifrån för att skingra tankarna helt, men det är ju svårt - vill ju veta hur det går för er allihop!

Hej på er allihop,

Jag har haft ett långt uppehåll från FL och försökt koppla bort alla tankar på "barnalstrande". Hoppades på en lugn och skön sommar och att möta hösten utvilad. Nu blev det inte riktigt så, men hösten är ju här iallafall och vi tänkta sätta igång med nya FET.

....men så är Pergotime slut i hela Sverige...  Jag kan slå mig själv i huvudet för att jag var så dum och inte hämtade ut dem direkt jag fick dem utskrivna i juni, men men. Gjort är gjort.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Pergotime var ju det nya alternativ jag fick eftersom jag hade så mycket biverkningar av Progynon att Carlanderska inte ville att jag skulle fortsätta med dem. Igår när jag fick reda på det här kände jag att jaha, men då får jag väl köra det iallafall och må dåligt. Men min man vill inte vara med om det och jag känner att jag måste respektera det. Mitt mående påverkar ju oss båda.

Hursomhelst - otroligt segt om jag måste vänta ett par månader till på att göra nya försök. Det finns värre saker, jag vet - men det känns blä iallafall..

Ska försöka läsa ikapp inläggen så fort jag hunnit få lite ordning på allt jobb som hopat sig över sommaren - men hoppas ni har det så bra ni kan allihop!

Jag har gjort ett par FET I ostimulerad cykel som fick avbrytas eftersom jag inte fick ägglossning. Sedan har jag gjort ett par stimulerade försök som misslyckats. Eftersom den medicin jag fick då gav så kraftiga biverkningar ville kliniken att jag skulle pröva Pergotime för att stimulera ägglossningen - skulle tydigen ge mindre biverkningar.

Har pratat med dem idag och vi kom fram till att jag testar en omgång ostimulerat - går det så går det.Skickat ett meddelande till dig!

Hej alla! Usch jag har dåligt samvete - sist jag var inne och hejade hade jag verkligen tänkt att läsa ikapp om allt som hänt er men tiden bara rusar iväg, hinner liksom inte. Nu har jag läst 10 sidor bakåt innan jag gav upp och inser att jag inte kommer få någon koll nu heller.

Nåja, ska försöka bättra mig!

Idag började jag med Pergotime (tack vare Skrippo! som jag håller alla tummarna för idag!) Första VUL inför FET är inplanerat till på fredag. Så får vi väl se. Är just nu mest trött och lite vagt illamående, men det verkar jag visst bli av alla medikamenter som har med det här att göra. Tack och lov är det ju bara 5 dagar man ska knapra dem, till skillnad från de förhatliga Progynonen.

Skönt att höra! Men trist att det gjorde ont, har bara varit med om att det var lite bökigt med katetern vid ett tillfälle. Hoppas det ger med sig snart!

Akita - grattis till starten! Känns klokt att se det som en provomgång, så tänkte jag också - allt för att minska besvikelsen,

Försöker desperat läsa ikapp!

COTTON - så sorligt att läsa om er lilla pojk. Jag vet inte hur jag skulle fixa en sådan sak, men ibland klarar man ju mer än man tror. All lycka till med nästa försök. Såvitt jag förstått ska ostimulerat vara väl så effektivt som stimulerat.

FRU NAFTRA - stackare, 40 blåsor!! Jag fick göra som du, hämta ut suprecur och skippa återföringen. Hade för många blåsor och var på väg att bli för överstimulerad. Det är frustrerande, men bättre än att hamna på sjukhus som sagt!

SKRIPPO - usch jag förstår din vånda, snart är jag där själv.... Låter så himla jobbigt med värken också. Har lite problem med det med även om det räcker med diklofenak för min del. Men de kan jag ju inte ta. Och nu är det snart bye-bye till sömntabletter också. Sover taskigt med hjälp av dem, men ändå något.

Gaah...  nu hojtar min man att det är 5 minuter till mat och att han är tacksam för assistans...

Till alla nya jag glömt - välkommen, Och till alla andra - jag läser även om jag inte hinner med att kommentera!!

Fru Naftra: håller tummarna för dig imorgon. Jag förstår att det kan kännas jobbigt med omgivningen ointresse. Själv är jag lite kluven, tycker på ett vis det är skönt att inte behöva prata om det för mycket, men kan samtidigt bli lite ledsen - har ett par tillfällen mötts av "det verkar så krångligt, jag förstår inte hur det där funkar". Nämen om du lyssnar en minut kan jag förklara...   Inte så att jag vill trycka massa information i halsen på folk, men ibland, när man själv har lyssnat timtals på dem när de pratar om sina barn så känns det som att..jaa.. jag vet inte. Jag tycker ju inte att det är tråkigt att lyssna på dem. Men kanske inte jättekul jämt, men jag lyssnar ju eftersom jag bryr mig om dem.

Jag har världens bästa mamma, men just det här tycker hon nog är lite jobbigt eller knepigt eller nåt. För jag hör liksom hur hon svävar bort när jag försöker nämna något. Kanske är det bara hennes sätt att ligga lågt, inte vilja stressa, jag vet inte. Resultatet blir att jag känner mig lite sviken och håller tyst istället.

Så ja, det är skönt att det här forumet finns!!