Danei, jag avundas dig inte alls. Jag har ju bara gjort ett IVF försök och då vanlig ET. I och med att man tog progesteronet, kände man otroligt mycket (kände efter är kanske en mer rättvis beskrivning) men blev lurad över vad som kunde vara riktig graviditet och vad som kunde vara progesteronet. Jag förstår att varje dag är en långsam plåga, jag känner med dig. Ruvningen är underbar på det sättet att man faktiskt bär på sitt barn! Men sedan kommer domedagen om barnet kunde stanna i magen och den väntan är ytterst plågsam.
Jag tjuvtestade på RD 7 (om ET räknas som RD 0 ) och fick ett mycket svagt plus. Sedan fick jag starkare plus för varje dag jag tog till det riktigaTD vilket var RD 11. Men man läser ofta om kvinnor som får minus till och med dagen före TD, bara för att välsignas med ett plus på sjävla TD. Vet inte om du ruvar på en blastis eller ett två-tre dagars? Tänk på att det är fler RD med två-tre dagars. Så stressa inte upp dig över att andra får plus på sina RD 7-8 om du inte fått det... Antar att du redan läst liknande inlägg tusen gånger, men jag drog mitt strå av uppmuntran till stacken.
FruNaftra - GRATTIS till en fantastisk skörd! Med nio befruktade ägg kan du säkert få flera blastisar! Jag är verkligen jätteglad för din skull! Och nästa månad kommer världens finaste lilla eskimå vänta på att flytta in hos dig.
Tack alla för alla fina ord och kloka inlägg. Jag tror att jag kanske kan ha för bråttom ibland, att jag bara koncentrerar mig på glädjen över att ha fått en son som vakar över mig istället för att minnas att jag faktiskt förlorat honom också.... men jag försöker tänka som så att jag är en vacker och underbar son RIKARE, inte fattigare. Han hade en uppgift under sin korta tid här på jorden, och jag har lärt mig mycket av honom. Hans tid och hans död ska inte vara meningslös om jag inte lär mig av de nya insikter han lärt mig.
Men jag kommer inte att gå till jobbet tidigare än vad jag känner mig redo för. Jag har tack och lov väldigt fina arbetskamrater som stöttar. Men visst, jag bävar inför första dagen, allas blickar, allas tysta frågor. Men någon dag måste jag ju möta denna hemska dag. Jag hoppas att jag är redo redan nästa vecka. Annars väntar jag ett litet tag till.
*kramar om er alla*