Igår var det dags för äggprovokation på sjukhuset med min äggallergiske pojke G som är 2 år och 3 månader gammal. Han har avirt äggallergiker sedan veckan före sin 1-årsdag.
Vid pricktestet som gjordes för ngn månad sedan visade det sig överraskande nog visade att han inte längre var allergisk och därför skulle vi nu kolla att det stämde. Kom till sjukhuset vid 9 när han borde vara lite sugen på ngt att äta - men ungen tvärvägrar att äta den första lilla lilla biten (tänk: halv sockerbit)! Snopet! Det gick varken att lirka, muta ("Du får pärondricka om du äter kakan") eller köra på missunnasamhet ("Då äter mamma kakan istället"). Envisa unge! 
Vi fick istället instruktioner om att ge pannkaka till honom enligt en särskild doseringsanvisning och körde hem.
Jag lagade till pannkaka och det slank ner finfint först. Jag fick kämpa för att han skulle acceptera den väntan som behövdes mellan bitarna för att hinna se om det blev ngn reaktion. Men sen var det plötsligt tvärstopp. Han skulle äta totalt en pannkaka men fick i sig 1/3 ungefär. Han borde verkligen inte vara mätt än, MEN är ju fortf. ganska påverkad av den där lilla timmen som vintertiden innebär så jag såg övertrötthet som förklaring till att han inte ville ha mer.
Vi åkte sedan till fsk för att tajma in middagssovningen där och personalen var lite oroliga och undrade om allt gått bra. Jag svarade ja, att han skulle fått en reaktion inom 20 minuter efter sista intag men att det nu gått minst 45 sedan sista biten. Så allt var bra, inget att oroa sig över.
Jag åker vidare till jobbet och hinner bara dricka en kopp the med kollegorna i matsalen, för när jag kommer till mitt rum och tryckwe igång datorn så ringer min mobil. En pedagog säger att G bara sovit ngn halvtimme och sedan vaknat och nu hade hon noterat att han andades tungt och undrade om det varit så innan också. De skulle ha vikarier på eftermiddagen och ville inte att ngt blev fel, de var helt enkelt osäkra.
Jag kände att självklart hämtar jag honom och stängde av datorn istället för att logga in.
När jag kommer är han i kapprummet - för att inte störa alla andra barn som sover... 
Och ja, G är rödflammig med nässelutslag i ansikte, öron, hals, nacke... Frågar om han fått medicin, de säger nej för de visste ju att jag var på väg. Jag går till köket och gör iordning hans medicin (har en uppsättning där) och ger honom den. Samtidigt ringer barnallergisjuksköterskan för att stämma av hur det gått. Vi konstaterar att jag ska åka hem med honom och hon ringer ngn timme senare igen. Vi behöver inte åka in om det inte blir mkt allvarligare med andningen.
Hemma blir det värre med utslagen och kliandet, han svullnar lite i ansiktet också, innan det stannar av och sakta mildras. Stackars lille plutt, som han rev och rev. 
Skar i mammahjärtat. Fotograferade honom faktiskt för att kunna visa sambon - och ev. läkare.
Så synd att det visade sig bli så här, vi som hade fått hopp om att kunna slippa äggfria kosten. Och ffa är det så synd om G som fick utstå detta. Tur i oturen att vi har sådan fantastisk personal på hans fsk som reagerade med magkänslan och ignorerade mammans påstående om att allt var bra. Bad om ursäkt men förklarade samtidigt att det var så här jag fått det beskrivet för mig.
Allergisjuksköterskan jag pratade med bekräftade att det är ovanligt med så sen reaktion som ändå blir så kraftig. Hon menade på att även om vi gjort provokationen på sjukhuset kunde vi alltså mkt väl ha hunnit därifrån innan reaktionen kommit. Det kändes lite bättre för mitt dåliga samvete. Hon reflekterade också kring att G kunde ha vägrat äta sockerkakan för att han kände att det inte var bra för honom. Jag är övertygad om att han slutade äta pannkaka av den anledningen, han kände att det var ngt han inte mådde bra av. Och jag är SÅ glad att han inte fick i sig hela testransonen.
Är det ngn mer här som fått falskt resultat vid pricktest?
Där det alltså påvisat att barnet inte längre är allergiskt men där det sedan blir en rejäl reaktion vid provokation?
Hur har ni i så fall gått vidare vid nästa kontroll? Kan man istället göra RAST (blodprov)? Är det säkrare, är det ngt särskilt vi då ska tänka på?
Och jag kommer propsa på att göra det på sjukhuset - och inte ha ngt mer inplanerat för den dagen utan vara beredd på en sen reaktion. Det var väl det som är ganska ovanligt såsom jag förstod det - att reaktionen kommer så starkt men så pass fördröjt.
Apropå utlandsresor så har vi lite sådana funderingar och därför undrar jag om det är någon av er som har erfarenhet av att resa med äggallergiskt barn i Thailand och/eller dess grannländer?
Hur mkt ägg förekommer i maten enligt era erfarenheter? Är det stora risker att man får i sig ägg ovetandes på restaurangerna? Tar de födoämnesallergier på allvar?
Jag har bara varit i Thailand under någon månads tid 2004 och reste då med tight budget och åt således mkt Pad Thai på gaturestaurangerna, det alternativet är ju inte tänkbart längre... Är därför orolig för att det förekommer i flera andra vanliga maträtter på samma sätt. Någon med erfarenheter att delge för att lugna eller bekräfta min oro?
Vi kommer ta med oss kort på spanska/thailänska där det står vad hon är allergisk mot för säkerhetsskull. Vi kommer se till att ha eget pentry så vi i värsta fall kan koka pasta och ha eget bröd och smör osv för säkerhets skull. Men som sagt, vi räknar med att det kommer gå bra. Min dotter har aldrig fått någon allergichock utan reagerar endast med eksem, mage, humör och dålig sömn så vi kan känna att det är värt att ta risken.
Jess86: Isch då, stackars liten.
Trist, Lena. Tycker också det är klokt att låta henne vara ifrån det helt.
Vår läkare sa att man numera har som senaste rön att man SKA utsätta de äggallergiska barnen för lite ägg itaget och öka mängden vääääääldigt långsamt.
Vi kommer också börja m penslad (lusse)bulle nu snart och sedan ska vi hålla den nivån i ca en månads tid.
Här är pannkaka/sockerkaka först på steg 4. Det var det vi testade på äggprovokationen för ngn månad sedan och det gav ju en jättekraftig reaktion.
Pyttis: Om jag minns rätt så gjorde vi med bara senap förra året...