30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Jemema skrev 2010-08-27 08:59:26 följande:

Bettan, har du koll på de senaste studierna på Enbrel? Det jag har hört är att man rekommenderas att sluta när man sett hjärtaktivitet. Men jag har också hört enstaka fall där man fått fortsätta med Enbrel hela graviditeten utan påverkan på fostret.
Förra gången slutade jag med Enbrel, och jag undrar och undrar om det påverkade att det blev MA.....

Har förresten pratat med en BM idag, undrade om jag kunde få komma på vul. Men man måste såklart ha det där inskrivningssamtalet först. Känns ju helt meningslöst att sitta där och prata om mina alkoholvanor om jag inte ens vet att det finns ett levande foster!!??? Hon sa att jag kunde gå privat isf. Men jag gick med på att boka ett första samtal med en BM. Om ett par veckor. Jag är inte redo än Denna BM som jag pratade med rekommenderade mig att tänka positivt. Att varje graviditet är unik och inte alls behöver bli som den förra. "Så tänk inte på den, utan utgå ifrån att det kommer att gå bra nu!" MÄH!!!???? Jag hade ju dragit hela min historia för henne, hur F*N kan hon säga så till mig?? Jag sa faktiskt ifrån. Jag förstår att hon sa det i all välmening, men det funkar inte så.

Förlåt om det blev gravidprat men jag vet inte var jag ska ventilera mig Tråden jag länkade till i förra inlägget känns knappast lockande...

Det känns ju onekligen lite baklänges men så är det alltför ofta.
Jag har själv aldrig varit på ett lyckat vul så bara tanken på att göra ett skrämmer mig men samtidigt så vill man ju veta och mer en gång när det gäller allt det här så har jag fått tvinga mig till sjukhuset. Skyr det som pesten i vanliga fall och detta har inte hjälpt

Det där med att tänka positivt är ju såklart  inte så dumt men det blir fel när det känns som en klapp på huvudet och när det kommer från någon som inte har varit i liknande situation. I allafall har jag svårt att ta till mig det då och blir mest bara arg.

Då är vi överens Bettan.

Att försöka att kontrollera sin egen oro och sina tankar ser jag bara som sunt även om det är sjukt svårt ibland

Jag är oxå här. Hej hej
Har haft en rolig men upptagen helg och nu är det jobb. Det var en hård måndag. Inväntar otåligt Bim
Hur är det med dig?

Skönt att du mår bättre Ninni, och att det kändes så bra med mötet. Vi har ännu inte lyckats gå med i någon organisation, förhoppningsvis tar vi tag i det i helgen.

Annars sitter jag mest på nålar och nojjar väldigt mycket inför varje toabesök.

Tack för tummarna, men inget plus tyvärr

Grattis Jemema, jag fortsätter att hålla mina tummar hårt.

Icka, jösses vad spännande. Lycka till!

Här är det svarta dagar. Jag och mannen har det lite jobbigt. Det tär på oss rätt mycket just nu och i går hade jag tänkt att äntligen ta mig för att ställa oss i adoptionskön men det slutade med en massa diskussioner om hur mycket fokus allt det här tar och hur mycket det inkräktar på våra liv och hur mycket jag tillåter mig att gräva ner mig i detta och må skit över det osv osv
 Jag vet att det är bra att prata ut lite och så men jag känner mig mest bara trött och tanken på att det kan fortsätta att vara så här en lång tid framöver är jobbig.  Jaja, det är bara att föröka ta vara på varandra mer och försöka förstå varandra bättre och se att vi har olika sätt att hantera det på och bli bättre att vara där för varandra på de olika sätt vi behöver. Det är så lätt att tro att mitt sätt att känna och se på allt är det enda och att han inte påverkas bara för att han inte reagerar som jag.
Ok, så nu har jag fåt tur mig lite elände.

Hoppas att ni har det bättre.

Tack Ninni & Jemema,

Det är skönt att kunna ventilera lite.

Nä jag har ingen professionell som jag går till och just nu så tror jag att jag kan hantera allt även om det är jobbigt ibland. Jag är bra på att låta mig vara nere och ledsen. Jag är glad för att jag och min  man alltid har varit bra på att kommunicera även om det inte betyder att vi alltid förstår varandra och det är lätt att glömma av att vi reagerar och hanterar våra känslor på olika sätt.  Min man lever väldigt mycket i nuet och har alltid gjort och vill inte tänka på vad som kanske kan ske i framtiden eller inte, medan jag alltid har varit mer av en grubblare.När det gäller adoptionskön så har vi beslutat att vi ställer oss i den och sen behöver vi inte prata mer om det på ett tag utan låta det gå lite tid och känna efter var för sig.
 Jag mår mycket bättre idag och promenaden i solen till arbete gav mig nytt hopp, världen var vacker igen.

En ny vecka, nya utmaningar. Tror att Äl infaller till helgen, ska snart börja testa.

Jo, Ninni, jag håller med för det mesta ser jag det som positivt att vi inte är så lika. Vi resonerar båda att det hade varit lite tråkigt, dessutom så täcker vi nu upp den andres svagheter med våra egna styrkor och vi lär av varandra. Det betyder dock inte att det ibland är grymt frusterande.

Hur går det för er nu, väntar ni fortfarande på utredning?