30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Hej tjejer, tack för omtanken
Att flera i tråden äntligen får sina efterlängtade pluss ger mig hopp inför framtiden, Jag håller alla mina tummar för er!!!
Här rullar allt oxå på, dagarna bara går och går, och jag jobbar väldigt mycket nu, det är lättare att inte tänka då.
Vips så har ett par veckor gått sedan MF, och livet känns lite lite lättare igen.
Försöker att släppa allt ett par månader nu, men det är svårt! Räknandet av dagar har blivit en så naturlig del av våra liv se senaste åren. Knäppt egentligen.
Nu riktar jag bara in mig på semestern, nedräkningen till 23/12 har börjat, guuuud så skönt det ska bli!
Längtar så till jul, då lillasyster kommer hem med sin lilla nyfödda.
Försöker boka in lite roligheter fram tills dess, så tiden går lite snabbare!
Lite middagar med vänner, julfester, helg på spa i Varberg med vänninan och annat trevligt - och sist men inte minst vår lilla resa efter nyår.
Om jag inte har småsaker att se fram emot, så gräver jag lätt ner min, och blir osocial och deppig, bitter och avundsjuk på alla. Om jag däremot håller igång, så känns det lite lättare.
Usch, bara men inte rasar ihop fullständigt istället.
Har funderat på att gå till en psykolog eller liknande och ventilera de senaste årens jobbigheter, men jag vet inte riktigt. Hur kan det hjälpa lixom? Jag pratar så mycket med familj och vänner om vår kamp.
Har ju träffat en ny läkare på SU nu under och efter detta MF, och jag tänker ta upp prednisolon frågan med henne också, hon kanske vill skriva ut fastän inger verkar "tro" på det på SU. 
Någon som vet någon läkare som är villig att skriva ut det annars?
Nä, nu ska vi testa lite hjortronglögg
Kram på er all i höstmörkret. 

Hej alla fina♥♥♥ - speciellt välkommen hit till Sugarrush, beklagar mycket att du oxå behövt hitta dig hit
NN-har du någon VUL inbokat runt v 9, för att lugna nerverna? Du har mina tummar, denna gånger ska det gå bra!!! Jag har absolut inget emot att du skriver om din oro, vi vet ju alla hur det känns, och vi hoppas ju alla att få känna den oron snart igen...
Jodå, jag hänger med här i bakgrunden
Har känt  mig tom och deprimerad, och har fortfarande inte fått rummen ur ... för att ringa upp psykologen.
Det står på minTo Do list, och jag borde nog ta tag i det nu.
Känner mig dock lite piggare nu de senaste dagarna.
I övrigt tycker jag att det är oerhört frustrerande att "inte" försöka nu.
Vi har sagt att vi ska vänta tills efter jul, efter semestern innan vi börjar aktivt igen.
Jag vill ju gärna köra på, har svårt att släppa.
Det har ju trots allt bara gått 3 veckor sedan senaste MF, men jag tycker nog att vi klarat oss rätt smärtfritt denna gången (man blir ju lite härdad efter ett tag...) 
Nu räknar jag dagarna till semestern istället för att räkna dagar till ÄL..... 
Nu blir det storstädning i kväll i vår lilla lya, för i morgon efter jobbet tänkte vi dricka massa glögg och julpynta Tänker ta fram granen direkt, den är ju så fin!
Försöker hålla mitt motto att "göra massor av allt som får en att må bra", och julen får mig att må bra, så då plockar vi in den så tidigt vi kan
Kram på er alla 

NEEEJ! ninni vännen, vad hemskt att höra
lider verkligen med er!
Förstår din känska av tomhet, kände lika vid vårt förra månaden.
Som att jag bara gav upp, och att det var OK det med.
Nu istället ser jag fram emot att försöka igen efter jul.
ta tid till att sörja och ta hand om varandra, stor kram! 

Hej alla fina flickor ♥
Här är det också förkylt, men sålänge jag håller mig ifrån kräksjukan så snörvlar jag gärna hur mycket som helst!
Mensen min kom igår, precis som planerat, så nu kör vi igång och försöker igen vid nästa ÄL.
Det känns som om det var jättelänge sedan senaste MF, och att det är typ 100 år sen vi försökte, men det har ju bara gått knappt 2 månader ändå. Så glad att min kropp kom igång så snabbt.
Ser i allafall fram emot nya tag, och vi tänkte köra ett par försök med bara trombyl från ÄL och vid plus progesteron. Går inte det nu, så ska jag försöka tjata till mig prednisolon, Hoppfull igen! Trevlig känsla, som jag har saknat....
Idag har vi slått in alla julklappar, så nu är det bara julgodisbaket kvar i morgon, sen är allt klart inför min favvo högtid  
Jobbar fram till onsdag, sen väntar 20 långa lediga underbara dagar!
Kram på er alla!
 

Hej alla fina!
Nytt år - nya möjligheter väntar oss
Stort grattis till nya pluss i tråden! Det inger hopp inför framtiden

Har själv tagit det lugnt med allt sedan vårt senaste MF, men nu känner vi oss på G igen.
Fick mensen idag, så nu tar vi nya tag, och hoppas på plus inom kort...
Kom hem från en välbehövd solsemester med mannen min i söndags. Vi hade det helt fantastiskt, och lyckades verkligen koppla bort allt vad jobb, stress, bebisar och missfall heter.
Så skönt, om så bara för en liten stund...

Kram!
 

Hej fina flickor!
Tittar in o säger hej bara
Jag läser allt ni skriver men har inte varit så aktiv på ett tag.
Nu är det i allafall ÄL-helg, så jag fyller tanke och själ med positiva tankar och hopp!
Nån jäkla gång skall det väl gå, och ett 7e missfall vore ju ofattbart orättvist!
Oddsen är med oss i alla fall...
Jag och mannen har tagit upp adoptionsdiskussionen igen. Från att alltid ha varit helt emot det (han, inte jag), så har vi nu bestämt oss för att om vi inte är gravida till nästa jul, så kör vi igång den cirkusen då.

Kram på er alla ♥
 

Hello ladies!

Ninni - förstår precis vad du menar, känner igen mig alltför väl....
Har också känt mig stark o lycklig o hoppfull ett tag, men nu har jag ramlat ner i en liten svacka igen.
Vi är ju "igång" igen, och har BIM till helgen.
Man känner efter och hoppas som så många gånger förut (45e gången tror jag....) "Tänk om det blir ett plus" och om det nu blir ett plus, så börjar paniken över att troligen få ett 7e missfall.
För varför skulle det gå bra den här gången?! Att bara plussa räcker ju inte. Lilla livet ska ju hänga kvar sen oxå

Det är här alla ni  fina plussare i tråden kommer in ♥ - TACK!  Ni är mitt hopp att det tillslut ska bli ett lyckligt slut på vår kamp, ni är alla bevis på att mirakel visst kan ske!

Så NN (och ni andra kämpare), vi får inte ge upp, vi får bara bryta ihop när det behövs, samla ihop oss och kämpa vidare, för en vacker dag så kommer vi visst sitta och hålla de finaste små bebisar i famnen

Kram på er!