30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

TT och Mojutten: tack för peppen. Jag ska försöka att inte klandra mig själv. De har ju sagt att sjukdomen i sig mendför en ökad mf-risk, men i mitt huvud så har det då inte funnits något att göra åt det eftersom sjukdommen är kronisk. Jag har frågat betydligt fler följdfrågor på medicinen för att säkerställa att den är så säker som den kan vara. Kan fortfarande inte förstå att ingen av alla de läkare vi mött har sett sambandet med blodproppar + mf + blodförtunnande, men jag förstår att jag måste släppa det. Just nu är det bara fruktansvärt tungt. Det jag är ledsen för är inte att det kanske inte blir bio-barn, för adoption känns såklart fortfarande som ett mycket bra beslut, utan för allt lidande under de här åren. MEN jag kommer att släppa detta, precis som jag lyckats släppa andra "tänk om" tankar, måste bara få vara lite ledsen nu.

TT: såklart ska du sjukskriva dig! Har också en väldigt stark arbetsmoral och har knappt ens varit hemma vid de första tre ma, men vid det fjärde sjukskrev jag mig och det var ett mycket bra beslut. Först kändes det konstigt, men snart släppte jobbtankarna och de klarade sig ju finfint utan mig på jobbet  Ta hand om dig!  

TT: nej, då jag ska inte deppa ihop totalt. Bara lite låg just nu, men det går över! Känns redan nu lite bättre.
Vad skönt att gårdagen blev lugn och att du bokat in ledighet framöver! Håller tummarna för din provtagning i dag! Du lovar väl att uppdatera oss. Kram

Mojutten: ja, visst är det svårt att hitta balansen mellan besvikelsen/sorgen och hoppet. Tills du hittar hoppet, så kan jag vara ditt ställföreträdande hopp! Till att börja med så hoppas jag av hela mitt hjärta att du får ett bra bemötande på läkartiden.
Jag  tyckte själv att jag precis hade hittat en acceptans inför att livet blev så här och har mått bättre än på länge, men det här blev oneligen ett bakslag. Men jag är övertygad om att även detta kommer att gå över och vi håller fokus på adoptionen och försöker blicka framåt.
Trist med sjuk make. Om det blir pastafredag trots allt, så får du dela med dig av matlagningstips. Jag och maken behöver all hjälp vi kan få

TT: Skönt att testet i huvudsak var positivt. Vilken tur att du har pregnyl och all annan behandling den här gången! Menar du att vul är på onsdag eller onsdag om två veckor? *tummarna hålls kvar i ett stadigt grepp*

Mojutten: hur gick det i går, blev det pastafredag?

Pimpinella: hur är det med dig? Länge sen vi såg dig!

Vinkar till alla!

Snigelkatt och TT: håller tummarna för er båda på onsdag!

Mojutten: Vilket klokt beslut! Tror det är bra att ta bort den stress man kan i den här situationen och fokusera på det som är riktigt viktigt. Ta hand om dig!

TT: Skönt att du fick en tid på närmare håll. När blir det vul? .... och nej, det finns väl knappast någon orsak att lyssna på henne, när du redan har den medicinering du vill ha.

Mojutten: glömde en sak... Jag vet att både du och jag har tröttnat på äl-tester. Jag hade nog inte använt dem på ett år när jag nu testade förra cykeln. Då visade det sig att äl hade flyttat på sig ett par dagar, vilket jag abslut inte hade märkt. Ville bara säga det, så att du vet att det kan vara en bra idé att testa någon gång då och då, för att bara kolla att äl ligger kvar där den ska

Mojutten: skönt att det känns bra att bli faster! Kanske är det annorlunda då man liksom blir en del i barnets liv? Jag tyckte det var omtänksamt a din bror att tänka på dig när han skulle berätta det. Håller tummarna för att det går bra att prata med chefen!

TT: har testat att temping ett par månader (tror jag) men fastnade aldrig riktigt för det. Såg inte riktigt när äl var på gång, utan mer när det hade skett. Fördelen med äl-testerna som jag har är att de talar om vilka de mest fertila dagarna på månaden är. Alla måste hitta det som funkar för dem.
Ja, hur mår jag.. Det känns faktiskt bättre och bättre. Jag har tagit kontakterna jag behövde ta och har nu telefontid med specialisten på min sjukdom nästa vecka. Det känns bra. Sedan har jag gjort en abslolut sista ansträgning med den ordinarie vården och ringt fertilitetscentrat i min stad. Vi har ständigt hamnat mellan två stolar när jag kunnat bli gravid, men fått mf (som många andra i tråden), men jag pratade med en vän på en annan ort som berättade att de där såg till parens totala situation och den totala tiden som de försökt få barn. Gjorde då alltså ett sista försök och ringde fertilitetscentrat och fick prata med en förstående sjuksköterska som skulle rådfråga läkaren. Några timmar senare ringde hon tillbaka för att tala om att läkaren ville att jag skulle veta att "det är bara att fortsätta försöka, för vi kommer att få barn till slut".... Förstår att de försöker trösta mig, men kan inte förstå varför de fortsätter ägna tid till att ge mig tröstande ord, när jag har förklarat hur länge vi försökt, hur gammal jag är, antalat ma osv osv. Ja, det känns iaf skönt att veta att vi nu har gjort allt och att vi kommer ha kontakt med Dr LM om jag blir gravid igen. Och bäst av allt, förhoppningsvis kommer bli adoptivföräldrar till slut.

Pimpinella: ja, ibland känns det så och då särskilt kanske då omgivningen får barn hur lätt som helst.  Jag känner ingen som har haft svårt att få barn, men däremot några som fått barn på första försöket. Jag hoppas att ni kan samla kraft igen och skicka in ansökan om ED. Hur funkar det hos er, kan kanske din man ta över ansökan ett tag så att du får andrum? Kram

TT: Ja, klappen på huvudet är inte trevlig och faktiskt ganska svår att förstå. Förstår att de vill trösta och hade fullt förstått orden om de hade kommit för 10 år sedan eller så, men nu, efter alla dessa år och med allt som har hänt, så borde de inte hålla på så mer. Adoptionsprocessen flyter på bra! Utredningen är i princip färdig och nu väntar vi spännt på att få läsa den Bra att din man tar över lite av ansvaret! Jag hoppas och tror att vi också kommer att få en mer jämn fördelning här, eftersom adoptionen ju berör oss båda precis lika mycket. När det har gällt de medicinska kontakterna, så har det ibland varit lättare för mig att ringa eftersom jag kan svara på följdfrågor om min kropp osv. Vad spänande att ni ska skicka in utredningen i helgen! Har ni varit i kontakt med ACs SA-kontaktperson ännu? Ni var väl mest intresserade av SA?

Mojutten: när jag skriver om adoption så kom jag på att ni väl skulle gå föräldrautbildningen till hösten, eller hur? Vet ni mer om när den börjar osv?

Snigelkatt: du finns i mina tankar i dag. Skriv så snart du kan! Kram

Snigelkatt: vilka fantastiska nyheter! Stort grattis!

Mojutten: låter mysigt, både med vinbar och resa till familjen i Norrland Ha en skön helg!

Mojutten: skönt att ni har det bra Ja, adoptionsprocessen flyter på bra, vi har förhoppningsvis vårt medgivande till sommaren. Som TT skriver är det svårt att säga, eftersom det är så mycket man ska tänka på. Det viktigaste är nog vetskapen om att allt tar tid, för oss har det varit kö till allt från första infosamtalet, föräldrautbildningen och utredningen. Det bästa rådet är alltså att ställa sig i kö hos en/två organisationer samt kolla upp hur det ser ut med föräldrautbildningen i er stad. Hos oss var vi tvugna att börja med ett infosamtal på Familjerätten, men det var bara positivt. Gav oss liksom en gemensam utgångspunkt. Föräldrautbildningen gav en massa bra vänner att prata med och min man ett tillfälle att komma fram till beslutet på egen hand, utan min påverkan. Det finns massor mer att säga, men fundera på vad du vill veta och inboxa oss så kan vi snacka vidare om det Kram