30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Mojutten: känner igen mig i stressen och tro mig, jag är också stressad. Skillnaden den här gången är bara att jag verkligen inte känner att graviditet är rätta vägen för mig. Jag tror inte mer att det kommer att leda till ett barn, men det handlar ju såklart bara om mig. Sist jag var gravid var jag bara rädd och orolig och jag fantiserade faktiskt om adotion tom. då, när jag alltså var gravid efter ett års kämpande. Nu väntar jag egentligen bara in att min man ska få samma känslor som mig kring adoption... han är inte riktigt där ännu....

....Och om psykolog, så undrar jag om det måste komma upp i en utredning? Jag går privat och känner faktiskt inte att det är omoraliskt att inte ta upp det själv eftersom det ju faktiskt inte säger något om hur jag är som människa utan endast är en reaktion på barnlösheten.

Bettan, vad säger du om det?  Att gå till psykolog privat "syns väl inte" om jag inte själv tar initiativet till att berätta det? Medicinering däremot, finns ju i min journal och då måste jag väl uppge det?

Mojutten: glömde en sak; Lycka till i äl-tider! 

Bettan: vad skönt att du säger så! Ibland så känns ju det här bara för sjukt. Först ska man lida i en massa år av att vara ofrivilligt barnlös och sedan, när det blivit för mycket, och man vill söka hjälp så ska man straffas för det också. Det är ju barnlängtan (= själva orsaken till adotionen), som gör att man mår dåligt. Inget annat. Galet!

Intressant att du tror att SSRI hjälpt dig i den här graviditeten. Visst hade det med slemhinnan att göra...? Även fast jag verkligen inte tror alls på att man "bara kan slappna av och sedan bli med barn" så tänker jag att det ju också måste vara bra att må bättre när man vill bli gravid. Det kan ju inte hjälpa att må som jag ibland mår iaf... 

Hur är det med er andra?

Jemema: fantastiska nyheter! Stoooort grattis!!!!

Jemema: måste berätta att jag faktiskt (trots att vi ju egentligen inte känner varandra i tråden ) har gått omkring och tänkt på era glada nyheter hela dagen. Det är verkligen ett mirakel! Hur firar ni? Inte i champange kan jag tänka mig 

TT: Stort grattis till dig, Fru TT! Så kul att ni fick en så rolig dag! Ska ni iväg på någon bröllopsresa?

Cali: skönt att se dig igen. Hur är det med dig?

Jemema: åhh förlåt! Menade inte att låta okänslig. Jag förstår såklart varför. Kände likadant när vi plussade sist. Ville knappt prata om det. Glömde helt av det när du kom med så fantastiska nyheter. Förlåt!

Jemema: ja, allt ser väldigt annorlunda ut när det kommer ut i text ,  men nu har vi rett ut det. Skönt!

Bettan: log när jag läste att du nästan firar när du får på älstickan Det ska jag defnitivt ta efter om vi börjar försöka bli gravida igen

Icka: helt otroligt att det är så nära!!!! Det ska bli så kul att få höra om ditt lilla mirakel när hon tittar ut!

Ego: det ser ut som att vi kan få mf-utredning redan efter nästa mens och det känns nästan som ett mirakel i sig. Vilken väg vi än bestämmer oss för att bli föräldrar på till slut, så ska det bli skönt att bli ordentligt utredd och få svar på om det finns några medicinska orsaker till mina ma. Nu blir det bara för sambon och mig att börja läsa på   så vi vet vad man ska kräva.

Bettan: jag är ju lite hemlig här , men ja, jag skulle absolut kunna åka till Dr LM. Ska börja med utredningen först och sedan (om det blir fler försök) så kan jag ju alltd söka upp honom. Skulle vara så skönt att ha en läkare som man litar på!

God morgon tråden, hur är det med alla i dag?

Mojutten: hormonarg lät inte kul... Börjar bim närma sig? Hormonarg kan ju vara ett bra tecken Själv är det faktisikt bra (snabbt upp och ner som sagt .... ). Tror också att jag är glad för att vi ska på informationsamtal på Familjerättsbyrån i morgon. Ett första steg mot ev. adoption! Känns väldigt spännande!

Bettan: torka kiss lät inte som en kul semester.... Men det låter ändå rätt mysigt med en valp Hur går det med valpen nu? Ska han vara hos dagmatten när du börjar jobba eller ska sambon vara hemma med honom?