30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3
Oj, det rördes visst upp en hel del känslor här...
Jag har ju hängt här ett tag, eller ja, sen tråden startade faktiskt, och varit med om denna diskussion ett antal gånger. För mig kändes det kul när tjejerna i tråden en efter en blev gravida - även om jag såklart var både avis och knäckt över att jag inte blev det. Jag tyckte det var kul att höra att VUL, UL, RUL var ok och att det faktiskt kom ut en bebis tillslut. Att det har gått bra för de allra flesta som hängt här har hållit mig uppe många gånger och gjort att jag orkat fortsätta kämpa.
Jag trivs så himla bra med stämningen och människorna här, och har alltid tyckt att det är riktigt trist att de flesta av de som fått barn försvunnit till gravidtråden och sen inte alls syns här. Man tappar kontakten med dem och för mig känns det även som att den där påminnelsen att det kan gå bra uteblir.
Men nu är det ju alldeles uppenbart att det inte är alla som känner på samma sätt, vilket jag såklart har all respekt för. Men jag kan inte låta bli att känna att det för min egen del är lite trist att det kanske inte är helt ok att berätta att det går bra för mig denna gång. För även om jag inte har något behov av att babbla på om min graviditet, så känns det trist att inte få dela medgångarna med dem som stöttat på vägen, och som varit med och tröstat och lyssnat vid tidigare motgångar. Åsikterna går isär, men just nu det känns ändå mest respektfullt att dra sig tillbaka och tacka för sig, just för att det finns de här som upplever att det är så pass jobbigt. Så tack tjejer för hjälpen på vägen och lycka till i fortstättningen!!! Ni är bäst!!! *Kramar* //TT
, brukar kolla in här då o då för att försöka få lite styrka.