30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Grattis snigelkatt!!! Härligt!

Ninni: Det är en vecka kvar. Då är det KUB men oron inför utfallet rör egentligen inte främs risken för bred nackspalt och dåliga sifforo utan om pyret lever. Men det är bara att hoppas på det bästa!

Sommarkram till alla goa tjejer (jag njuuuuuter verkligen av at ha semester)!

Mojutten: Blev det något av husspekulationerna?

Ninni: Tack. Ja att våga tro på att det ska gå HELA vägen finns inte på kartan. Varken jag eller min man kan eller vill tänka så långt. Det handlar mer om att dagarna ska passera utan blödningar och att de små milstolparna efter vägen en efter en ska kunna ses i backspegeln istället. Att passera tiden för vart och ett att våra m eller att för första gången få se ett pickande hjärta är fantastiskt och glädjande, men av erfarenhet vet vi ju alla att det inte behöver sluta lyckligt för det. 

"att passera tiden för vart och ett av våra mf" skulle det såklart stå

MCT: Dubbelgrattis! Shit vad kul med tvillingar, jag har iaf alltid önskat mig det!

Mojutten: Usch och fy vadtrist med mf i familjen! :( Och vecka 14 också... Fy!

Ego: 3 dagar till KUB och inte ett endaste litet symtom (om man nu inte räknar graviditetsacne). Mannen försöker trösta mig med att jag inte haft symtom vid tidigare VUL oxå, men det är svårt att vara odelat positiv om man säger så...

Hoppas att ni alla har lika härligt sommarväder som vi här uppe i norr!

Ninni: Tack för peppning. Det är så synd att mitt förnuft är så svårtillgängligt just nu :)

Ang KUB: Det är ingen lätt fråga, men vi har tänkt ungefär såhär: Jag är ju 33, och risken för kromosomfel ökar med åldern. Jag ser delvis KUB som ett extra ultraljud, alltså en möjlighet att se att liten lever, men självklart vill jag gärna veta om barnet verkar vara friskt. Får vi dåliga siffror så kommer vi att gå vidare med fostervattensprov. Jag kan inte säga att vi skulle abortera barnet om det inte var friskt, men vi skulle faktiskt överväga det. Men framförallt så vill vi veta vad som väntar. Downs syndrom är ingen katatstrof i sig, men med detta syndrom följer ofta en rad andra sjukdomar/missbildningar och många barn med downs får ett sjukligt och alltför kort liv. Vi skulle älska vårt barn lika mycket oavsett, och vi som par och människor skulle absolut fixa situationen oavsett omständigheter, men frågan är om vi verkligen är beredda att göra det. Jag kan inte säkert säga att så är fallet.
Det är också så att om vi nu får ett biologiskt barn så kommer det vara just ett barn, vi tror inte att vi får flera biologiska barn. Och på något konstigt vis så känns det på något sätt viktigt för oss att just det här enda barnet  inte är allvarligt skadat eller allvarligt sjukt. Det är verkligen inte lätt, och jag har inget självklart svar på hur vi skulle tackla ett tråkigt besked på FVP. Sen vet vi ju aldrig hur det kommer att bli i framtiden, vårt barn kan få en  förlossningsskada, eller det kan visa sig att det har psykiska eller fysiska sjukdomar, och självklart är inte något barn mindre värt och det skulle vara lika älskat oavsett - men det är en annan femma.

Jag är liksom Ninni självklart nyfiken på hur alla ni andra tänker kring KUB - ni får gärna berätta. Och  Snigelkatt - du har ju oxå gjort KUB - hur tänkte ni?

McYama: Tack även för din peppning. Min hjärna fungerar inte så bra, ni får ha lite överseende :)

Kul att höra om alla eras tankar om KUB, jag tror iaf vi alla kan vara överens om att det där med fosterdiagnostik inte är så lätt minsann...

Det gick fint idag!!! Som vanligt var jag helt säker på att det skulle ha gått åt h**vete igen, nästan hyperventlierade igår kväll då jag var så orolig. Men liten lever och verkar må bra!!! :) Och vi fick fina risksiffror så vi behöver inte ta ställning till någon vidare fosterdiagnostik. Hälsade på lillebror och lillasyster efter KUBen (de bor i staden därUL gjordes), och de blev såklart superglada. I helgen ska vi berätta för övriga familjen.

Jag trodde verkligen aldrig att jag någonsin skulle komma såhär långt, och jag hoppas innerligt alla ni goa tjejer  skall få en graviditet som vill stanna kvar!!!  Nu ska jag bara pusta ut, det ar varit en lång dag, 7 timmars körtid + spänningar och oro.

Kram till er alla och stort tack för erat stöd!

Hej tjejer! Har varit på några små resor (Norge, stugan, andra stugan osv) så jag har inte haft tid att hänga här. Jag mår fint (förutom en förtärade oro emellanåt) och hoppas att ni andra mår fin fint.

Efterlyser ni sol så kom hit, jag har inte haft en enda regnig heldag under 5 hela veckor. Men så är det när man bor på solkusten... :)

Håller tummar och åtr för lyckoträffar kring äl, med eller utan hotellvistelse!

Pimpinellan: Hoppas att du mår bättre, och att du har/har haft en fin resa!

Glitter:Tack för tipset!

Icak: Tack, gulle du!