30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Hej
Kul att se en del "gamla vänner" (Bettan, Jemema och Cali)! ... och tack för alla #välkommen tillbaka hälsningar". Det värmer! Stor kram till er allihop.

Sanne: Vad skönt att det gick bra. Det blir insemination eftersom det snart gått ett år sedan mitt sista mf och läkaren tyckte det var bättre att testa med insemination innan man börjar med IVF. Insemination är ett mindre ingrepp. Jag ska få Pergotime för att förstärka äl och sedan ska min sambos spermier insemineras direkt i livmodern (om det inte blivit för många ägg vill säga). Eller... det är så jag har förstått det iaf Ska fråga mer när jag ringer för att berätta att mensen kommit. Vi går på privatklinik, så det är därför vi "får" den här behandlingen.

Jag kommer nog hoppa lite in och ut ur tråden, så bli inte förvänade om jag försvinner ett tag till. Kram!

Åhhh Cali, jag är så ledsen! Hinner inte skriva mer nu, men vill bara skicka en stor kram! Skriver mer i morgon. Kram!

Hej igen

Ja tjejer, vi får nog börja stötta varandra igen... Jag har tyckt att det varit skönt med en paus, men är nu tillbaka i känslan av att jag måste prata med någon i samma situation. Det finns ingen i min närhet i samma situation och nu har jag märkt att nästan alla har glömt att vi ens kämpar och att det faktiskt bara blir värre och värre för varje dag som går. Ibland känns det som att jag aldrig kommer att bli glad igen och sen kommer tur nog några bra dagar igen.

Cali: är så ledsen för din skull! Ibland blir det bara för mycket och jag känner verkligen igen mig i att man bara vill dra sig tillbaka. Hur var det nu du har gjort, har du berättat för omgivning/vänner/familj om er situation? Stor kram!

Bettan och Jemema: skönt att se er igen, även fast jag önskar att vi kunde ses under "trevligare omständigheter" någon gång (om ni förstår hur jag menar). Kram!

Icka: tack för lyckoönskningarna. Är faktiskt glad att något ska hända nu. Har börjat äta pergotime, för att förstärka äl inför inseminationen. Är som sagt glad för att få någon behandling, men lite orolig för biverkningar. Jag inser hur tacksam jag ska vara för att ha regelbunden äl och mens och nu är jag lite rädd för att strula till det. Märkte du något sånt av att ta pergotime?

Mojutten: fy vad jobbigt med galna hormoner! Hoppas verkligen att du får något som hjäper!

PP och Liss: tack!

Ego: Jag har en fråga till er som kämpar; hur upplever ni att det här påverkar ert humör i övrigt. Jag tror jag skrivit detta innan, men jag känner verkligligen att det här påverkar hela min självkänsla/sjlvförtroende. Jag är mycket osäkrare både på jobbet och i andra situationer nu. Dessutom så tror jag att jag reagerar starkare på saker, som jag nog skulle klarat bättre innan. T.ex. så har jag en konflikt på jobbet nu som jag bara inte kan hantera. Vill egentligen bara säga upp mig, men kan samtidigt tänka att jag kanske inte är balanserad nog att fatta sådana beslut nu. Någon som känner igen sig?

Stor kram till alla!

Hej alla
Är inte riktigt bra på att gå in här, jobbar alldelens för mycket....

Bettan: fy vad tråkigt att höra om ditt läkarbesök! Blir riktigt upprörd över hur du blir behandlad! Det är så hemskt just när man hoppas på att få hjälp och sedan återigen får bli besviken. Har du funderat på att lämna in någon form av klagomål mot honom? Skickar en stooor kram till dig!

....en sak till Bettan: hur tycker du att det fungerar med SSRI?

Mojutten: fy vad jobbigt med gravida på jobbet! Förstår din ångest! Just nu så har de flesta gravida på mitt jobb fått sina barn och det är grymt skönt, men jag vet vad du gå igenom. Kram!

Icka: ja, jag ska på vul nu i v för att se att det inte blivit för många äl-blåsor. Springer på en massa tider nu, så det är tur att jag har mycket övertid att ta av....

Jemema: så sant det din psykolog sa! Det förklarar en hel del kring varför det här är så jobbigt. Kul det du skrev till Cali om att ignorera bebisen och barnprat  Ska använda den modellen nästa gång

Cali: "du har ju iaf blivit gravid" är en av de mest provocerande meningar jag vet! Det sägs dessutom oftast av personer som fått barn hur lätt som helst, som rimligtvis inte kan veta något om hur det känns att få mf/kämpa i flera år.
Känner igen mig i det du skriver om att ha ett mörkt moln över huvudet och att ingen riktigt förstår. På många sätt tycker jag att det här fruktlösa kämpandet är värre än sorgen jag känt vid ma (högst personlig åsikt, såklart) men det är ingen som förstår det. Nu när det är länge sedan sista ma, så verkar alla ha glömt att det är precis lika jobbigt, om inte värre, fortfarande. Att du dessutom har släktningar som väntar på goda nyheter gör ju inte saken bättre. Min och min sambos familjer är faktiskt bra på att inte fälla sådana kommentarer, men det märks ju såklart på andra sätt (särskilt på min mamma) att de längtar efter barnbarn och oroar sig.
...Tack för solen, det kan vi behöva här i Sverige Kram!

 

Icka: nej, det är faktiskt inte så mycket gyn tider, men akupunkturen (extra ofta nu inför inseminationen), gyn och några kuratorsbesök blir tillsammans alldelens för mycket. Verkligen tur att jag har mycket komptid att ta ut + ett flexibelt jobb.

Monchichi: Tack! Hoppas att det går bra för dig också.

Inga: grattis! Jag gör som du, följer er tråd på avstånd Jag håller med om Bettans råd. Hoppas du får roligt på dansen!

Bettan: hur går det för dig? Har du haft någon mer kontakt med läkaren?

Cali och Jemema: hur är det med er?

Ego: det här kommer bli ett långt egoinlägg. Var hos gyn i torsdags och fick konstaterat att allt såg bra ut och att jag bara fått en äggblåsa, vilket ju är jättebra! Jag fick en tid för insemination på fredag.  Mycket lättad gick jag hem, för att sedan bli allt mer nervös och ledsen. I går fick jag ägna det mesta av min tid till att inte börja gråta på jobbet. Enl. min akupunkturs rekomendationer, så hade jag en tid hos henne precis innan inseminationen. När jag kom dit berättade jag hur stressad jag var av att t.ex. ha missat så mycket jobb i veckan (har haft tre tider hos akupunktören + 2 gyntider) och då började hon prata om att jag faktiskt måste prioritera det som är viktigt nu osv... och visst har hon helt rätt i det, men när hon pratade så slog det mig att hon tror att det här gäller en vecka i mitt liv, medan detta för mig är hela mitt liv och det har varit så i tre år nu. Självklart skulle jag kunna göra vad som helst för att detta ska funka, men är det något jag har lärt mig under dessa tre år så är det att det inte spelar någon roll hur mycket jag "gör rätt", jag kan ändå inte styra detta. Allt slutade med att jag grät i väntrummet på privatkliniken även fast det ju var något positivt. Vi skulle ju äntligen få hjälp. Vid själva inseminationen frågade jag gyn hur stor chans det var att detta funkade och fick svaret att det är ca 15 % chans, vilket är ungefär samma som alla par (som inte har problem) har varje måndad. Nedslående... Nu är det iaf gjort och jag känner mig något mer positiv i dag.

Förlåt för ett låååångt egoinlägg. Var bara tvungen att prata av mig.

Hoppas ni har en bra helg allihopa!

Cali: fy vad jobbigt! Ja, i bland släpper det bara och det kanske inte är rätt tillfälle alla gånger... Stor kram!

Mojoutten: skönt att läkeren ringde till slut och att ni fick en vettig diskussion!

Bettan: jag kan verkligen inte fatta att det inte finns någon vettig hjälp för dig att få! Blir verkligen  upprörd "å dina vägnar". Är problemet att så få läkare intresserar sig för upprepade mf/ma?

Bettan: Ja, minst sagt dålig kombination. Jag tycker att det är rent provocerande att du inte kan få hjälp och att de värderar våra problem så lågt. Tyvärr är jag väldigt dåligt insatt i medicinering, men jag hoppas  att någon annan kan hjälpa dig. Du brukar ju prata om en bra läkare (dr LM?), kan kanske han hjälpa dig att få svar på sådana frågor? Går det att få telefontid med honom? Skickar en styrkekram!

Cali: jag har ju gått till en privat mottagnng och ångrar mig inte en sekund. Det är dyrt, men faktiskt inte så dyrt som jag trodde. ... men jag kan tänka mig att det är dyrare hos er. Du kanske bara kan kolla upp pris och sånt och fundera på det? Vad är det du skulle vilja ha hjälp med på en privat klinik?

Fialisa: jag tror inte att vi har träffats förut, men hoppas det gick bra på läkarbesöket!

Mojutten: har du fått någon tid för spolning?

Cali: förstår känslan. Det var det som drev mig till att betala för utredning och behdnling. Nu har vi en plan ch det känns bra. Om inte det här funkar, så ska vår läkare på privatkliniken skriva remiss till RMC och sedan ska vi förhoppningsvis få IVF via Landstinget. Hon säger att det inte brukar vara allt för långa väntetider och hittils har hon levt upp till sina löften.
Pergo...ja, jag fick huvudvärk (men det kan ha berott på vädret) och blev lite extra känslig/ledsen (som pms ungefär).  Strax innan äl fick jag en tid för vul och då bestämde de sig för att sätta igång min äl med spruta (minns inte vad det var för läkemedel) och sedan fick jag komma in för insemination dagen efter. Min sambo fick lämna sperma på morgonen på dagen för insemination. Själva inseminationen gick jättesnabbt och enkelt. Det du ska veta är att det inte är särskilt stor chans att det lyckas (samma procentsats som när par "utan problem" har sex vid äl en vanlig månad) och det är såklart ingen mindre risk för mf osv. Jag råder dig att kolla upp vad som finns, när jag kollade upptäckte jag att det inte var så dyrt som jag trott. Lycka till!

Ja, just det.... den biverkning som jag är mest rädd för är ju att min regelbundna äl/mens ska rubbas, men hur det går med det får jag vänta ett tag till på att få reda på...

Liss: tack!

Ego: jag testade att ta albyl någon månad, men upptäckte ingen förändring. Vi har genomgått ett liten utredning och där såg mitt koaguleringsprov bra ut. Hur gör ni andra, tar ni albyl även fast ni har bra resultat på koaguleringsproverna eller tar ni det utan att ha testat om det verkligen är ett problem för er, så att säga?   

Hej
Tack för alla svar! Ok, då börjar jag med 1/3 Albyl Minor igen. Jag tog det för ett par månader sen och har alltså inte tagit det den här gången. Har på sista tiden försökt undvika tron på att jag kan styra det här problemet om jag bara gör si eller så och försökt inse att jag  verkligen inte har någon som helst kontroll över det här problemet. MEN det här är det ju värt att testa. Tror dock inte inseminationen funkade, men det är svårt att inte leta symptom nu. Har blivit riktigt duktig på att inse att jag inte är gravid innan mens, men den här gången går det inte bra alls...

Hur är det med er andra? Bettan? Cali? Mojutten? Fialisa!

Ha en bra fredagskväll allihopa!