Hej alla
Är inte riktigt bra på att gå in här, jobbar alldelens för mycket....
Bettan: fy vad tråkigt att höra om ditt läkarbesök! Blir riktigt upprörd över hur du blir behandlad! Det är så hemskt just när man hoppas på att få hjälp och sedan återigen får bli besviken. Har du funderat på att lämna in någon form av klagomål mot honom? Skickar en stooor kram till dig!
....en sak till Bettan: hur tycker du att det fungerar med SSRI?
Mojutten: fy vad jobbigt med gravida på jobbet! Förstår din ångest! Just nu så har de flesta gravida på mitt jobb fått sina barn och det är grymt skönt, men jag vet vad du gå igenom. Kram!
Icka: ja, jag ska på vul nu i v för att se att det inte blivit för många äl-blåsor. Springer på en massa tider nu, så det är tur att jag har mycket övertid att ta av....
Jemema: så sant det din psykolog sa! Det förklarar en hel del kring varför det här är så jobbigt. Kul det du skrev till Cali om att ignorera bebisen och barnprat Ska använda den modellen nästa gång
Cali: "du har ju iaf blivit gravid" är en av de mest provocerande meningar jag vet! Det sägs dessutom oftast av personer som fått barn hur lätt som helst, som rimligtvis inte kan veta något om hur det känns att få mf/kämpa i flera år.
Känner igen mig i det du skriver om att ha ett mörkt moln över huvudet och att ingen riktigt förstår. På många sätt tycker jag att det här fruktlösa kämpandet är värre än sorgen jag känt vid ma (högst personlig åsikt, såklart) men det är ingen som förstår det. Nu när det är länge sedan sista ma, så verkar alla ha glömt att det är precis lika jobbigt, om inte värre, fortfarande. Att du dessutom har släktningar som väntar på goda nyheter gör ju inte saken bättre. Min och min sambos familjer är faktiskt bra på att inte fälla sådana kommentarer, men det märks ju såklart på andra sätt (särskilt på min mamma) att de längtar efter barnbarn och oroar sig.
...Tack för solen, det kan vi behöva här i Sverige Kram!