Hade inte tänkt att logga in här i natt.
Jag lyssnade på en massa låtar i lurarna som vanligt, men var tvungen att vika av en stund (läs "gick o pissade")
Fönstret stod på glänt, och det jag lyssnade på var som alltid vackrare än alla låtar i världen enligt min uppfattning.
Koltrasten en svensk sommarnatt.
Om man som jag är en sökare, så längtar man nästan alltid bort.
Tills man hittar den där speciella personen som gör en lugn, glad, och trygg.
Ni vet den där som gör att man slutar leta och längta efter något annat.
Hoppas att ni som läser det här har hittat er saknade pusselbit.
Jag har varit nära några gånger, men letar vidare...
Another Place - Bastille
Jag har ett slags ticks. Jag brukar ge kärleksråd till människor som inte bett om det därför att jag tror att de kanske behöver dem.
Ett gott råd till er som läser det här. Gör inte samma misstag som jag.
Under en blöt utekväll med jobbarpolarna för några år sedan så gjorde jag just det misstaget, och det slutade tyvärr med att två av dem sa upp bekantskapen med varandra, och en av dem slutade straxt efter.
Jag var korkad och ganska packad och fattade aldrig att de var kära i samma kvinna...
Det jobbiga är att de var riktigt bra vänner innan.
Jag har svårt som fan att förlåta mig själv för det misstaget, så var försiktiga med att ge "goda råd i kärleks namn"
Den här låten kanske inte är riktigt relevant med storyn ovan, mer med hur jag själv känner mig just nu.
Midsommarnatten är här, och såklart så regnar det över Stockholm.
Man kan välja att tolka det på olika sätt.
Om man är nykär så kan man flina med ansiktet rakt mot ett ösregn utan att bry sig alls =)
Är man olycklig i livet så kan ett regn kännas katastrofalt, även om man inte ens behöver gå ut.
Så jag hoppas att du som läser det här är kär/lycklig och skiter fullständigt i regnet om det faller över dig 
Tack alla för era fina ord, dom värmer mig, det gör det verkligen skillnad.
Så tack och Tom du har skrivit fint till mig tidigare, men jag tror jag var anonym då.
Det är svårt att veta hur mycket jag ska skriva, jag vill ju inte tjata hål i huvudet på er om min sorg och det här är ju en feelgoodtråd och ingen sorgetråd,
Samtidigt vill jag inte gömma undan min som som om han aldrig hade funnits, han finns för mig i allra högsta grad.
Men hörni idag är dee söndag hoppas ni har haft en fin helg såhär långt, vi har sprungit på marknader, kollat in bruksmuseer och vandrat bland fårhagar och sjöar och så ätit kolbulle med fläsk, mums.
Men idag är lugnt och vila framför datorerna som gäller och fläktarna går för max,
Har ni också varmt där ni bor.
Så den här dagen blir det något stillsamt att matcha med.
">
Ibland så sitter jag på en middag, en fest, ett kalas eller whatever och låtsas ha trevligt, skojar, lyssnar och försöker andra att må bra, men längtar längst inne nån annanstans.
Det kanske låter som att jag är otacksam, men det handlar inte om det. Jag har svårt att engagera mig i altanbyggen, fastighetspriser, politik, myggbett, musik utan känsla, och andra ämnen som för mig känns oviktiga.
Om jag ska bli engagerad och verkligen vara ?där? så krävs det riktiga känslor, riktig musik, och riktiga skratt.
Jag har ett par nära vänner, där allt det där stämmer. Tyvärr så träffar jag dem ganska sällan, så jag kör en hel del charader i mitt liv för att försöka passa in.
I know, vuxenlivet kräver kompromisser - men ibland undrar jag vems liv jag lever?