Hej brudar,
Förlåt att jag endast orkar vara ego just nu. Jag tänker på er och hoppas allt är bra med er!
Ska läsa ikapp när jag orkar.
Här är mensen på intåg, testade igår och grät mest hela dagen.....idag känns det sådär, sitter på jobbet och väntar på att det ska sätta igång ordentligt.....inte så kul. (det va därför jag testade igår för att slippa gråta på toan här).
Hör av mej när jag orkar, vill bara ligga unnder täcket tills nästa ÄP om jag ens orkar göra nåt mer försök, vet inte..... Känns nästan som jag vill sjukskriva mig psykiskt. Jag är så innerligt ledsen och så hysteriskt trött på alla positiva lyckönskningar " såklart det kommer lyckas" "Våran granne, de lyckades på första försöket".......FYYYYYY FAN! HELVETE säger jag! Orkar inte höra det nånsin mer och ännu värre med de resultat vi fick....
VET ni? Jag har hängt i en tråd där mina odds precis som i denna borde varit högst av allas.... Jag tror fanimej 13 av 16 har plussat PÅ FÖRSTA FÖRSÖKET! Jag fattar inte varför jag är född med en sån MAXIMAL OTUR!
Viskar lite tyst till er jag inte sagt det till......Vår läkare (han jag babblat om hur missnöjd jag varit med och ifrågasatt i flera månader med hormonprover, subventioner osv osv osv....) han har "missat" att vi har ett gemensamt barn.......det konfronterade jag honom med 2 dar innan ivfn.........vilket ni kanske förstår var något jag har ifrågasatt flera gånger-det har med subventioneringen fr landstinget att göra........ vilket betyder att vi får 2 gratis försök (har gjort ett) som vi inte har rätt till, och vi hade kunnat gjort vår IVF förra året i Juli redan direkt men betalt (vilket jag gladeligen gjort om han inte hade stått på sig att om vi väntar 5 mån så blir det gratis).......Och fick sitta med hjärtat i halsgropen i uppsala och varit beredda att hiva upp 22 000 (fick begära ut en extralön på måndagen) "just incase" som vår läkare sa medan han skrattade och ifrågasatte "hur i helvete det gick till?" Alltså att jag blev gravid med Jolina......VÅR DOTTER VAR FÖR FAN MED NÄR vi diskuterade just det här med om det kostar för oss eller inte. Ja ja, nu har det gått igenom alla fall och vi får väl hoppas att det gäller nästa försök med, men det känns ju sådär att ringa upp min läkare igen och " KOM IGEN nu försöker vi igen, allt från början med alla sprayer osv" Frågan är ju också, HUR HADE vår utredning sett ut om han vetat att det är vårt gemensamma barn?????!!!! Som ni förstår så är jag lite mer än deprimerad.....
Pussar o Kramar till er!
Icka, hoppas du mår bra. Jag skulle lyssnat på dig och läst på lite om det här med högt immunförsvar, misstänker att jag har nåt sånt (har inte vart sjuk på 2 år och har ju haft grava cellförändringar- läste att man kan få förhöjt om kroppen utsatts för tex cancer eller likn?!) eller nån inflammation eller nåt som gått upp i livmodern som ingen upptäckt.......Kramar till dig!