Ivf våren 2010 i Göteborg-1a barnet?

Stella Kardunn skrev 2010-08-02 10:34:47 följande:

Klart ni får gnälla! Sättet ni blivit gravida på spelar egentligen ingen roll när det väl kommer till att vara gravid sen. Jag röstar för att ni lägger alla "skuldkänslor" åt sidan och gnäller på bara Sen hoppas jag att ni bägge två får det lite lättare när ni väl passerat första trimestern, som tydligen ska vara värst.

Förövrigt har jag hört att vanliga åksjuketabletter eller t ex tuggummin som Calma även kan hjälpa. Men prata med BM först i sådana fall, för jag vet inte om det bara rekommenderas när inget annat hjälper.

Igår var vi på inskrivningssamtal hos barnmorskan. Återigen skulle det tas prover och fyllas i pappermen man börjar få rutin på det nu.
Känns skönt att vara inne i det "normala" förloppet.

Illamåendet har blivit bättre. Har lite jobbigt mitt på dagen men annars är det ganska lugnt. Skönt! Trött är jag fortfarande. Känns som jag skulle kunna sova konstant och flåset är det inte mycket med... men men...

Macpau - Förstår din avundsjuka helt och fullt... och jag accepterar den Har ju haft sådana känslor själv.

Kan avslöja att jag vaknar rädd varje dag, fortfarande, med tron att "den" försvunnit. Särskilt de dagarna jag har lite ont i magen. Barnmorskan sa till mig att jag måste sluta stressa över det och njuta. Men man är väl skadad...

Macpau: Håller tummarna för dig.

Tarda: Hoppas huset var fantastiskt... och överkomligt...

Hej allihopa.

Skönt att höra att det gått så bra för vissa, oavsett vilken fas ni är i.

Till er andra: Tänker på er. Ge inte upp utan kämpa på. Låter klyschigt men det hjälper faktiskt...

Själv har jag haft en liten paus härifrån. Hade det lite oroligt och jobbigt ett tag med lite blödningar och färgade flytningar men nu hoppas vi att allt har ordnat upp sig. Har en fantastisk barnmorska som lyssnade, var pedagogisk men oxå väldigt rak med att jag inte kan gå och oroa mig ständigt och jämt i nio månader. Blödningar kunde alla ha och det innebar inte att det skulle gå illa. Så nu väntar vi på ultraljudet den 27/9 och jag förrsöker njuta av den lilla kulan på magen.

Tarda: vilka härliga bilder på uno. längtar tills vi får se våran lilla Lusen

Var på UL i måndags och det var en otrolig känsla. Började gråta så fort jag såg det lilla hjärtat slå.

Tarda: Härligt att du äntligen blivit fru. Jag väntar fortfarande

Macpau: Skön känsla att se att det verkligen finns nåt där

Kissie: Ledsen att det inte funka. Bara att ta nya tag. Du gör rätt i att koppla av och njuta lite tills det är dags igen

Hej alla.

Har varit borta ett tag igen och har haft mycket att läsa ikapp på.
Har funderat en del på vad jag ska skriva och inte. Jag säger som Tarda, jag vill inte trampa nån på tårna.

Men nu är jag i vecka 22 och han/hon rörde sig ordentligt i helgen. Det var så fantastiskt så jag vill dela det med er. Har ju delat alla jobbiga och ledsna stunder så jag vill berätta de positiva också.
Lite jobbigt har jag det dock. Har fått så ont i ljumskarna och ner under naveln, men har förstått, på en del hemsidor och insändare här på familjeliv,  att det är helt normalt när allt töjer sig.

Jag håller tummarna för er alla och hoppas att vi snart blir fler som plussar.

Låter så trevligt med era fikastunder men jag bor såpass långt ifrån så jag inte kan närvara...

Kram på er allihopa

Tack alla för att jag fortfarande får vara med

Och det här med sexlivet... Det var typ obefintligt fram tills igår.
Kanske är så att vi har gjort det så länge utifrån ägglossning och rätt tidpunkter och inte på grund av lust att kroppen tog en paus helt enkelt. Men igår räckte det att älsklingen kom hem i sina hantverkarbyxor och pussade mig så kände jag det där pirret som varit borta ett tag... Härligt...

Efteråt kände min sambo en rörelse för första gången. Det var Lusen... som antingen protesterade eller kände av vår glädje och ville vara med.