Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Spökplumpen. Usch hoppas det varken är missfall eller X. Lider med dig. Hoppas det går bra.

Grattis ewaulrica!! Hoppas allting går bra den här gången!!
Det ger mig hopp att det någon gång ska bli en liten för oss..

Tråkigt att se att det är så många som drabbats på sista tiden. Jag läser nästan alltid men skiver sällan. Hoppas ni fort repar er.
Jag tycker det verkar som att sjukvården har dålig koll på utomkveds och det behandlas väldigt olika. Vissa får massor av hjälp och andra väldigt lite. Jag trodde hela tiden att det var ett missfall och läkarna också trots många veckors blödningar. Trots detta och ett HCG på 16 000 skulle jag avvakta och ta ett prov en vecka senare för att se om det steg. Det hann aldrig gå en vecka. Fick cellgift men det funkade inte så två veckor senare krävde jag operation och tappde äggledaren också.

Mina sår läkte ganska fort men var hårda och svullna några veckor till.

Sunflower- Jag har periodvis mått väldigt dåligt och gör det ibland fortfarande, opererades i mars. Första veckorna efter operationen mådde jag toppen för äntligen var den här skiten över.
Men det har kommit efteråt. Vi hade försökt i över ett år innan utomkv. hände och sen dess har det inte hänt något så jag är lite skraj över att något är fel. Som tur är förstår min man riktigt bra hur jag mår eller rättare sagt han försöker förstå.

Jag jobbar med skog och transporter och har jordbruk hemma på gården. Jag är liten vass tjej med massor av skinn på näsan så alla tror att jag är jätte stark,klarar allt och är hårdare än vad jag är .Men när det kommer till sådana här känsliga grejor blev det jobbigt...
Men alla i familjen, släkten och de flesta vänner vet och vi har varit öppen med allt som hänt, det har varit jätte skönt.

Men jag hoppas verkligen och önskar att det ska ta sig snart så hoppas jag att jag får lite lugn inombords...

Jag har fått hemska menssmärtor sedan de fick ta bort äggledaren i mars. De är nästan outhärdliga och den enda som funkar riktigt bra är en riktigt varm värmedyna. Cykeln har också blivit kortare 27-28 mot 31-33 förut..
Vid ägglossning värker det också på högersidan (där äggledaren är borta)
Är så less att ha ont två gånger i månaden, det förstör humöret nått enormt...

Vet inte vad som hände sista perioden, redan 9 dagar innan mensen fick jag jätte ont i magen och spända bröst och det höll i sig till ca 3 dagar innan mens då släppte både värken och spänningarna...
Jag misstänker att det var ett jätte tidigt missfall eller ett X som löste sig själv...

Usch jag har börjat känna mig som en riktig gnällkärring, ont lite nu och då... brukar aldrig klaga annars....

Stort grattis till er alla som fått plus!! Jag är verkligen jätte glad för er skull.
Jag följer tråden hela tiden men har bara skrivit några få gånger.
Jag opererades i mars med ett HCG på 16 000 och förlorade äggledaren.

Men denna smärta att det aldrig lyckas, varje månad är pest numera. Vi försökte ett år innan X och snart har det ju gått ett år till. Jag har en sån ilska och sorg inombords, jag vill så gärna ha en egen familj. En unge som får växa upp på vårat jordbruk bland djur och natur.
Det här skulle bli våran första jul med ett barn men nu kommer vi att sitta ensamma eller inte riktigt för min man jobbar och jag åker till mina föräldrar men det blir ju inte samma.

Har ju alla förutsättningar att bli gravid: ung, smal, lever hälsosamt (inga e-ämnen, alkohol eller tobak), regelbunden menscykel mm.

Ursäkta att jag låter så negativ men jag måste få ur lite mig lite grann.

Ännu en gång, ett stort grattis till er som lyckas och det menar jag verkligen!

RaraS-
Har bestämt att om det inte händer nu nästa omgång så kommer vi att söka hjälp efter nyår. Mannen gick med på det även om det är jobbigt för honom. Han försöker förstå men gör det inte eftersom det inte är hans kropp som åker känslomässig bergodalbana... Men han gör sitt bästa och är helt underbar.
Tyvärr är nog landstinget vårt enda hopp, tror det inte finns några privatklinker inom många tiotal mil...
Jag kommer att göra allt för att få en famil, eftersom varken jag eller min man har syskon så kommer i framtiden att bli helst ensamma... Nog för att vänner är mycket men inte allt...

Ja  16 000 är nog rätt mycket men jag hade aldrig ont, är dock väldigt tålig och därför hann det nog gå så långt innan någon läkare tog det hela på allvar...

Har egentligen ingen brådska då jag bara är 25 men är rädd att det inte funkar som det ska och vill inte utsätt mitt psyke eller min man för flera års väntan till...
Danmark känns inte lockande, det är mer än 100 mil dit nog för att vi är ute och åker en del. Tror det är Umeå som gör IFV här och dit är det ca 25 mil.....

Det är så härligt att känna att det finns de som förstår, ni är underbara.

På något sätt tror jag att "krampen" släpper bara jag har ringt och vi börjat med utredning. Här ÄL om en vecka, tänkte vänta och se om det tar då... kan ju alltid hoppas...
Som det är nu är jag aldrig glad av mig själv utan bara när jag verkligen händer något som gör mig glad, om ni förstår vad jag menar.

Men om ca sex veckor kommer mina killingar att födas och det kan jag lova det är helt fantastiskt. De blir nästan som mina egna små bebisar...

Härligt, hoppas att det är ett plus som sitter på rätt ställe och stannar där!! Jag håller tummarna! Ibland måste man göra något radikalt som att skicka in papperna för att saker och ting ska lyckas =)

Det är livet att bo på landet tycker jag. Jag älskar att arbeta fysiskt med djur och maskiner, kan inte tänka mig ett annat liv. Dock har jag ett "vanligt" jobb förutom jordbruket som transportledare så jag får från båda världarna.
Flytta ut på landet om ni har dragning ditåt, ni kommer inte att ångra er!

Jag hör hemma i Västernorrland, så i de här trakterna är vi väl nästan grannar... haha

Har faktiskt inte kollat upp hur många försök man får här i Västernorrland...