Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Hej nu hoppar jag in i tråden och berättar om mitt utomkved.
Jag testade positivt i mitten av januari men började småblöda några dagar senare, trodde att det var lugnt ändå. Fick tid för VUL men det fanns ingenting där så det klassades som missfall. HCH låg på 400 då. Nytt prov togs men det resultet blev bortglömd så jag troddet det var okej och därför ingen hörde av sig. Men tillslut ringde en läkare och efter den undersökningen trodde han också att det var ett missfall och ett nytt HCG prov togs och det var 16 000 (ni läste rätt).
Under den här tiden har jag blött hela tiden men inte haft ont.
Några dagar senare fick jag åka in på akuten med små smärtor, nu hittade de att det var ett utomkveds i en äggledare. Eftersom jag inte hade ont eller mådde dåligt fick jag cellgift.
Två veckor efter sprutan hade HCG sjunkit till 1000 men jag kände mig inte okej. Så det blev operation förra veckan och det var verkligen befogat för X:et var 3.5 cm och jag hade blod i buken. De fick ta äggledaren också.
Det konstiga är att jag inte har haft ont under hela tiden och jag har gått med det i över två månader.
Nu ska jag bara läka ihop fysiskt, psykiskt mår jag riktigt bra. Sorgen tog jag ut i januari och sen dess har jag bara varit less på att inte må bra och blöda.

Virrvirr. De få gånger man hört om talas om utomkveds har alla sagt hemska smärtor men tydligen gäller det inte alla. Tråkigt att det drabbar så många.

Det värsta är att det har tagit så lång tid, tänk om de hade hittat det för två månader sen.
Jag har ingen brådska att få barn trots att vi försökte ett år innan det här hände,  är bara 24 år så tiden finns kvar men jag är jätte rädd att det ska hända igen.

Men nu är våren snart här, väntar killingar när som helst och det gör att jag orkar. Äggkläckaren är laddad också. Ska bli så mysigt med studsande smågetter och kycklingar. Tror det är viktigt att ha något annat att tänka på.

20 dagar efter äl hade jag 126 i HCG och det var på tog för lågt för att vara bra. Tre dagar senare HCG 416.
Men om du ligger så lågt och vara så tidigt borde det väl funka med cellgift för att slippa operation? Det funkade inte på mig men jag hade ju 16 000 när jag fick sprutan.

Hoppas det går bra för dig. Lider med dig.
Försökte få ett svar på hur mycket det ska ligga på men fick inget riktigt. Men jag fick veta att 16 000 skulle motsvara vecka 7 men då var jag i vecka 9. Men det ska sticka rejält för varje dag i början.

Jag måste höra hur ni mår efter utomkvedet. Jag är så fruktansvärt trött, helt slut dygnet runt. Jag opererades för 1,5 månad sen men gick med det i två månader innan. Skallen tog det hela ganska bra och jag har inte sörjt över att det inte blev ett barn utan allt har mest varit fysikt. Men jag är så trött att jag ibland gråter av ren utmattning och det bruka jag inte göra..
Var/är ni trötta och matta efter allt strul?

Ja jag och min man har funderat på om det är en depression, fast den är fysikt och inte pykiskt för i skallen mår jag bra. Det måste nog vara hormonerna som spökar, hade  16 000 i hcg så det blev nog en stor omställning för kroppen två gånger.
Men jag måste få tillbaka min ork igen, har ju gård att sköta och nu börjar det hårda arbetet med den...
Har bokat in en massagebehandling nästa vecka där jag berättat vad som hänt för att se om det går att få ordning på kroppen så.
Har ni andra fått någon uppföljning för sjukhuset? Jag har inte hört ett pip sen operationen därifrån.

Volvo bm 814- Hoppas, hoppas att det sitter på rätt ställe. Men att du måste vänta så länge. Till mig sa de att om jag får ett positivt test i framtiden ska jag ringa samma dag och komma in inom någon dag.

Jaynee- Toppen att värdet sjunkit så lågt. Bra att du får ta ett sista prov så att du vet att allting är borta. Ska tänka på dig om jag känner lite extra energi =)

Jag saknar min kropp och ork men har accepterat att det tar tid att bli pigg. Och jag känner absolut ingen längtan efter att försöka igen, trots att vi försökte få barn i ett år utan resultat sen hände det här helt plötsligt. Så vi tänker vänta över sommaren iallafall och se om jag får något konstigt hormonspök igen och vill bli mamma 
Min glädje i livet just nu är att se mina små söta killingar skutta runt i hagen, det är underbart.

Åhh vad glad jag blir!! Ett stort grattis till dig Volvo bm!! Hoppas allting går vägen nu!!

Jag var i vecka 9 när det upptäcktes och opererades i vecka 12.
Visste dock hela tiden att det var kört, trodde det var missfall.

Jag plussade ganska svagt men det var tydligt att det var ett plus. Men jag kände mig inte alls gravid och sa till min man. Enligt det här testet är jag gravid men jag tror inte att det kommer att komma ett barn om nio månader.

En vecka senare började jag blöda pytte lite och gjorde en vecka innan jag åkte in. HCG ca 400 men inget i livmodern så de sa missfall. Precis som jag trodde.
Åkte hem och fortsatte småblöd i tre veckor innan en läkare ringde, de hade "tappat" bort mitt provsvar som jag tog när jag var in, det hade ökat till HCG 1000. In igen och sa att det var ett segt och tjurigt missfall. Nytt prov togs och dag efter ringde en annan läkare och då var HCG 16 000. Han sa att det kan vara ett utomkveds och ville ta ett nytt prov om en vecka för att se om det fortfarande ökade. Men att jag skulle åka in om det började göra ont.

Åkte in akut för det började kännas och blöda mera. Nu hittade en läkare utomkvedset men eftersom jag var så pass opåverkad ändå skulle jag få cellgift. Hon läste fel och sa att jag hade 1600 i HCG. Fick sprutan.

Efter två veckor hade värdet sjunkit rejält men utomkvedset hade inte minskat alls i storlek och jag mådde inte alls bra så jag krävde operation (livrädd). Då visade det sig att äggledaren har spruckit redan. Så den fick de också.
Undra hur det hade gått om jag inte hade blivit opererad.

Tiden efter mådde jag bra men det har varit några månader som varit riktigt jobbiga.

Precis som Sejda79 är jag jätte orolig för framtiden. Livrädd att vi inte ska kunna få barn, jag verkar inte vara tokfertil eller så är det min man som inte är på topp. Ingen av oss har några syskon så våra kommande barn är verkligen efterlängtade.