Hej på er och god måndag! I dag skrivs jag in på DS, så det är lite nervöst, såklart. Hoppas att det blir ett bra första möte. Ska få remiss till mamografi också - bröstet ömmar och jagk ände en liten knöl i morse. Förhoppningsvis är det bara mjölkgångar och kanske levrat blod. INTE kul. Hoppas att alla ni har det bra!
Nu är det bara jag som orerar...! Var på inskrivning på Danderyd i går och fick träffa läkare och läkarstudent och visa tuttarna och ha mig. Mamografi på tisdag. Får se vad det blir av det hela. Bäst var ändå att de gjorde ett vul på mig för att se fosterstatus och där inne låg lillpyret och fäktade vilt med små armar och ben. Alldeles fantastiskt stort att få se det i sån full aktivitet! Jag blev oerhört berörd. Vi gjorde ju många ultraljud förra grav också (som alla diabetiker) men just i vecka 12-15 gjorde vi bara ett megasnabbt för att se att fostret var vid liv inför vårat bröllop - det gick så fort att jag inte ens hann se det. Men nu fick jag se den där lilla individen vara helt superfysisk. Mycket mysigt! Visade sig att jag är lite längre gången än vi trott, så 13+0 i dag var senaste budet. Känns mycket fint!
Maddie> Grattis!
Villhabarnigår> De vet inte vad det är med brösten. Hon kände inget onormalt när hon kände på dem, men kunde inte spekulera i orsak heller. Jag hoppas att det är så att dottern har tryckt sönder en mjölkgång när hon trycker hårt på bröstvårtorna (inåt), så att den spruckit, men det är bara en förhoppning. Vi får se på tisdag... På onsdag ska jag göra kub. Fick remiss i går.
Hej alla! Hur mår ni? Jag laddar för kub om ett par timmar, följt av första mötet med diabetesteamet (inkl alla provsvar) och sedan mamografi direkt efter. Heldag på sjukhuset, med andra ord. Hur mår ni andra?
Protea> Skönt!!
Jag hade första träffen med diabetesteamet i dag och låg högre i hba1c än väntat. Lite förvånande utifrån alla jäkla täta mätningar jag har gjort. 5.5. Jag var säker på att jag låg på max 5.1. Men de var nöjda och krävde inte att jag skulle pressa det mer med risk för för låga värden. Jag låg på 4.8 med första barnet vid samma tidpunkt. Och insulinresistensen som jag babblat om inträffade först efter vecka 20 och inte efter vecka 12, som jag mindes :)
KUB:et gav mig en risk för downs på 1/1000 och för övriga trisomi-störningar på 1/20000. Vi skulle vara nöjda med resultatet, sa barnmorskan "Det är ett bra värde - allt över 1/200 anser vi vara bra". Så jag tänker inte ens fundera på detta. Om Liten ändå föds med downs så har vi plats för den. Det var mest de svårare störningarna jag var rädd för.
Vad har ni andra fått för värden?
Villhabarnigår> Jag är lite efter dig, trots allt. 13+2 i dag, tror vi.
Villhabarnigår> får jag fråga hur gammal du är? Jag är så nyfiken på hur åldern spelar in. Enligt min "Åldersrisk" (utan hänsyn till nackspalt och blodprov) skulle risken vara cirka 1/180, så värdet är ju mycket bättre än det. Jag blir 38. Och är överviktig - vilket kanske också spelar roll, för det var ju en parameter de pluppade i. Vad vet jag...
Med mamografin blev det inget. Jag blev "manuellt" undersökt igen, man konstaterade att jag är lite knöligare i högre bröst, vilket inte behöver betyda något - dock ska jag ultraljudsundersökas. Remiss skickad och nu får jag vänta några dagar på den. Puh!
jul1: Vad kul! Grattis! Tänk... det var som om det var tid för tvåorna att komma ungefär samtidigt. Flera av mina nära vänner väntar barn under loppet av några vintermånader också. Härligt! Jajustja - det var du och jag som hade insulinresistensen, ja. I går på sjukhuset häpnade det nya teamet av hur illa det var. Jag hade frukostdoser på 70ie - man förbrukade ju penna på penna på penna... Och jag gissar att vi kan se samma sak igen, som du säger. Jag hade för mig att det var tydligt redan nu, förra gången, men det var det alltså inte. Runt vecka 24 trodde läkarna att jag skulle räkna med att börja dynga på, men jag tror det kommer lite tidigare ändå... nå. Allt gick ju bra - men bara tanken på att ta såna hästdoser är läskig. Fick du ett normalstort barn, det fick du va?
Vad härligt med lite fart på tråden!
jul1> Intressant - och svårbedömt med storleken på barnet visar ju dina resultat. Jag minns faktiskt det där från förra gången - just att du låg på nästan inga plusprocent och så fick du ett relativt "stort" barn. Men friskt! Vår tjej föddes relativt liten - på 3053 - och låg direkt på två kurvor under på vikt och normal längd och en kurva över på huvud. Och det har kvarstått. I sommar tror jag att hon kommit upp någon kurva i vikt - man ser inte revbenen på henne längre, vilket känns väldigt gott.
Jag ammade första barnet i 8,5 månader, men hade lite problem med aminingen från det att hon var 3,5 månader, så jag fick ta oxytocinspray för att mjölken skulle släppa. Jag kämpade längre än jag hade bordat med att amma henne. Vi tyckte det var viktigt och maken tyckte det var allra viktigast så jag fortsatte (DUMT). Det var helt onödigt mycket slit och barnet var inte längre intresserat. Efter en resa till Riga när hon var 8,5 månader, och hon inte längre ville och hon började bita mig i bröstet, så la jag av. Helt odramatiskt och därefter har hon ätit mat och druckit lite ersättning. Hon var bara drygt sju månader när hon började vägra gröt, till exempel - hon ville äta själv. Vid 8,5 månader käkade hon köttbullar och korv i stora bitar själv - och pasta. Pastapenne tryckte hon ner nästan otuggade, haha. Hon var helt galen - vi fick inte mata. Det gick någon gång ibland med mangopuré, men annars skulle hon äta själv. Broccolibuketter och morotsstavar som var mjuk-kokta slank ner Och den där korven som hon ÄLSKADE. På tok för salt, men dock...
Jag föll en del i början av amningen, men löste det som jul1 med druvsockerpaket överallt. Fösrta veckan åt jag massor med lösgodis - vi hade med oss en påse på tamejtusan ett kilo till bb. Flera hade sagt att man skulle ha det "Ha godis, du blir så låg". Och eftersom jag nästan aldrig annars äter godis gick vi helt bärsärk och tokhandlade. Fast på bb gick det itne åt något - men hemma under amningsstarten, innan blodsockret stabiliserade sig, gick det där kilot åt. Njam!
Jag var tillbaka på i princip samma doser något dygn efter. Jag började sänka kraftigt sista veckan när jag hade förvärkar (sex dygns pinvärkar). Under förlossningen låg jag stundtals ganska högt, men fick ändå glukosdropp ett tag parallellt med injektioner. De var lite osäkra där hur de skulle göra. Hade lång förlossning (14 timmar) men det gick bra. Fick också ladda för ev snitt, så jag var helt fastande i ganska många timmar.
Kim 86> Jag fick sänka mot slutet, men det var nog lite senare än där du är nu. Till mig sa de att det var vanligt för att moderkakan börjar ha gjort sitt mot slutet, men jag vet inte riktigt. Dock tog det till efter förlossningen innan jag var helt återställd.
JUL1> Haha vad festligt med ungen. det var samma för oss - hon vägrade pureer och liknande. Hon skulle äta själv. Hon gillar heller inte mixad/mosad mat nu heller. Aldrig gott smörigt potatismos som vi gör till henne, till exempel (jag tror alltid att hon ska ha ändrat sig!). Det enda som går är korvstroganoff med ris - då kan vi blanda ris och sås. Inte annars. Rent och var för sig ska det vara - och "stort". "NEEEJ! Inte liten kasi - toool" (Nej, dela inte potatisen i bitar jag ska äta hela). Osv. Fast Hipp på burk går ff bra (äppelmos). Det är nog det enda. Välling vägrar hon också - i morse provade hon för första gången på över ett år. Babysemp i flaska gäller fortfarande till kvällen (och alltid annar med om hon fick som hon ville).
Hej på er igen! Hörni - hur har det varit på slutet för er som fått barn tidigare? Med ettan var jag sjukskriven sista sex veckorna då vi i Stockholm gör ctg-kurvor två gånger i veckan sista fyra, fem, sex veckorna. Är det samma på andra håll? Jag håller på att förbereda chefen på hur hösten ska komma att se ut, men det är svårt då jag inte riktigt vet ännu. Erfarenhet, någon?