Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Villhabarnigår> Nu hängde jag inte med. Tar du några enheter extra om du ligger runt åtta inför natten? Jag vet int om jag kanske också sklle göra det eller om det är ok att jag dimper ner med runt det och sen vaknar ok. Måste dubbelkolla med teamet. Instinktivt känns det ok att göra som jag gjort, men jag är inte säker på att det är det bästa. Grattis till 4.8. Den professor som ingick i mitt team sa att jag inte skulle pressa mig mer än så för då blev det för stor risk för för mycket känningar. Och runt 5 där omkring känns vettigt. Då mår jag själv väldigt bra och behöver inte vara så nervös för dipparna.

Jag är i Göteborg och jobbar ett par veckor och har just varit och ätit en ljuvlig rödspätta till lunch. Mjam. Ska testa om de ökade doserna är av vikt även vid vit fiskmat.

Det är bra att höra andra tips också - det uppskattar jag jättemycket med den här tråden. Jag ska kanske ta några natt-test och se. Hur är det om du inte tar humalogen - hur hög blir du och hur ser morgonvärdet ut? Jag har ju, som sagt, inte kollat mittinattenvärden på länge. Kanske borde. Mycket pyssel har vi! :)

Protea> Skönt! Grattis till bra resultat på testen. Jag kan inte nog vänta tills vi får göra våra så att jag får se att liten lever och får någon form av riskbedömning. Det känns så märkligt att dagarna går och man inte riktigt vet vad som händer här inne. Jag vill bara se att den rör sig och börja känna den nu!

Protea> Har en dotter sedan tidigare och det var en vaginal förlossning - igångsättning i vecka 40+6. Allt gick bra.

Villhabarnigår> Gällande vikt=ingen aning. Är på semester sedan fyra veckor och har inte haft helfigursspegel eller våg, men nsäta vecka vet jag (BÄVAR). Är stor sedan innan så jag hoppas att jag klarar mig som förra gången - då gick jag upp ca 10 kilon totalt. Men är rädd att jag inte har lika bra disciplin den här gången .... :(

Villhabarnigår> Grattis! Det kommer att gå toppen!

Det börjar dra ihop sig för första besöket hos barnmorska för mig och första besöket hos läkare och diabetespoolen. Jag har varit borta under hela sommaren och därför beslöt vi oss för att skjuta på inskrivning till efter semestern. Det är både läskigt och spännande och jag ligger på kvällarna när jag ska sova och funderar på detta. Gissar att jag har hba1c runt 5 nu - kanske 5.1 eller något liknande. Får plötsligt för mig att de ska skälla lite på mig för att jag ligger lite för högt (låg runt 4,8 vid samma tidpunkt förra grav och skulle inte ligga lägre enligt dem). Och så funderar jag mycket på vikten - hur mycekt har jag gått upp i sommar? Jag går snart in i vecka 13 och borde inte ha ökat något ännu - jag har ju inte tänkt att dynga på så många kilon den här gången heller. Men så äter jag, ja herreguuuud.... Ni hör. Vad ligger ni på för hba1c nu? Och hur låg ni första trimestern?

Villhabarnigår> Har du fått höja dina doser ännu?

Villhabarnigår> Skönt att slippa höja. Jag är ff kvar på ungefär samma doser också - vilket förvånar stort.

Vallmoblomman> Oj... så höga? Det är jävligt tröstande i så fall.Jag vet att jag gick in med 5,6 förra gången och då sa professorn i teamet att "Så ska du se att vi får ordning på blodsockret också" och vid nästa hba1c var jag nere på 4,8. Det tolkade jag som att han ansåg att det inte var optimalt vid start - men när jag läser så verkar det vara helt i sin ordning ändå. Och under 4.8 skulle jag inte med risk för för mycket känningar.

Puh. Har haft en riktig rysarkväll/natt/morgon. Fick ut svart balsamvinägerliknande vätska ur ena bröstet ig år, ringde vårdguiden och blev lotsad vidare och uppmanad att kontakta barnmorska/läkare nu på morgonen. Träffade först barnmorska (jobbar tillfälligt i Göteborg) som inte kunde råda, så hon skickade mig vidare till läkare, som i sin tur ringde Sahlgrenska, som vill göra mammografi på mig. Nu blir det inte här utan i Sthlm förhoppningsvis nästa vecka. Det är ju som att det borde räcka som det är - diabetes, oro för nupp/kub, och sen detta på det hela. Bah. Jag är så less att jag kräks.

Dock kan jag ju glädjas lite åt att jag i alla fall känner barnet när det slår volter. Jag har känt det på samma ställe, långt nere i buken, i flera dagar men trodde först att jag kände fel, att det var tarmarna, men så är det inte. Det är lillbebisen som vänder sig - det är exakt samma känsla som med stortösen. Det är mycket mysigt och tröstar mycket.