Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

hej alice mamma; hjärtmuskelinflammation, ser man inte det på ultraljud? du skriver att de tror att det är en hjärtmuskelinflammation? hur länge tar en sån att läka? har du några restrektioner eller får du träna/röra på dig fullt ut?

förstår att du är ledsen och förtvivlad....för mig är det alltid jobbigast när man känt sig bra en tid och när sen extraslagen kommer tillbaka med en sån kraft. man faller djupt och tappar lusten för allt, allt fokus hamnar kring hjärtat.
bakslagen är tunga, blä!!

tycker dock att jag känt en positiv förbättring de sista gångerna.....jag försöker intala mig att det kommer ljusare tider för det gör det och det blir något enklare att komma upp ur "hålet"

skönt att läsa att du har en bra arytmiläkare,vilket sjukhus tillhör du? själv har jag min på SÖS(stockholm) han är sådär....vill bara öka medicinering och inte hitta orsaken, vilket inte jag tycker är rätt väg att gå.

må så gott och ha en bra dag, här lyser solen...hoppas den gör det hos dig oxåkram

hej alla hjärtevänner!!

hinner bara skriva ett kort inlägg.... är på kortsemester :)

kaffe dricker jag en kopp om dag (latte m mycket mjölk). kaffe är en triggare...alkohol funkar sådär. mindre mängd, ngt glas fungerar...men inte många, då kommer slagen som ett brev på posten:( men jag tror att det även har med att min sömn blir sämre när det varit festliga tillfällen, färre timmar plus att alkoholen i sig ökar belastningen på hjärtat.

det är skönt att vi kan stötta varandra OCH att vi kan ge varandra tips och framförallt hur vi ska tänka när ångesten faller på.

vad duktig du var eva63....precis så försöker jag tänka när extraslagen kommer. jag kopplar OFTA in "advokaten" som talar om att det är inte farligt. förmodligen är vi testade betydligt mer än gemene man å kan vara säkra på att vi är friska :)

styrkekramar till er från mig

hej fina hjärtevänner

behöver skriva av mig lite....är så fruktansvärt ledsen. fick i fredags ett jättehemskt besked, min älskade pappa har fått cancer. det gör så ont ont....vi står varandra så väldigt nära. vet inte hur jag skulle klara mig utan honom, han är den som absolut har funnits mest för mig under mitt sista år (eller egentligen hela mitt liv), när jag hjärtat och ångesten har varit som sämst. nu är det min tur att finnas för honom.....men cancer är en sån förbannad äcklig sjukdom, lömsk som den kan vara.

det är prostatacancer han har fått. tror att jag kan allt om prostatacancer nu, behandlingar, överlevnad etc. har ägnat sista 2 dagarna till att lära mig allt jag kommer över.....förhoppningsvis så ser utsikterna bra ut, cancern är fortfarande liten och ingen spridning....men som sagt cancer är lömskt och kan gå fort.

försöker verkligen tänka positiva tankar att allt självklart kommer att ordna sig....men tror att jag fortfarande är lite bedövad av chocken. någon härinne som har erfarenhet av prostatacancer??

hoppas att det är ok att jag frågar och ledsen att behöva belasta er med tråkigheter. behöver bara få höra andras erfarenheter, det är ju tyvärr en väldigt vanlig cancer.

mitt hjärta har dock hållt sig någesådär, trots stor sömnbrist.

allasväl, jag är verkligen ledsen för det du fick utstå.....dock är jag glad att du är hemma och är klok nog att inte gå till jobbet på en gång. duktig är du oxå som stod på dig om att de skulle skriva in i dina journaler om förloppet, så att det inte kan hända igen. hoppas att ditt hjärta inte flippar nu bara....håller tummarna.

LibÄ007; förstår vad du menar när du skriver att det ligger på lur.....har så ofta. håller med allasväl om att du kanske ska prova ngr veckor att äta tabletterna kontinuerligt....så att du får lugn och ro, det kanske släpper då. du kanske bryter ett dåligt mönster och oro kan släppa. det är så skönt att få en ihållande period med lugn i bröstet, man får liksom lite tid till att bli stark mentalt:)

kram till er alla så hörs vi

Hej ALLA och TACK för era fina ord och stöttning....behövs

OCH välkommen till oss sommartroll, du har garanterat hittat rätt Här är sidan för oss med bökiga hjärtan. Du är varmt välkommen till familjen Dessutom verkar din personlighet vara väldigt lik många andras härinne... snäll, empatisk och finns till för allt och alla. Som min läkare sa en gång. "-dina personlighetsdrag är fantastiskt fina...men kan oxå vara förädande för din egen hälsa skull" 
Tror det ligger mycket i det!?

När jag läser dina inlägg så blir jag helt övertygad om att du är helt frisk. Alla tester du har gjort genom åren kan inte ha fel. Säkert har du även haft olika läkare, oberoende av varandra, som alla var för sig har friskförklarat dig.
Har de gjort ultraljud?

Däremot ångesten och rädslan ska man inte nonchalera, den är svinjobbig och kan äta upp en innefrån

Efter att jag konstant hade haft extraslag i 6 månader (ibland upp till 30-40 st/minut) så tänkte jag att nu ger jag upp, jag orkar inte leva såhär. Jag grät i 2 dagar oavbrutet, sov inget och höll helt enkelt på att bli knäpp.....Sen sa jag till mig själv....herregud vi lever på 2010-talet, någon hjälp måste det finnas. Så efter lång kamp och typ 7 bedömningar av ett antal olika läkare så ska jag äntligen få gå ett 12-veckors program på Danderyds stressrehab. Om det med all säkerhet är stress som påverkat hjärtat vet man inte, däremot så vet jag att stress förvärrar mitt hjärta, då framförallt mental stress och oro.
Jag tror att har man benägenhet att vara den oroliga typen så ligger extraslag/rusningar nära till hands....Jag tror oxå att det handlar om att göra en del förändringar i sin vardag och hos sig själv som person....

Andra saker som påverkar mitt hjärta negativt är dålig sömn, mycket alkohol, vardagsstress, bråk med tonårsbarn, menscykeln etc.

Saker som påverkar mitt hjärta positivt är; massage, akupunktur, medicinsk yoga (helt underbart), spikmatta, lugn och ro, glädje, mycket motion, bra kost (tryptofanrik), magnesium, golf etc etc 

Ska jag peka på något som jag kan se är extra viktigt så är det att sova minst 7-8 tim, dra i handbromsen flera gånger om dagen (lägger mig på spikmattan eller tar flera djupa bukandetag) och att koppla in min lilla "advokat" som jag har i huvet. Advokaten är min räddning, min bästa kompis han talar om för mig att jag är frisk och att jag INTE ska dö Försök, det brukar fungera efter ett tag!!

Jag hoppas att du genom den här sidan kan känna att du får tips idéer och att du inte är ensam....vi finns härute och vi verkar vara många.....stress-samhälle!!!

På din fråga om hur det känns. Jag känner mina extraslag väldigt väl, vartenda ett (behöver inte ta pulsen), det blir liksom som ett baksug i bröstet och sen kommer det där extra hårda slaget. Jag kan när det är som värst få obehag ända upp i halsen och ont i bröstet. Kan få huvudvärk och yrsel.

Hoppas att ni andra mår ok. Allasväl börjar du att återhämta dig? Har du funderat på längre sjukskrivning?

Stor och varm kram till er alla

ps. sommartroll, njut av din fru, bara att gratulera att ni fortfarande är lika kära efter 23 år, underbart!!

Hej igen sommartroll!

Jo jag pratar jättemycket med min man....jag skulle nog inte ha  överlevt annars. Han lyssnar, tröstar och finns så mycket han bara kan, han är underbart förstående. Min stora kille på 16 år är nog helt införstådd i vad jag går igenom, jag har pratat mycket med honom om allt. Vad som har hänt och varför. Tror att det är farligt att utesluta sina barn ur verkligheten, de förstår mer än vad man tror....sen får man självklart anpassa samtalen efter deras ålder. Min 6-åring vet om att mamma är sjuk, men han förstår oxå att jag inte är dödssjuk. Jag tror att man avdramatiserar genom att vara öppen. Som det var för mig när det var som värst så gick jag helt in i mig själv, familjen märkte väldigt tydligt att något var riktigt fel.....tror att det blir värre om man lämnar dem till sina egna tankar....

Du skriver löjliga symptom....den här resan har verkligen visat vilka som "finns" för en när livet svajar...Man brukar säga att vänskap prövas i svåra tider.

Jag har tyvärr haft en del vänner som förmodligen inte förstått hur dåligt jag mått och säkerligen tyckt att mina symptom varit/är löjliga.....håller just nu på att bearbeta en mycket nära vän som jag känner stor besvikelse över Jag har sett en sida hos henne som gjort mig väldigt ledsen.....Sen har jag också vänner som outröttligt ringt nästan dagligen för att följa mig i min eländiga vardag. De har följt mig kring medicinering, sömn, ångest, gråt etc etc. Självklart måste det ha varit ökenjobbigt att ständigt ha hört mitt gnäll.....men så underbart att få uppleva verkligen riktig vänskap, för det är precis vad det är tycker jag Att finnas för varandra oavsett vad man går igenom.....
Men en sak har jag varit noga med och det är att jag inte har döljt vad jag gått igenom....de har liksom fått köpa det, jag har svårt att säga att jag mår bra om jag inte gör det....
När det gäller din motion så tycker jag inte att du ska vara rädd utan även här koppla in advokaten, DU ÄR FRISKFÖRKLARAD. Motionen skulle jag inte klara mig utan, den gör jättemycket för mitt hjärtas hälsa.

Men jag förstår vad du menar, tror att man måste skynda långsamt och bli trygg i att det fungerar.

Vet första gången jag ville trotsa mitt hjärta ordentligt. Kan ha varit för 2 månader sedan när jag var fri från mina betablockerare.
Jag gick ner på gymet för att testa att springa på löpbandet, det fungerade bra, väldigt bra dessutom, förmodligen pga av alla mina dagliga promenader jag gått under hösten och vintern.
Någon vecka senare ville jag pressa mig ytterligare och bestämde mig för att testa att springa milen, har aldrig tränat så långt innan. 
De första kilometrarna höll hjärtat på att böka en del, men därefter så slog det fint de sista 8. Vet dock att jag kände mig lite halvskraj när jag upptäckte att gymet var helt tomt under en stund....vem skulle hjälpa mig om jag föll ihop MEN SÅKLART gick det vägen och nu springer jag milen 2-3 ggr per vecka. Jag struntar också i om det är under en bra eller dålig period, springer oavsett....känner mig trygg nu 

Jag tror att rädslan och ångesten tyvärr är den största boven för de flesta av oss....har vi fått flera utlåtande, tester från olika läkare vid en mängd tillfällen så måste vi helt enkelt tro på det. Vi måste njuta av livet, vi har bara ett och det pågår för full just nu Är det något som oroar oss, något test som inte tagits så ska vi kräva att få det gjort så att vi kan gå vidare. Vi ska inte skämmas, arytmin är verkligen SKITJOBBIG när den håller på, men det går att få bort!!!

Oj vad jag skriver, hoppas att du orkar läsa....jag måste avsluta nu, ska hoppa upp på min motionscykel nu så att jag sover bra inatt oxå.

En sista sak, härinne finns inga löjliga frågor, så fråga på hur mycket du vill
Ta hand om dig och försök att släppa rädslan, stor kram från -fröken

Ett snabbt svar allasväl innan dusch och säng :)

Har aldrig hör talas om det....men jag ska absolut gå in och söka på det imorgon, intressant!!

Hur fick du höra talas om det?

kram till dig så hörs vi igen imorgon

Mina extraslag slutar nästan alltid vid fysisk aktivitet, med det menar jag att pulsen går upp ganska mycket....dessutom tar det en stund. Däremot om jag är inne i ed dålig period så påverkas min kropp vid varje förändring av kroppsläge. Typ om jag ligger ned och ska vända på mig så bökar hjärtat mer, eller om jag sitter på en stol och ska resa mig upp så blir det fler extraslag. All förändring av kroppsläge påverkarnegativt.
Även som allasväl så påverkas mitt hjärta negativt vid stress eller om jag blir upprörd.

LiBä007, jag har det definitivt värre på kvällar och nätter...

Törs knappt säga det.....men mitt hjärta har typ varit helt lugnt sen 24 dagar tillbaka.....om det beror på att min stress i kroppen börjat släppa, eller att jag börjat springa milen ngr gånger i veckan, eller mitt kosttilskott (stressgard) vet jag inte...???
Hur som så är det underbart skönt och jag känner mig väldigt stabil 
Men man vågar ju inte ropa hej.....försöker bara känna glädje.

Min kropp kanske förstår att jag måste vara stark nu så att jag orkar finnas för min pappa...

Allasväl....läste lite om det du skrev.....får dock inte riktigt grepp över symptomen? Får nog söka mer

Må gott hjärtevänner

Hej igen alla hjärtevänner!

Vill bara tipsa om ett program jag precis såg på SVT2, Vetenskapens värld. Det handlade om ny forskning, och nya tankar om vårt hjärta. Hur det påverkas negativt utav stress och oro.....jättespännande. Kanske finns på nätet, annars gick det i repris, tror den 29/5.

De pratade om hjärtfokus, hjärtkänsla och hjärtandning

Att försöka vara snäll mot sitt hjärta, andas rätt, vara närvarande(mindfulness) och INTE stressa och vara orolig....Att blunda och försöka "se" sitt hjärta som någon du ska vårda och tänka positiva tankar om

Lite flummigt men väldigt tänkvärt!!!

Så medicinsk yoga, avslappningsövningar, meditation, massage, akupunktur etc etc. verkar enligt nya forskningen vara något som alla vi "hjärtmänniskor" borde tillämpa oftare....

Även att försöka hitta saker i livet att vara glad över påverkade vårt hjärta MYCKET positivt

Så nu ska jag meditera, skratta och sluta å oroa mig... lättare sagt än gjort....men man får väl jobba på det

Kramis till er

jo jag tror att det hette så:) var inte rädd att titta....tror att du redan är inne på samma linje som de där forskarna, jag oxå:) INTE stressa, INTE oroa oss, INTE känna efter för mycket   däremot ska vi se till att ha harmoni, glädje, leva i nuet och unna oss avslappning

sen tror jag att kroppen är fantastiskt läkande i sig.....bara för att vi oroat oss och stressat för mycket under en tid i livet så finns det hopp om en ljusare framtid, eller hur

finns väl ett ordspråk...."tiden läker alla sår" borde väl gälla vår kropp oxå

underbart att du fått bra kontakter på KK. Har du kollat med dem om stressrehab i din kommun?
och skönt att det rör på sig och går framåt!!
är du sjukskriven fortfarande?

kram kram till dig allasväl

Blää  idag har jag haft en dålig natt/dag!!! Hjärtat har varit omöjligt, runt 10-20 extraslag/minut precis hela tiden MEN jag är starkare nu och tacklar fallen bättre och bättre, jag tillåter INTE att mitt hjärta bestämmer över mig....jag bestämmer

Då fick dagen bli såhär....började med att åka iväg på min underbara medicinska yoga, sen hem till väninna och äta frukost i solen,ner till gymet och springa milen plus lite styrketräning, hämta barn (pussar&kramar), laga middag, krama mannen, ligga på spikmattan.........ja typ så fick dagen bli Känns bra att inte försöka bry sig så mycket längre, trots ihållande arytmi....jag vill leva på, dock inte i samma tempo som tidigare i mitt liv

Pratade med min yogalärare idag, hon är övertygad om att det är låsningar i hjärtchakrat. Var tvungen att googla lite på det, å det stämmer nog till viss del..... Hjärtchakrat står bl.a för känslor och att känna. Känner man för mycket och öppnar upp sig för mycket dvs. tar till sig allt och allas känslor så blir det till slut för mycket och chakrat låser sig....Men det är nog inte hela sanningen, tror att det är många saker som spelar in och samverkar. Men jag kommer helt klart att arbeta med den biten i framtiden....man kan inte vara en räddande ängel för hela världen....man måste faktiskt själv få må bra. Det blir nog en balansgång det där.....man är ju den man är, men man får nog börja tänka en del på hur man förhåller sig till alla andras problem.

Försöker verkligen analysera kroppen när det kommer tillbaka med en sån kraft . ALLTID så får jag ont på både fram (maggropen) och baksidan(skulderbladen) i hjärthöjd. Jag får oxå känningar av magkatarr och sura uppstötningar. Känner att jag vill sträcka ut kroppen och töja, känner mig stel och ungefär som om ngt har knytit sig i brösthöjd. Det kommer oftast efter att jag har sovit dåligt och ofta när jag är mellan ägglossning och mens.....
Säkert har min pappas sjukdom påverkat hela systemet en hel del oxå.

Lilla Pinglan stor Grattis, jätteglad för din skull

Rååsa Bubblan, varmt välkommen till oss, du har garanterat hittat rätt. Som vanligt känner jag igen mig i mycket av det du skriver, vi har många väldigt liknande problem.

Allasväl, jag förstår att du inte orkar börja harva med VC igen....men hoppas verkligen (håller tummarna) att "missfallsutredningen" leder till något positivt för dig. Det är verkligen på tiden att du får medvind i livet. Jobbar du förresten heltid nu?

Svar på frågan om hur det känns när jag har en lugn period...mina extraslag kommer jag nog alltid att få leva med, i viss utsträckning. Men när jag har bra perioder så känner jag bara av det ngr gånger per dag....det är ok. Det jag lider av är när det blir så mycket som 10-30 extraslag/minut ihållande. Man får inte tid att lagra energi då

Stor och varm kram till er alla

ps. som ni vet så gillar jag ordspråk.....hittade ett som passade oss alla tror jag, med tanke på den vård som vi (inte)får
"den kloke mannen skapar sina möjligheter själv när inga andra finns"