Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

LiBä007, är övertygad om att du kommer att klara din examen alldeles utmärkt, du verkar målmedveten:) Stort lycka till!!!

Jo tack, med mig är det för tillfället riktigt bra, känner en stor skillnad på stressnivåerna i kroppen, betydligt lägre:)
MEN, jag jobbar hårt på det varje dag, hela tiden.....drar i handbromsen ofta, lyssnar noga på vad min kropp vill säga, mediterar, tränar i lagom dos, äter på bestämda tider, ser till att komma i säng i tid OCH jobbar mycket med mina tankefällor och andra tankar.....enligt KBT-terapi.

Just nu sitter jag med små nejlikofrön fastklistrade på öronen....låter lite flummigt ;) Men jag får bl.a akupunktur i öronen på Danderyds stressrehab, öronen är tydligen fulla av punkter/nervtrådar som leder runt i hela kroppen. Mina stresspunkter och hjärtpunkter reagerade ganska kraftigt och därav tejpade hon fast frön så att jag själv kan gå och trycka på dessa punkter.....:) Gör skitont, men ska tydligen vara bra. Har ni inte testat akupunktur så tycker jag absolut att ni ska ge det en chans....mig gör det iaf mycket avslappnad.
Hon håller sig till mina sömn, stress och sömnpunkter.

En annan sak jag varmt rekommenderar är meditation och spikmatta dagligen, gärna flera ggr. Behöver inte vara långa stunder, det viktiga är att det är kontinuerligt och ofta.

Nu t.ex ska jag INTE sitta framför datorn och skriva, efter 9 har vi bestämt att jag ska börja kvällens nedtrappning och avkoppling :) så nu är det soffan och örtte som gäller...:)

Allasväl, vart har du tagit vägen....tänker på dig och undrar såååå hur det går för dig och om du får bra hjälp på vägen??

Kram till er alla

härligt att höra ifrån dig allasväl! Bra att du har styrkan att försöka hitta en lösning ur dina problem, vi är ju dem enda som kan påverka vår egen situation.....man får ju inget serverat direkt....

synd att de inte har ngt liknande i skåne:( risken att du skulle börja prestera för mycket om du hamnade i en liknande rehab tycker jag låter som struntprat (ursäkta uttrycket)....det är ju just det som varit vårat problem att vi presterat FÖR MYCKET och för att komma ur det mönstret behöver vi verktyg från människor som är proffs,  det är det man får genom en stressrehabklinik. För min del så har de flera ggr fått stoppa mig, just för att jag blivit fröken duktig även i min rehabilitering, men iom att de kan min människotyp så ser de oxå mönster och ser hur och på vilket sätt de ska lära mig att ta rätt väg.....

Jag tror allasväl att du kommer att få ihop ett bra program för dig oxå när du sett till att skrapa ihop möjligheterna du hittar. STÅ PÅ DIG och fortsätt att kräva den vård du behöver :) Du kommer att bli frisk!!

När det gäller min egen fortsatta rehabilitering så kommer jag att fortsätta med akupunktur och basal kroppskännedom (HELT FANTASTISKT LÄKANDE) på Danderyd en tid. Nästa vecka kommer jag att återuppta medicinska yogan. MEN det viktigaste är att fortsätta att arbeta med allt jag lärt mig under rehabtiden, både mentalt och fysiskt :) Jag har bestämt mig att jag ska bli helt fri från mina e.s.....ngt e.s här och där klarar jag av, men ALDRIG mer så mycket jag hade när det var som värst, aldrig!!! Har oerhört stor respekt för det tillståndet och kommer att göra allt för att bli en mer snäll människa mot mig själv :)
Jag kommer att satsa på sånt som ger energi och plocka bort energitjuvar, i så stor mån det går.

Sommartroll, bra inställning där :) Känns som om du kommit en bit på väg i din egen rädsla....fortsätt så så kommer du att finna vägen ur :)

LiBä007, usch stackare!!! Men försök att vara stark och tänk att det kommer bättre dagar. Just nu är min bästa "medicin" att jag vet att det faktiskt kommer bättre dagar, att tillståndet inte är kroniskt :) Jag tror att du är på rätt väg! Du är så duktig som tränar på :) Fysisk aktivitet i lagom dos är en faktor som är jätteviktig för att hjärta och kropp ska må bra. Vilken fin sambo du verkar ha som hjälper dig och ser vad du behöver :) Rätt stöd från omgivningen är (iaf för mig) megaviktigt!!

Nä nu hinner jag inte sitta här längre....ska börja med oxfilé och potatisgratäng....här ska firas!! Min stora son vann idag en stor final i golf, hans livs prastation :)

Ta hand om er och glöm inta att vara snälla mot er själva!!!

Kram från mig

tänker på dig oxå allasväl, hur det går för dig med allt...men först ett MEGASTORT grattis till graviditeten, så glad för din skull. är du sjukskriven fortfarande? hur går det med den nya läkaren, har du fått ihop ngn egen plan på rehab? hoppas att du är rädd om dig och att du vilar mycket, hoppas oxå att hjärtat håller hela vägen ut.....

såg att du i ett tidigare inlägg undrade kring blodtryck. när mitt hjärta bökar så ändras mitt tryck jättemycket.
hade en mätare hemma vid tillfälle och kollade en del, och som lägst låg jag på 75/45 , helt galet lågt (mitt normala 110/60). men jag har fått förklarat för mig att det är helt ofarligt.
iom att hjärtat fylls på med olika mycket blod vid de olika slagen (godartade extraslag) och de efterföljande slagen blir olika hårda (beroende på mängd blod)så ändras även blodtrycket i samband med det.
så jag är säker på att du kan vara lugn. sen tror jag att du oroas mer av att titta för ofta på ditt tryck, lägg undan den och försök att njuta av din lilla bebis i magen :) du är frisk allasväl, bara utmattad....iofs inte bara, men iaf inget farligt om du sköter om dig ordentligt :) kroppen har en enorm läkningsförmåga.....dock tar det tid när du hamnat med kroniskt högt kortisol.....men sköter du om dig så återhämtar kroppen sig så småningom , jag lovar:) jag har det absolut bästa teamet runt mig, specialister inom utmattning allihopa, och de har övertygat mig :) nu försöker jag övertyga dig ;)
det krävs hårt arbete och mycket beteendeförändring!

här sitter ett levande bevis:) jag är fortfarande stabil, har inte haft en riktigt jobbig period sen i början av juli, så underbart skönt :) det är klart att jag fortfarande har extraslag, varje dag....ibland kanske bara 10 st och vissa dagar många många fler. men de kan jag leva med, känns som rena barnleken i jämförelse med 30 000 dygnet runt månader i sträck. jag är ju inte rädd längre, jag vet att jag är frisk (förutom stressreaktionen/utmattningen)och förlitar mig helt på det.
skulle jag fortsätta oroa mig så skulle extraslagen bli fler och jag skulle inte ha ngn tillfredsställande livskvalitet. jag vill inte leva så, jag har tagit över befälet :)
nu kanske jag låter lite väl tjäck....men jag har fått en sån fantastisk hjälp på vägen, genom hela teamet på danderyd och har med det gjort så många förändringar i mitt liv, likväl som jag fått träna på alla tankefällor (nojjor) jag gått omkring med. jag är långt ifrån klar, jag kommer garanterat oxå att få bakslag med hjärtat, men jag ser på extraslagen på ett helt annat sätt än vad jag gjort tidigare :) jag har liksom blivit kompis med mitt hjärta.
om jag har en jobbig dag med mycket extraslag i kroppen så försöker jag tänka såhär....."ok nu försöker kroppen tala om för mig att jag kör på för hårt, stopp stopp sänk tempot, sluta att oroa dig,dra i handbromsen, lägg bort allt som inte är livsviktigt, andas, lägg dig på spikmattan etc" . jag är mer ödmjuk i mitt tänkande och kan känna en tacksamhet till hjärtat som faktisk försöker att hjälpa till, ser till att jag inte kör på för hårt.
jag informera även min omgivning om att det är en dålig dag, det förstår min "låghet" bättre då.
vid dåliga dagar har jag oxå mantran som jag konstant upprepa för mig själv....det absolut bästa och det som hjälpt mig mest har varit "DET KOMMER BÄTTRE DAGAR" . har man haft bra perioder så måste man förlita sig på att tillståndet inte är för alltid, du kan må bra och det kommer bättre dagar!!

mitt tips till er alla där ute med dessa knäppa extraslag är ; se till att bli ordentligt utredda. om ni blir friskförklarade så förlita er på det, gör ni inte det så är risken överhängande att ni aldrig blir av med extraslagen....för jag lovar att de ofta hänger ihop med oro (inre stress). om de iaf inte försvinner så kräv att få hjälp. för mig har kbt-samtal i grupp, basal kroppskännedom, medicinsk yoga, strikta rutiner, beteendeförändringar både i min egna tankar men oxå i hur jag ser på min omgivning, kunskap kring kroppen och egen kamp..... till slut börjat ge resultat.....

som nu t.ex ser jag att klockan snart är 10 och det innebär att kvällsrutiner börjar, sängen väntar snart.....sömnen är a och o. så därför måste jag sluta, får återkomma vid ett annat tillfälle :)

se till att ta hand om er där ute, stå på er om hjälp....jag lovar att livet kan bli bra....bara man bestämmer sig och jobbar hårt på det.....blod, svett och tårar eller hur man nu brukar säga :)

jattekram till er alla hjärtevänner, kämpa på!!!

hej igen :)
det är helt galet....men jag har börjat sova helt fantastiskt bra, å det efter att jag börjat med öronakupunktur på danderyds sjukhus. nu jämför jag bara med mig själv och hur jag sovit sista året.....men jag sover ofta 6 tim i ett sträck, ibland t.om 7 tim :) kroppen känns så mycket lugnare, kan verkligen känna att kortisolet sjunkit, även om jag är skör och är tvungen att konstant lyssna till vad kroppen säger till mig. ofta åker handbromsen på :)

jag har även efter mina behandlingar fått nejlikofrön fastklistrade på vissa valda punkter, hjärta, stress och arytmipunkter. de gör att jag själv kan gå och trycka/stimulera på dessa områden :)

har tidigare haft svårt att tro på den här typen av behandling, men idag kan jag gladeligen säga att det faktiskt hjälper :) iaf på mig :)

jag förstår dig mycket väl i din oro :( men försök verkligen att bara ta det lugnt, slå bort dumma tankar och försök att fokusera på annat positivt runt omkring dig :)

en teknik kring orostankar jaghar  fått på danderyd, har fungerat ganska bra för mig :)

tänk dig att alla dina tankar är som moln som flyger ovan för huvudet....alla moln har sina egna tankar. när molnet med oron kring ditt barn kommer (de där jobbiga tankarna) så reagera över att det kommer, MEN låt det inte stanna utan låt det sväva vidare....gör så varje gång just det molnet kommer.....träna träna träna.....efter ett tag fungerar det faktiskt :) kroppen blir då inställd på att inte ta emot det molnet, det får liksom inte ta över...bara reflektera...

kom ihåg oxå att tankar bara är tankar, INTE VERKLIGHETEN!

tänker på dig allasväl och hoppas att du får en fin dag, ut och njut av det fina vädret :)
klappa lilla magen från mig oxå :)

Kram kram

hej cheva :) jag kan lova att du kommer att bli bättre.....men det krävs mycket kämpande och förmodligen en hel del beteendeförändringar, på både på det mentala och fysiska planet :)

är du friskförklarad så tro på det, när du sen tror på det så jobba vidare från alla håll och prova dig fram vad som är bäst för just dig :) det tar tid.....men det ger resultat om lär dig att tyda din kropps signaler, vara snäll mot dig själv och försök att hitta dina verktyg :) jag hjälper mer än gärna till att ge tips, så fråga på om du känner för det :)

sen tycker jag att alla ska be om hjälp...stå på er om ni får motstånd från sjukvården. DU har rätt att få må bra!!

sänder styrkekramar genom cybervärlden till dig  och alla andra oxå för den delen

linda 71, jag blir alldeles varm i hjärtat när jag läser dit inlägg om att du har börjat hitta din egen väg :) jag minns såväl när du mådde riktigt dåligt......verkligen jätteglad över dina framsteg :)
när det gäller dina extraslag under fysisk aktivitet så känner jag igen mig mycket. jag märker, konstigt nog, mer av dem nu sen kroppen börjat må bättre.
min egen teori är att jag reagerar mer nu när jag nästan inte har ngr extraslag normalt, blir mer märkbart då.....tidigare när jag hade såna mängder så innebar fysisk aktivitet så mycket mindre extraslag, och därmed kändes det som om man hade väldigt få......jag är iaf inte rädd för extraslagen längre, vilket känns skönt. en annan iaktagelse jag har gjort med extraslag och fysisk aktivitet är att jag har fler om jag är trött i kroppen, antingen beroende på stress, lite sömn etc. blir väl en ytterligare stress för kroppen kanske? jag försöker verkligen känna in min kropp och vad den orkar med just den dagen.....allt för att inte stressa den i onödan.

tycker absolut att du ska be om ett arbets-ekg om du funderar, först därefter kan du helt släppa tankarna, tror "vår typ" fungerar så ;)  men jag är nästan säker på att det inte kommer att visa något, med tanke på att du är så kollad.....men ändå för dina tankars skull :)

tror oxå att du ska vänta med att avsluta din medicinering tills du känner dig beredd och helt stark. tänk bara på att dra ner väldigt långsamt på medicinen det kan innebära stress på hjärtat om man gör det för fort. jag åt 100 mg seloken och trappade ner med 12.5 mg typ var tredje/fjärde dag....jag fick det jobbigare under själva nedtrappningen, men det stabiliserade sig ganska fort :) det gjorde oxå att jag kunde aktivera mig på en högre nivå som i sig innebar positiva effekter på hjärtat :) 

en annan sak jag funderat på en tid är hur många som vi verkar vara "där ute" som famlar i mörkret och letar hjälp och förståelse över vad som händer med vår kropp? vi får kämpa helt själva i vår ensamhet, förutom att vi får våra undersökningar och stämpeln frisk, men sen då?? hjärtat fortsätter att böka och vi får ingen hjälp att rehabilitera oss......
för mig tog det 9 månader att få ordentlig hjälp, danderyds stressrehab, å då fick jag söka som en galning själv för att hitta hjälpen.

senast häromdagen var det en tjej på min medicinska yoga som tog kontakt med mig, hon hade hört om mig och min sjukdomsbild via ledaren. tjejen var i exakt det läget jag var för ett år sedan, dvs helt desperat med ångest, sömnproblem, hjärtrusningar, trötthet etc. under vårt samtal bröt hon ihop flera ggr. hon hade t.om fått flytta hem till sina svärföräldrar för att få lugn och omvårdnad, vilket hennes egen familj inte hade möjlighet att ge (arbete, skola, dagis stannar ju liksom inte upp....)
fick genom min ledare ngr dagar senare höra att hon mådde bättre och började få hopp om en ljusare framtid, detta bara genom att få prata med en likasinnad.....ngn som förstod vad hon pratade om och ngn som gav hopp, tips och råd....
min undran är hur man skulle kunna lösa detta problem, vilket jag tror är stort. bör landstinget, kommuner ta ansvar och skapa träffpunkter för människor som oss? där vi kan få möjlighet att dela våra erfarenheter, det är ju helt galet egentligen att uppfinna hjulet gång på gång. dessutom tror jag att människor blir friskare fortare om man hjälps åt och får rätt hjälp på en gång.
vi kan ju bara se vad den här sidan har gjort för oss, hur mycket den har hjälpt på vägen :)
vad tror ni?

alice mamma, kul att höra av dig oxå :) så glad även för din skull att du börjar må bättre :) kan du sätta fingret på ngt specifikt som hjälpt dig tillbaka?

vi kämpar på tillsammans, jättekram

Libä007, vad har jag missat, vad är det för operation? snurrig som jag är nuförtiden ;)

din fråga kring träning är spännande :) jag har ju tränat en hel del, blev som en räddning från mina extraslag.....extraslagen försvann till stor del under träning och efter träning fick jag en härlig känsla i kroppen, detta pga att serotoninet ökade och kortisolet sjönk, men bara tillfälligt.....många känner ju igen scenariot med att e.s kommer tillbaka när hjärtat går ner i varv.

under min tid på danderyd så hade läkarteamet noga koll på mig och min träning, hur mycket jag tränade, hur jag tränade och framförallt hur jag agerade efter att ha tränat.

det jag nu har fått lära mig är att jag måste träna mindre, även om träning i sig är bra så är daglig träning för mycket för min kropp just för tillfället. nu tränar jag på hög intensitet max ca 2-3 ggr per vecka och däremellan endast promenader (inte för snabba). ALLTID efter mina träningspass så är jag ordinerad att vila minst 15 minuter, lägga mig i ryggläge. jag måste helt enkelt "tala om" för min kropp att nu ska kroppen gå ner i varv, nu är det vila.....noga markera , vilket i sig sänker stresshormoromerna (vilka uppstår under träning).

de har förklarat för mig hur kroppen fungerar och att det är av största vikt att hitta balansen mellan träning och vila..... 
som det var för mig så kunde jag ofta sätta igång med en massa projekt efter träning, detta beroende på att man utav det ökade serotoninet får en lustkänsla, måbra känsla som ger en massa energi......det är trevligt men inte så hälsosamt att fortsätta med aktivitet.....VILA ÄR ETT MÅSTE....

det tog lång tid för mig att köpa deras resonemang, men idag kan jag bara hålla med :) min kropp är ju definitivt på väg tillbaka :)

en annan sak som är spännande är att ju mer jag tränade, ju mer gick jag upp i vikt, framförallt runt midjan. nu när jag minskat ner på min träning börjar jag tappa i vikt och fettet runt midjan börjar så smått försvinna :)
man kan säga att jag vilar mig i form :)
när kroppen är satt i stress så lagrar den varenda fettmolekyl runt inälvor och buken, detta för att ha på lager ifall den inte får mat....den är ju på flykt tror den!!! vi ser likadana ut som stenåldersmänniskan som ofta fick stressa för att få mat......krångligt det där men väldigt spännande tycker jag :)

men som svar på din fråga, försök att hitta din balans och ta hellre en promenad än tuff träning om du är trött känner av hjärtat en dag.....dagar när hjärtat bökar mycket har du förmodligen mer stresshormoner farandes runt i kroppen....då är det viktigt att inte öka upp dessa i onödan:)

allasväl; vad kul att höra att allt börjar ordna sig för dig oxå, kan läsa mellan raderna att du börjat hitta en bra balans med allt :) hur tycker du att basal kroppskännedom är?
vilket datum gör du ultraljudet? extra kram till lilla magen

kramisar till er alla

alice mamma, gläds med dig sen tycker jag att du är duktig....beteendeförändringar är inte lätta, kostar mycket energi....

förstår precis vad du menar med att man hela tiden är steget före, man är liksom på nästa steg i livet innan man är färdig med det man håller på med, som duracellkaniner....
jag har till exempel aldrig stått still och borstat tänderna, utan farit runt överallt med tandborsten i mun, jag hann inte ens dra upp dragkedjan på byxorna innan jag gick ut från toaletten etc etc...
det krävs mycket träning och eftertänksamhet för att få in sig själv p en bättre bana och en mer hälsosam :)
dessutom är det ju mycket revligare, man njuter mer och upplever mer, man hinner liksom känna efter. tycker att det är härligt att leva mer i nuet:)

för övrigt så känns det som om många utav oss börjar hitta sina vägar till ett friskare liv och en bättre balans. tänk vad vi mådde dåligt många utav oss för bara ngr månader sedan....tjoho vad vi är duktiga och tjoho för den här fantastiska sidan som hjälpt så många :)

tack än en gång till hemlis som startade upp den för över 2 år sedan.....kram och en stor blomma till dig

linda71, hur gick mötet idag? fick du ngn värdefull hjälp? och jag håller helt med dig i kommentaren om att vi alla är  en viss typ av människa.....vi skulle nog ha mycket att prata om ifall vi träffades.....skulle känna igen oss i varandra

allasväl, försök att släppa på oron,...tänk på molnen, låt inte ångesten få ta över, låt den bara visa sig för att sen glida vidare :) vad skönt att det snart är den 5/10  tänker på dig och skickar en massa kramisar till dig

libä007; vad klok DU är som lyssnade på din kropp och avstod träningen, bra där
kanonbra att du har förmågan att slappa på kvällen (själv tränar jag på det.....) däremot är det minst lika viktigt att man vilar, räcker med korta stunder, även på dagtid......vilan måste komma in kontinuerligt fördelat på hela dygnet. svårt det där när man är van att jämt springa först och fortast, vila vad är det

skönt för dig att du sover bra för mig har sömnen varit ett av de största problemen.....dålig sömn är lika med bökigare hjärta.....men sömnen börjar så smått att återhämta sig nu sen jag börjat med öronakupunkturen

när det gäller olika livsmedel så har jag nu valt att inte undvika ngt.....i början avstod jag helt både kaffe, te med koffein, alkohol, viss svårsmält kost etc. alkohol kan jag dock inte dricka ngr mängder utav, stressar hjärtat  för mycket plus att jag sover sämre, vilket i sig ger en negativ spiral. nuförtiden väljer jag verkligen mina tillfällen och då blir det enkom champagne, min favvodryck, he he  

sen kan jag oxå välja att avstå viss mat (svårsmält)när jag är inne i riktigt dåliga perioder, tycker som sagt att hjärtat hänger ihop en del med magen (katarraktigt).

men normalt så äter jag allt, lägger mycket fokus på att få i mig kost med hög serotoninhalt.

vad modig du är som bestämt dig för operation, det kommer självklart att gå bra och tänk vad skönt när det är klartå tänk vad fort du kommer att springa därefter, maraton nästa

hoppas redovisningen går bra, håller tummarna för dig!

för egen del har hjärtat fortsatt att böka för mig idag, dock inga mängder......har sovit sämre plus att jag varit orolig för min pappa som fått prostatacancer. var med honom hos doktorn idag för att få nya provsvar. helt otroligt så har proverna SJUNKIT ganska mycket, vilket så klart är mycket glädjande för oss alla. ovanligt att det sjunker så mycket tydligen.... men jag tror att det beror på att jag fått honom att dricka koncentrerad granatäppeljuice varje dag.....enligt en mängd studier ska det vara helt fantastiskt mot just prostacancer (även förebyggande)......svårt att veta säkert, men han kommer garanterat att fortsätta och hoppas på att han håller det i schack och slipper operation vi får se om fyra månader igen, då nya prover ska tas....
känner redan att hjärtat lugnat ner sig iom de positiva beskeden....så jag kan verkligen relatera mina es till bl.a inre stress.....ja ja nog om det....

ta hand om er  och kramar till er alla

hej igen linda 71 :) det var precis så jag oxå gjorde....bestämde mig för att jag inte kunde leva på det sättet jag gjorde under flera månaders tid, det var absolut ingen livskvalitet :(

även om det har varit en tuff resa till där jag är idag, och fortfarande är för den delen, så känns det skönt att veta att man kan må bra......dippar mellan varven fortfarande, men jag vet att jag kan ta kommandot och hitta balansen. men som sagt...man får tänka sig för dagligen, att man inte kör på i för högt tempo och att man verkligen tar de rätta besluten.

som det är för mig just nu så känner jag nästan enbart av mina es vid fysisk aktivitet....inte många, men de finns där. men precis som för dig alice mamma så försvinner dem när jag ökar upp pulsen till ännu högre, vilket gör att jag inte oroar mig..

jag har gjort arbets-ekg vilket såg bra ut, men å andra sidan hade jag inga es den gången...

tycker oxå att du ska be om ett arbets-ekg, lika bäst så att du kan släppa den oron :) men tror säkerligen att du får samma svar som tidigare, att du är frisk :)

visst är det härligt att få säga det till sig själv, jag är frisk!
borde vi göra oftare, man kanske ska börja med det varje morgon när man tittar sig i spegeln :) bara för att övertyga sig ordentligt :)

hoppas att ni andra oxå mår bra och att ni får en fin helg, kram kram