Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

Jag har blivit "sämre" igen! Har inte i närheten av så mkt som er här, inte ens varje dag nu längre men hade INGENTING på flera veckor men nu har de blivit kmycket, ensamstående, heltidsjobb med låååånga dagar senaste veckan och så sonen då. Helt slut! Har dock fått lite avlastning men ändå, när jag t ex är stressad, släpar upp kassar + sonen osv från bilen då kan det börja fladdra i hjärtat. Det som är läskigt är att det är annorlunda än förr. Förr hoppade det som extraslag nu fladdrar det, typ som en fjäril ibland. Några ggr varje dag iaf! Och jag som är hypokondrisk och livrädd känner ALLT och får dödsångest och panik så fort jag känner nåt, livrädd att hjärtat ska stanna eller ngt..... Nån mer med extraslag som känner det som fladder? Eller borde jag oroa mig att jag fått nåt fel??? :(

Kommer speciellt när jag är stressad, kass i magen, när jag är som sämst i min hudsjukdom och har konstant ont i ansiktet samt när jag har jobbigt att andas pga förkylning...

Ja har ju bara typ 1-3 om dagen nu och inte i rad, förr va de mer men annorlunda. Mer hoppande! Inte fjäril. Kan känna mig svag också efter ett slag men tror de är för jag blir så himla rädd!

Har dom här konstiga extraslagen fortfarande till och från, fast känns knappt som extraslag längre utan bara obehaglig känsla i bröstet och ibland typ dunkar upp mot halsen, kan börja pulsera i huvudet när jag reser mig ibland (tror det är för jag sitter mkt p jobbet + stress) och framför allt har jag ibland fått lite värk i bröstet nån gång fast inte hjärtat just så men lite och ooooofta senaste dagarna jag suttit hela kvällar och inte kunnat andas typ. Eller andas in helt... Både kvällar och ibland på dagen på jobbet, kan få panik för det känns konstigt, men tror iofs mycket beror på ånegst ich jag känner ALLT minsta lilla som ingen annan skulle tänka på. Jag kan tänka tänk OM nåt händer nu och så får jag den där paniken, innan jag ens känt nåt..... Fruktansvärt! Men måste väl gå till läkaren och utreda mer samtidigt som det känns ovärt...... Men HATAR den här känslan! När inte es är som förr utan bara konstig känsla i bröstet liksom! 

Så fort jag lägger mig i sängen t e och slappnar av på kvällen så förvinner alla besvär dock....

Det är väl mycket nu och tror en del är bröstmusklerna som man blandar ihop. Jag har ju blivit ensamstående i september, flyttat själv, börjat jobba heltid 1 oktober och sonen på dagis heltid och bor bara med mig, han är 16 månader och går inte än så jag bär honom hela tiden och han är TUNG, HATAR mitt jobb och ja allt är bara stress! Så det är väl inte konstigt man mår som man gör kankse..... Men känns som det är nåt fysiskt fel, att hjärtat ska stanna.... 

Jag har inte i närheten av lika många es som ni här, men är så jäkla rädd att nåt ska a fel så minsta lilla jag får så får jag panik och dödsångest, börjar fundera ad jag ska göra med sonen om jag måste ringa ambulans, hur man ska veta när de är allvar osv. Fr inte ens nåt varje dag men det skrämmer mig lite oxkså att nåt ska va fel när de kommer så sällan?! Kan bli klen fast jag bara får ett par stycken. Väldigt ofta på kvällen/natten när jag lagt mig. Oftare på dagen nu de fick jag aldrig förr men mest på kvällen. Och väldigt ofta när magen krånglar.... Precis som ni ovan påpekat!

Jag blir rädd för att nån gång ibland kan det hugga till en gång i bröstet, inte ofta men det händer. Livrädd!! Men sen känner jag efter extremt oxkså är en galen hypokondrisker, det underlättar inte.... Känner minsta lilla! Kan ofta kännas som att nåt är fel i bröstet fat jag inte känner just es utan känns bara konstigt/orytmiskt på nåt sätt. Svårt att sätta fingret på.

Får panikångest bara jag tänker på det så svårt att veta vad som är på riktigt. Ser jag en ambulans får jag panikångest och es direkt! T ex... Minsta lilla grej kopplar jag ihop. Som nu har jag ont i min högerarm (det spänner) son jag halkade och landade på idag ändå kopplar jag att det ska ha ned hjärtat att göra när jag får es nu och får panik. Fast jag vet!!!

Måste va den är psykiska stressen och att hela tiden oroa mig son frankallar det....

Jag tycker FB låter bra, lättare att få snabb kontakt och kommentera osv där. När jag får sån här panik går jag in här och läser och skriver ett par rader bara för att då känns de genast lite bättre

Jag tänker såhär: alla år med es, trodde de va nåt fel och jag skulle dö när de började för 7 år sen, det har blivit annorlunda men inte direkt värre, skulle de vart hjärtfel borde de hänt nåt nu! Men jag kan ändå inte få in det i mitt huvud...

Sen är de ju alla andra 7000 sjukdomar jag oroar mig för! Men t ex är jag orolig att hjärtat tar stryk för jag lever sjukligt osunt och är överviktig men varför gör jag inget åt det då?! Känns som de är försent och kroppen inte kan återgå till det bättre men jag måste fan ta tag i det nu. Annas kommer jag få hjärtfel. Men risken att jag plötsligt fått hjärtfel när jag är 25 (es började vid 18) är ju vääääääldigt liten.....