Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

Söta Sarah!

Om du har gjort alla undersökningar så får du försöka släppa din oro för att det skulle vara något fel på hjärtat, mantra för dig själv "jag har ett friskt hjärta"....till slut kommer även din hjärna att tro på det :) Jag vet hur jäkla svårt det är och jag förstår din ångest, den har vi nog alla här inne haft...Läkarna skulle ha sett om du hade några avvikelser. Men när jag läser dina inlägg så tror jag mig förstå att dina es hänger ihop med ångest, oro och stress. Din kropp går på helvarv hela tiden.....å hypokondriska är vi många som är....även jag. Dock gillar jag inte ordet hypokondriker....ordet har fått så dåligt rykte, lite nedlåtande....Min läkare brukar ist säga att jag är lite extra känslig. Och anledningen till att jag är lite extra känslig (tänker lite för mycket) är pga att serotoninet som skyddar hjärnan från att oroa sig, just är en bristvara.....hänger du med :) Det är som en ond cirkel, det ena ger det andra.....mycket oro/ångest/stress= högt kortisol och lågt serotonin.......

Så försök verkligen att TRO på att du är frisk, lita på dina läkare och undersökningar....bara utav det så kan hjärtat lugna ner sig. Men kom också ihåg att det inte går på ngr dagar eller veckor....det kan ta flera månader och år.....dock blir det succesivt bättre, och attackerna kommer mer och mer sällan. Det är ett livslångt lärande känns det som, iaf för mig. Tänka på annat sätt, leva på annat sätt, agera på annat sätt etc etc.....Men oftast, eller nästan alltid, ett bättre liv i slutändan :) 

Ge dig själv möjlighet till mycket vila och ego-tid (så mycket det går) så ska du se att det går åt rätt håll. OCH lyssna på ditt hjärta, börja prata med det.....försök att få hjärtat och hjärnan att bli bästa vänner ist för i ständig konflikt.....OM man börjar lyssna på vad hjärtat säger så brukar det (iaf för mig) att bli mycket bättre. Är det mycket es en dag så innebär det en dag i lugnare tempo, säga nej till saker och fokusera mer på sig själv.....Det är på det sättet jag har lyckats få bukt om det värsta. Dock kommer bakslagen mellan varven.....men då får man analysera och försöka lära sig utav det.....Jag kan ofta känna mig sååå irriterad när es kommer tillbaka, blir förbannad helt enkelt och undra varför??? Men när jag lugnat ner mig lite och analysera så kan jag alltid förstå varför.....Jag brukar också försöka tacka mitt hjärta för att det finns där och för att det faktiskt är en bra vägvisare....flummigt?? A kanske, men det funkar för mig och gör mig lugnare :)

Ta hand om dig ordentligt nu, KRAM KRAM från Hjärtfröken  

Bass och Söta Sarah....det ni förmodligen känner är era vanliga es, men lite mjukare då ni förmodligen är mindre stressade och har mindre kortisol flygandes runt i kroppen. Precis så känner jag när jag har lite lugnare perioder, de finns där men känns mindre....Så det är bara positivt och förmodligen inget som ni behöver oroa er över. Är ni era hjärtan kollade ordentligt så försök som sagt att luta er tillbaka på dem orden läkaren har sagt "DU är frisk".

Libä007, TACK gulliga för dina fina ord, de värmer....extra mycket nu när jag själv är nere i i en dålig spiral, grr!!
 
Men jag kämpar på å vet ATT jag kan påverka :)....Men den här gången har det tagit lite extra lång tid tycker jag......men man får mantra, jag ÄR frisk OCH jag kommer att bli bra igen....för det har jag ju blivit alla andra gånger  :)

De Rosenrot jag äter är de som finns på apoteket, Artic Root. Har läst en del om dem och de ska vara de bästa OCH mest forskade på. Jag läste också på nätet att man i början kan ta 2 tabletter per dag (morgon&kväll) för att kicka igång effekten. Jag tänkte nog äta så i några dagar till, sen gå ner till en om dagen. Läste också att man ska försöka äta dem mellan måltiderna, alltså inte ihop med någon mat.
Har också börjat tillsätta en c-vitamin (brus) per dag. Finns mycket forskat på att C-vitamin behövs extra mycket vid stress. Dessutom behöver man inte vara orolig att överdosera då man kissar ut överflöd....å sånt är tryggt tycker jag....man ska alltid vara lite försiktig med vad man stoppar i sig.

Magnesium är också bra, det läcker kroppen en massa vid stress....brukar ta ngr sugtabletter/dag när det är illa. Även där kan man tillsätta ganska mycket utan att oroa sig :)
Tar även en D-vitamintablett den här årstiden, pga av brist på dagsljus/sol.

Tar det också lugnt med hård träning när jag inte mår bra, men är noga med att få lugna promenader i kroppen!!! OCH försöker att prioritera min sömn, även om den är helt knäpp under dessa perioder :(

Å tjejer och killar, testa verkligen eldandning när det bli bedrövligt, det ger lugn för stunden, även meditation, stå och ligga på spikmattan är en långsiktig suverän rehabilitering :)

En sista sak....det är festligt att du skriver det Libä007, att dina es kommer just nu....Läste igenom gamla meddelande jag fick från 2 andra som var med för länge sen här på tråden....när jag för 2 år sedan var precis i början av eländet så mailade jag personligen till 2 st som jag kunde identifiera mig med mycket. När jag igår läste igenom mina gamla mail, för att lugna mig lite, så blev jag påmind att både jag och de ofta fick sina bakslag just i November/December....Även en annan hjärtevän jag har lärt känna på Danderyds stressrehab får sina tunga bakslag just den här tiden....Hm, något vi får fundera på lite extra...Vad är det som stressar och varför? För min egen del så är jag övertygad om att det är min INRE stress som spökar....även om det är jul och allt känns kul å så....så innebär det mycket utav en själv, plus att ett nytt år är på g och det gamla på väg att ta slut....kan det ligga något där? Ja man får försöka analysera och OFTA så hittar man orsaken och kan förstå VARFÖR bakslaget kom just nu. Man får helt enkelt jobba lite hårdare med sig själv OCH sina krav på sig själv, sina tankefällor :)

Vi "bökigahjärtan människor" kanske generellt har sämre tider just under November/December...? Vi ska nog ha lugn å ro och inga förändringar i vardagen....typ?

En fråga till er alla....Hur sover ni?

Ta hand om er, bamsekram.

Ps. Jättekul att du skriver Libä007, det är så härligt att höra ifrån er "gamlingar", å precis som du skriver, oerhört stödjande med den här tråden. Å det bästa....VI lever fortfarande...inte har vi trillat av pin, trots våra bökiga hjärtan ;) 

Cheva, det är ju märkligt det här med november/december.....men positivt är ju att man verkligen kan utesluta något farligt då....verkar som mental stress på något sätt...eftersom vi är så många som märker skillnad just den här perioden.

Det du skriver om sömnen stämmer på pricken med mig, svårt att somna, vaknar ofta och får inte tillräckligt med timmar, har brist konstant....MEN jag känner inte heller trötthetskänslan. Enda gången jag verkligen känner den här sköna trötthetskänslan (som normalt bör finnas) är efter behandling hos akupunkturen. Då blir jag påmind om hur det känns, underbar känsla....för jag saknar den verkligen. Min teori är att mitt höga kortisol gör så att jag inte känner trötthet, kroppen tror hela tiden att jag är på språng...det är ju det kortisolet är till för.....

Mina es ändrar också karaktär titt som tätt....irriterande, men jag har lärt mig att leva med det. Kan dock erkänna att när mitt bakslag har suttit i så länge som nu (3 veckor) så får jag också för mig att uppsöka hjärtläkaren...

Har bokat en tid hos min husläkare nu i veckan....men det är mer för att prata om ev. att jag ska ge efter för serotoninbehandling.....har 2 vänner som också har es som ätit serotoninhöjande och fått bra effekt på extraslagen. Har stått emot i över 2 år nu, vill ju egentligen inte äta medicin.....men kanske att jag ändå måste prova en tid för att få möjlighet till ett bra liv. 
Vi lever ju här och nu och mina 2 barn behöver mig verkligen som mest just nu.....bättre att jag är skruttig när de är stora....

Ja vi får se vad jag bestämmer mig för.....som sagt, testar rosenrot och c-vitamin å får se vad det ger närmsta dagarna :)

Så skönt att vi finns här för varandra.....OCH dessutom ÄR SÅ LIKA många utav oss.....å alla är vi utredda av ett gäng olika läkare och friskförklarade, alla kan ju inte ha fel heller....så det måste ju betyda att vi inte behöver oroa oss :) ? 

kramis 

Tack Jour65 för ett jättebra inlägg :)

Den här tråden ÄR så suverän med  all den erfarenhet alla besitter. Precis som du skriver så borde det verkligen forskas mer på detta område......trots allt så är det många som lider av det. Eftersom jag är övertygad om att det ofta hänger samman med oro, ångest och sömnproblem och därmed ger en obalans i vårt hormonella system, så skulle jag önska att man tog fram metoder för hur man i vården bemöter just dessa problem. Gillar INTE att man alltför ofta fokuserar på medicin som lindrar symptom ist för att jobba med ORSAKEN. Kunde man komma ner "under" och rota lite mer VARFÖR så skulle man kunna hjälpa många. 

Den här tråden kanske man skulle ta och skicka till Sveriges arytmiläkare.....kanske skulle ge dem en spark i baken.....:)

 Själv är jag inne i en period med massa extraslag, har tyvärr hållit i sig i 2 månader nu :( Men jag kämpar på och försöker använda mig av alla "verktyg" jag fått med mig på vägen. Just nu ligger jag på ca 10 es/ minut......irriterande som sjutton. Men min räddning är att jag själv kan påverka och det hjälper mycket. Det är egentligen bara upp till mig själv HUR irriterande det är och HUR mycket jag vill ha bort det. Bestämmer jag mig för att prioritera sömnen, långsamma promenader, spikmatta, yoga/meditation, jobba med mina tankefällor etc.....så blir det också bättre :) Men jag ska ärligt erkänna att jag varit nära att ta till medicin (cipramil).....men då jobbat hårdare med mina metoder ist och låtit bli.......men det är ett velande mellan varven,puh!

Tror att jag faktiskt har sagt det förut.....men jag försöker övertyga mig själv, att säga att jag är lyckligt lottad, som har ett hjärta som pratar med mig....som försöker vägleda mig och visa den rätta vägen. Jag får för mig att vi människor med mycket strul med våra (friska) hjärtan har en närmre kontakt med vårt inre.....vi är små funderare och tänkare. Kanske att vi tänker lite för mycket mellan varven, låter våra tankar skena iväg samt ge oss oro och ångest. Men om vi lyckas jobba på den biten så tror jag att vi kommer långt. Det är som min läkare brukar säga......"-Du har en fantastisk personlighet som tänker och bryr dig om allt och alla, men det blir också till ditt eget förfall om du inte väljer VAR du ska lägga din energi. Du måste lära dig att lägga energin på dig SJÄLV lite oftare". Han har nog rätt min gamle kloke läkare ;)

Så om vi bara kunde börja lägga mer energi på OSS SJÄLVA så tror jag våra hjärtan blir nöjdare och därmed lugnar ner sig lite :)Försöka lyssna lite mer aktivt på vad hjärtat egentligen vill!!!  eller vad tror ni?

 Nu ska jag sluta att skriva.....när jag har perioder med mycket es så får jag fler es när jag sitter framför datorn. Jag blir mycket känsligare mot elektromagnetiska strålningar.....min yogalärare säger att det beror på att mitt eget energifällt är så pass litet för tillfället. Mår man bra har man tydligen ett tjockare, vilket i sig skyddar mot yttre påverkan........får för mig att det stämmer.....blir iaf bättre om jag håller mig ifrån :)

Så ni alla får ha en fin Söndag OCH lyssna på era hjärtan kära hjärtevänner :)

Stor KRAM 

Alice mamma, jag vet att cipramil är en seratoninhöjande medicin. Anledningen till att jag överlagt med mig själv att (ev) någon gång prova just den typen av medicin är att mina es-slag hänger ihop med just oro/ångest (som i sin tur ger sömnproblem). Det som händer i kroppen vid oro och ångest är att kortisol (stresshormon) ökar markant. Samtidigt sjunker då kroppens seratoninnivåver. Kortisol och serotonin har en "herre på täppan" relation. Vilket innebär att om det ena är högt så är det andra lågt. De slår helt enkelt ut varandra :( Serotoninet skyddar våra hjärnor från att tänka för mycket....

För 2 år sedan testade jag att äta Seloken under 4 månader. Till en början hjälpte det, men efter ca 1 månad så återkom mina besvär med samma kraft. Jag blev tvungen att succesivt öka dosen. Dels mådde jag inte bra utav medicinen och dels kunde jag inte träna på samma sätt som utan medicin, då man inte skulle passera 140 slag/min..... :(.

Sen har jag också ifrågasatt läkarnas tanke kring medicinering och es. I mitt fall, så hänger mina es ihop med för mycket tänkande, oro och ångest. Varför ska då läkarna ge mig medicin, Seloken som är en medicin framtagen för högt blodtryck, som endast hjälper mig mot mina symptom ist för att ge mig hjälp med att öka upp mitt serotonin som är min orsak .....har aldrig förstått det?  
För en tid sedan så pratade jag med min husläkare om just detta...... Han höll faktiskt med mig och skulle föra vidare mina tankar till övriga läkare, han blev riktigt fundersam och tog även upp det gången efter vi träffades.

Nu tycker han absolut att jag ska äta Cipramil för att just hjälpa kroppen lite på vägen till ett totalt tillfrisknande....vilket han kan ha rätt i......men jag vet också att min oro och ångest lika fort skulle komma tillbaka när jag slutar med medicinen OM jag inte jobbar på mina orsaker till min oro....Det jag nu och sen 1 år tillbaka gör, är att arbeta med mig själv. Jag arbetar med en livsstilsförändring där jag försöker att förstå mig själv, varför jag agerar på ett visst sätt, varför jag hela tiden måste vara en duktig flicka, alltid finnas för allt och alla, aldrig säga nej, alltid prioritera bort min egentid etc etc......Jag försöker att älska mig själv mer och därmed ge mig själv en massa tid med varm omsorg :) Typ så som jag alltid varit mot alla runtomkring.....Mina barn kommer självklart i första hand, men jag har insett att om jag inte ger mig själv omvårdnad så har heller inte mina barn en frisk, glad och pigg mamma. Jag är helt enkelt inte en superwoman....såna finns inte.....tog lite tid att förstå för mig ;) ;)

Jag tror och hoppas på det kommer att ge resultat.....eller snarare, jag vet att det ger resultat för det har jag sett :) Det som hände för mig för 2 månader sen var att jag fick ett ordentligt bakslag pga av att jag drog på för mycket igen.....Rom byggdesju tyvärr inte på en dag ;) ;) Det tar sin lilla tid att förändra en personlighet som ändå har hunnit fylla 43 år ;) ;)

Men jag tror att det är viktigt att alla lyssnar in, känner efter, provar och försöker hitta sin egen väg, med eller utan medicin. Det är bara du själv som kan förändra. Det som hjälper den ena kanske inte hjälper en annan osv. Jag har läst, forskat och testat galet mycket för att finna just min väg. Nu tror jag att jag har hittat mina svar, dock har jag långt arbete kvar.....MEN jag har också bestämt för att nå mitt mål....dvs ett liv utan en massa obehagliga es. Några stycken per dag kan jag acceptera, men att ligga på 30-40 tusen/dag är inte något som ingår i min framtid.....

Nä nu ska jag lägga mig i soffan på spikmattan och en kopp te :) 
Ha en fin kväll och bamsekram till er....mina  fina hjärtevänner!!!

 

SötaSarah!

Jag känner så varje gång jag har ex-slag. Tror att det är den känslan de flesta får, iaf utifrån det jag har kunnat tolka efter att ha varit med på den här tråden i 2½ år. För mig kommer känslan efter att hjärtat gjort sin "lilla paus" och sen ska slå det där extra hårda slaget efteråt, alltså när hjärtat kompenserar och slår ut dubbel mängd blod. Man får den här obehagliga känslan av att nu kommer det.....blir som ett lufttryck i bröstkorgen.....
Försök verkligen att släppa din rädsla.....det förvärrar det massor. Försök oxå att leva på känslan av att du är utredd OCH att du överlevt hittills och att du INTE kommer att dö. Mantra det ofta ofta. Till slut blir du tryggare och din hjärna lär sig så småningom att tänka mer positiva tankar.

Det är inte alltid lätt, hua.....jag kan verkligen fortfarande dippa rejält......men rädslan är så gott som borta (å den tror jag är mest förödande). Men ju mer du tränar om dina tankar, ju bättre blir det.

Å glöm inte att vila massor och SOV.....det är din kropps återhämtning. Utan sömn funkar inte min kropp....

Ta hand om dig, stor KRAM <3 

becky02, TACK för ett fint inlägg, en massa bra tips :)

MsFundersam, ang det här med blodtryck och påverkan på extraslag. Jag har normalt ett ganska lågt blodtryck, men när jag har perioder av mycket extraslag så sjunker mitt blodtryck markant. Hade en mätare hemma vid ett tillfälle för att se hur es och blodtryck följdes åt. Som lägst låg jag på 75/45, men ett medelsnitt var 90/50. Som jag har förstått det så sjunker blodtrycket när man har es. Det beror på att hjärtat inte slår lika frekvent (pauserna) å därmed sänker kroppen blodtrycket. När jag får sådär väldigt lågt blodtryck så blir jag  tröttare, segare, får huvudvärk, yrsel etc. En massa eländig biverkningar på köpet :(

Ha en fin kväll alla, kramis

 

becky02!

Jag blev väldigt intresserad utav det du skrev kring vagusnerven och började forska på nätet......mycket spännande!!! Framför allt ev. samband med es, men också andra problem som ALLTID kommer ihop med dessa, sömnproblem, huvudvärk, lågt blodtryck etc.
Jag hamnade på en sida som heter Atlaskotan. De har sett sambandet mellan just atlaskotan och vagusnerven och dess symptom......I sin behandling så lösgör de muskulatur och ser till att atlaskotan hamnar på rätt ställe plus att vagusnerven får fritt flöde.

Om jag förstått det rätt så kan vagusnerven påverka sömnen en hel del (nerver) och för mig har sömnproblemen helt klart ett samband med mina es. Om jag då får ordning på den biten så kanske jag kan få bukt om es????Vem vet, värt att testa iaf :)

Nu har jag faktiskt bokat en tid hos dem nästa vecka för att få ett första utlåtande :) För er som bor i Stockholm så kan jag rekommendera er att gå in på sidan och boka en gratisundersökning......om ni känner att det kan vara spännande för dig vill säga :)

Jag vet själv att jag har varit ganska sne sen ungdomen och flera massörer har ofta sagt att jag har en sne atlaskota....så besöket ska bli mycket spännande :)

Hör av mig mer när jag varit där!

Så becky02....stort tack för ny inspiration och ev. nya vägar till ett liv utan es. 

Extra kram till dig idag  

Hej!

En fråga till er alla! Har ni fått meddelande om att byta lösenord och namn? Törs inte lita på att det är ett "riktigt" meddelande, så att man inte lämnar ut sitt lösen till fel personer? 

Hej pågmamman, hoppas allt är bra med dig :) Hur mår du och hur går allt för dig med barn, jobb, utmattning etc?
Jag var i Måndags på Atlaskotan och kollade min atlaskota, mycket spännande undersökning. Och precis som jag anade var min kota VÄLDIGT sne, plus att min högra sida vägde 2 kg mer än min vänstra, inte bra :(. Absolut kan mina besvär påverkas utav att vegusnerven förmodligen ligger i kläm??? Svaret får man inte förrän kotan är justerad. Jag bokade aldrig någon tid hos dem, utan kom överrens med min sjukgymnast att hon ska försöka få loss den och justerad. Ska dit imorgon. Kan ta några gånger för att få till det. Om hon inte lyckas så kommer jag absolut att besöka Atlaskotan igen och låta dem göra jobbet. De tar 2000:- för behandlingen, därav att jag till en början testar med sjukgymnasten, då jag har högkostnadskort.

Deras hemsida är www.atlaskotan.se, de finns även på FB.

Jag får återkomma när jag fått behandling några gånger :)

Kram från fd.Hjärtfröken ;) 

Marcus1977....jag har iofs aldrig fått ett helt säkert svar på om min es är VES eller SVES, de trodde både och, men var osäkra. Hur som så har jag mellan varven, ibland flera flera månader i sträck mängder utav es. Som mest ligger jag på upp till 40 tusen es per dygn. Jag blir också helt slut, energilös, när jag har som mest. Anledningen till det, i mitt fall, är beroende på att jag får väldigt lågt blodtryck när es håller på. Det är inget farligt att blodtrycket sjunker men ack så jobbigt, puh! Det är också vanligt att blodtrycket sjunker när man har mycket es.

Men visst var det så att du var färdigutredd? Om du känner dig orolig så tycker jag att du ska prata med din läkare så att du slipper att gå omkring och grubbla, och även be om att få låna hem en blodtrycksmätare. Ofta så är det detta förbannade grubblandes som tyvärr ökar mängden av es :(

Hoppas att  du fick lite svar på din undran.

Ha det gott 

Marcus1977, jo du läste rätt..........vid flera tillfällen (när jag hade det som värst) så mätte min husläkare 40 es/min.....hade ganska hög puls, låg på 80-100/min. Så vartannat  var tredje slag var knasigt. Jo jag försöker luta mig tillbaka på att jag är utredd och friskförklarad. Jag gjorde ett 24-timmars för 7 år sedan (dock under en period när jag hade lite). Sen hamnade jag på hjärtintensiven under 2 dygn Hösten 2009, där jag kollades dygnet runt. Den perioden hade jag en hel del. Därefter har jag oxå gjort arbetsprov och Ultraljud, allt har visat på ofarliga es.

När jag kommer in i perioder så har jag es dygnet runt, mer eller mindre. Har varit inne i en sån period nu i 3 månader, men tror och HOPPAS att jag är på väg ur.....!? Kan hantera dagarna ganska bra, men när det är pågående hela tiden så faller jag mellan varven, mentalt alltså. Jag blir ledsen, tappar tålamod, trött och ifrågasätter livet, blodtrycket blir ju också väldigt lågt. Men då får man stoppa in sin extra växel och försöka samla ihop sig och använda sig av allt man vet är bra för att komma ur det :)  Dvs vila vila vila.....yoga, meditera, gå långsamma promenader, säga NEJ, omge sig med de som ger energi etc.

Jag tror att våra kroppar är gjorda så att det ena ger det andra. Som för mig påverkar stressen sömnen och sömnen i sin tur extraslagen, extraslagen ger lågt blodtryck, de låga blodtrycket ger huvudvärk och trötthet etc etc. Samt det sista jag försöker få ordning på nu är att ha ett bra flöde på mina hormoner och signalsubstanser genom att ryggkotorna har fritt flöde. Att inte låsningar gör att jag har blockeringar. Jag har ju alltid känt en känsla av att vilja sträcka ut bröstmusklerna/revbenen när es är som värst. Tror att stressen och ytliga andningen påverkar en hel del och gör så att jag spänner muskler kring detta område(?) Har jag låsningar i detta parti  får jag problem med matsmältningen (magkatarrkänsla). Jag mår absolut bättre sen min sjukgymnast förra veckan började jobba med övre ryggen och nackkotorna. Känner av es mindre och jag kan andas lättare, sover också lite bättre.

Pågamamman, underbart att höra att du mår bättre. Det här med ssri-preparat har ju också för mig varit tvivel, ska jag ska jag inte, fram å tillbaka. Men för mig har det tagit emot. Däremot så testar jag just nu en annan grej, 5-HTP. Har fått tips av 3 oberoende av varandra, både min kinesiolog, en naturläkare och en kvinna som enkom jobbar med kvinnor och dess hormoner, Mia Lundin.

5-HTP är ett biodynamisk serotoninhöjande, dvs bioidentiska hormoner. Jag tillsätter också magnesium och B6 för att 5-HTP ska kunna agera bättre. Kom faktiskt precis hem från en helt underbar föreläsning av just Mia Lundin. Jag kan varmt rekommendera er att gå in på hennes hemsida och läsa, samt att köpa hennes bok, Kaos i Kvinnohjärnan. Oj vad jag känner igen mig i mycket. Pågamamman, du skriver om att symptomen påverkas av din menscykel.....läs boken så kommer du förstå vad jag menar :)

www.mialundin.se ,  hon har även en FB-sida, Kaos i kvinnohjärnan

Jag har också ätit adrekomp under några veckor. Adrekomp hjälper utmattade binjurar att återhämta sig. Tror dock att jag bara äter upp de sista i burken för att sen se om det bara hjälper med 5-HTP. Som sagt, förhoppningsvis är min kropp på väg tillbaka, IGEN....puh vilken berg o dalbana. Men jag lär mig om min kropp ständigt om vad den behöver och INTE behöver.

Nä nu måste jag gå och sova, natti natti alla hjärtevänner 

Hm, blev lite slarvskrivet här i tröttheten....sorry :( Det ska stå bioidentiska hormoner, ingenting annat :)
 

Usch Marcus, lider verkligen med dig......ett jävla elände! Det är svårt att stå emot och hålla humöret uppe när det är så intensivt. 

Själv har jag haft ett elände jag med sista månaderna, blir tokig! Gjorde ett EKG förra veckan, hade ca: 30 ves/min.....

En fråga, har du några "verktyg" att ta till när det är som värst?
Själv är jag en flitig användare av spikmattan. Det absolut bästa är att stå på den, minst 15-20 min. Samt brukar jag ta en magnesiumtablett med 1 dl mjölk innan jag vilar, brukar lugna ner sig då.

Har intensivt sökt metoder under 2½ år för att bli fri från es. Länge har jag varit inne på det här med hormoner.....obalanser.

Börjar också mer och mer tro att andningen är inblandad på något sätt, obalans mellan syre/koldioxid. Vet att obalans där kan ge extraslag.

En av anledningarna till att jag tror att jag har obalans, är att jag märker en stelhelt och smärta i min diafragma när jag gör mina yogiska övningar. Har dessutom ofta en känsla av stelhet kring bröstkorgen och vill gärna sträcka ut mig. Om diafragman är stel kan det tyda på fel andning. Dessutom stämmer ALLA andra symptom som jag har in på beskrivning av dålig andning.

Har därför beställt en relaxator på www.sorena.se och tänkte börja med medveten andningsträning.

Dessutom hände något häftigt idag......han som driver Sorena ringde upp mig för att jag har mailat honom om mina problem....och vad han tror....

Vi hade ett långt samtal, och ju mer information jag fick om andningens betydelse så tror jag att mycket av es härstammar från en dålig andning. Gå in och läs om andningens betydelse på den sidan.

Andning och hormoner hänger helt samman, mycket spännande! Tänker absolut forska vidare och träna min andning under en tid.

Ett annat tips som är helt ofarligt är att använda sig av bikarbonat för att återställa koldioxidbalansen. När vi andas fel så blir det brist på koldioxid. Genom att göra fotbad med en matsked bikarbonat så tar kroppen upp det genom huden och vi får en bättre balans. Man kan även dricka ½ tesked med 2 dl vatten, 1-ngr ggr/dag.

Allt det här går också att läsa på www.sorena.se 

Vi får kämpa vidare Marcus1977 och tipsa varandra. Någon gång ska vi väl ändå lyckas hitta svaren till våra bekymmer.....jag ger mig iaf INTE!!!

Kram till dig