Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Ja jag har gjort det, det kändes även som att vä öga skulle fastna när jag tittade åt sidan.

I flera dagar har jag haft

Snabb och svag puls
Kalla händer
Synligt minskade blodkärl (blir rädd när kärlens drar ihop sig för att jag är orolig) 
Gungkänslor (små blodtrycksfall typ)som kommer och går hela tiden. Är rädd för att det är något med hjärnan eller blodtrycket och att jag ska få för lite syre
Yrsel
Rädslan för att jag ska svimma
 

Ett tips: prova ställa er fråga på www.mioterapi.se
Gratis rådgivning från en kognitiv terapeut.

Jag förstörde mina tänder pga stress :(

Igår for jag in akut till vårdcentralen för min oro och yrsel som inte ville släppa. Dragits med den dagligen i två veckor. Läkaren uteslöt allt som var direkt farligt och pekade på atgt det var psykiskt på alla sätt. Fick tre mediciner utskrivna som jag ska börja äta. Bävar mig inför Citalopramet eftersom det jämt går skepprätt åt helvete med den medicinen första tiden. Mår alltid sämre och kan inte hantera mer ångest. 
Fick nu utskrivet Xanor och jag hoppas att det hjälper. Tog en igår och fick äntligen känna RO i kroppen. Jag kunde slappna av. Helt underbart. 

Har bara läst TS.

Menar du kombon ångest/stress eller duger det med bara ett av dem?

Jag vet inte vad ångest är, alltså har jag inte haft det.

Men stress däremot är jag mer än välbekant med. Min energiomsättning går upp mega mycket. Den blir så hög så nästan oavsett hur mycket jag äter så går jag ner i vikt. En påse ostbågar som mellanmål är inte ovanligt eller att äta chips med smör som dip.
Sen kan jag inte sova, har konstant ont i huvudet och magen och blir förvirrad. Jag får migrän ofta 1-2 ggr i veckan och är ofta sjuk minst en gång i månaden.

Jag har brakat in i väggen tre gånger, den fjärde gången kände jag vad som var på väg att hända och först då började jag fundera över mitt liv. Det ledde till att jag bytte jobb, boende och i förlägningen till att jag skilde mig.

Idag har jag nästan aldrig ont i huvudet, sover som en stock och känner mig rätt nöjd. Klart att livet inte blev som jag tänkt mig men jag har det bra. Förut inbillade jag mig att jag var stresstålig och presterade som bäst med en måttlig press (läs stor). Idag tror jag mer på att det var en överlevnadsstrategi, att jag är och alltid har varit stresskänslig.

Ny här.

Jag mår pyton sen ca 3 år. Började i samband med att jag fick sägas upp från jobbet på mycket lösa grunder (det var utomlands) och blev därigenom arbetslös och fick flytta efter det. Flyttade inte inom samma stad, utan väldigt långt. Fick ett helt nytt och mycket sämre liv i samband med detta. Min mamma fick cancer samtidigt och jag fick ta hand om henne och lever fortfarande i ovisshet om hennes framtid. Har ingen annan familjemedlem än henne som kunnat vara till hands. Är annars ensam med två barn, har ingen avlastning. De fick byta skola och den äldsta blev mycket mobbad i sin nya klass, vilket gjorde mig grymt stressad, och tog min sista kraft för att lösa situationen. Hoppade på en utbildning heltid och extrajobb på helgerna för att skapa förutsättningar till ett nytt liv, men kraschade någon gång där. Kunde inte gå upp den där helgen, för kroppen lade helt av. Hade haft permanent blixtrande huvudvärk och levde på treo comp.

Blev då fysiskt sjuk. Jag gick till VC för att prova om det var något med sköldkörteln, men det var inget enligt proverna. Han sa däremot att han tyckte jag verkade deprimerad, men sen blev det typ mest "vad kom först, hönan eller ägget?"-diskussion av det hela. Är jag deprimerad för att jag har huvudvärk varje dag eller har jag huvudvärk varje dag för att jag är deprimerad? Fick ingen klarhet i det, fick utskrivet b-12 och hade järnbrist, tar tabletter för det. Remitterades till en psykolog också. Det tog tid, ca 6 månader innan det gick igenom. Under tiden blev jag sämre, och tappade a-kassan, den lilla lilla säkerhetslina som funnits. Har försökt lägga allt fokus på hela min familj, dvs åldrande föräldrar och två små barn. Har glömt mig själv på vägen. Att aldrig klara sig ekonomiskt är fruktansvärt stressande också.

Nu har jag gått till henne ett år. Jag sa att jag är helt sjuk av stress. Jag har sömnsvårigheter, kallsvettas, daglig värk, är orolig, ligger och vrider och vänder på allt. Har följt upp min svåra huvudvärk och läkaren sa att han aldrig sett någon ha så nedslipade tänder som jag, "antagligen efter års tandgnisslan och ihopressade käkar". Men det är skumt för det är psykologen som huvudsakligen följt mig, och som skulle kunna sjuksriva mig. Hon kan dock inte se att det kommer sig av stress, utan ville ställa någon annan slags psykisk diagnos. Nu har det fastnat där. Gnabb hela tiden.

Själv häpnar jag när jag ramlade in här och ser att vad ni skriver kunde jag ha skrivit också, men ni har fått annan diagnos. Hon vill få det till att jag har en personlighetsstörning. Jag som för bara några år sedan inte hade dessa fysiska problem!?! Jag som varit helt funktionsduglig innan. Mycket konstigt.

Hur som helst, försöker få rätsida på allt. Inte lätt. Stångar mig blodig i mötet med vården. Har aldrig fått en enda sjukskrivning beviljad. Vill bli frisk och kunna leva normalt igen!

Myrkryp i hela kroppen..ungefär som när man får blodstopp..jätte obehagligt=(

Stressade så mycket att jag svimmade av en morgon på väg till jobbet. Det var en ganska obehaglig känsla...