Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Tänk så här istället; det är större risk att drabbas av en propp om du sitter still och inte rör på dig! Kroppen får inte cirkulationen då.. Samma är det för dina muskler, hjärtat är ju en stor muskel och muskler blir starka när de får arbeta.
Så har jag fått tänka om.. har ju åxå den där blodproppsrädslan! Har du fått kollat om du har risk för proppar nu??

Har du inte slutat läsa ännu?? Inget bra kommer av det...
Nä, det är jobbigt med de där propparna, idag meddelar min bästa vän mig att hon tror hon har en blodpropp i benet, igen.. Men tror du hon kontaktar sjukan? Nopps, envisa kärring! Så då blir ju jag orolig! men men..
De där stickningarna du får kan ju vara bara nerver, jag brukar få det när jag tränat, när musklerna är svällda så klämmer de ihop nerver så min vänsterarm kan bli helt knasig och mitt lill-finger försvinner helt. läskigt som sjutton men ofarligt!

Kram på dig!!

Jo jag kan ha yrsel till och från, speciellt när jag mår dåligt.. Kommer inte när jag är bra så därför vet jag att det hänger ihop med ångesten.Har du börjat äta magnesium ännu?? När det rycker sådär så kan det vara för att nervsystemet är överarbetat.. Du vet när man får ryckningar i ögonlocket, kan det vara tecken på magnesiumbrist, när det går längre så rycker det ju i andra muskler åxå.

Hur mycket magnesium är det? för mig hjälper inget 250 mg.. Kan inte ta det i kombinerad tablett utan måste ta det separat, äter 375 * 2 nu och det är helt perfekt! Min syster äter 500 mg en gång per dag och det funkar för henne. I min berocca var det magnesium men bara en jätte låg dos, typ 0,75 mg och det hjälper kanske i lilltån för mig!

Du vet redan vad som är felet som orsakar stjärnorna.. Lyssna på din logiska sida, inte din hypokondriska! Kan säga att jag har samma sak och haft det sedan barnsben.

Vad är det som är så viktigt i din dag att du inte kan vila??
Tyvärr känner jag igen det där.. väldigt mycket.. men jag mötte på en tegelvägg i December förra året, gick rakt in i en vägg! Det tog stopp! Fick vara sjukskriven 4 månader men förlorade jobbet i samma veva och då godkände inte fk mer sjukskrivning. På ett år har jag dock kommit ganska långt, har orkat jobba lite i sommar, pluggar på heltid sedan augusti. MEN för att jag ska ens orka tänka på plugg krävs det att min karl tar hand om hemmet så mycket som möjligt, barnen hinner ibland inte se mig för att jag sover när de är vakna och är vaken när de sover, jag har ingen ekonomi så allt hänger på gubbens lön och skulle han bli sjuk eller utmattad så har vi inte råd med specialkosten till sonens allergier.
Hade jag vetat det jag vet idag för ett år sedan så hade jag tagit ledigt från jobbet en vecka, struntat i städet, ätit thai-mat varje dag, börjat motionera och ta hand om MIG! Det är ett för högt pris att betala och tar för lång tid att repa sig, då hade det varit billigare att vara ledig från jobbet och vilat upp mig. Skulle tänkt lite framåt och bromsat innan jag mötte väggen med en jävla smäll!
Jag skriver inte det här för att vara elak eller otrevlig men mer för att öppna ögonen för dig, det finns absolut inget som är så viktigt i hela ditt liv som dig själv! Utan dig och din hälsa har du varken jobb, ekonomi, ork till barnen eller hemmet. Det kostar för mycket att ligga på topp..

Ja, du beskrev just mig och säkert 90% av alla som blivit utmattade! Själv har jag någon form av ångest relaterad stresssyndrom, så fort jag blir lite orolig, stressad så havererar jag totalt och det tar inte en dag att komma upp heller utan vi pratar ibland veckor.
Jag hade åxå koll på det mesta hemma, gjorde allt men jag var tvungen för vi jobbade skift jag och gubben så när jag var hemma så jobbade han osv. Sen tror man att folk ska ta illa vid sig för att man kanske frågar om hjälp. Vet heller inte varför man håller på misstro sin man och sina barn så pass mycket så man inte litar på att de hänger upp tvätten ordentligt.. Lyssnar man på det så låter det bara löjligt och hade jag varit min karl hade jag ju egentligen tagit illa upp!!

När jag brakade ihop så var det min första lediga helg som jag skulle spendera med familjen på 6 veckor! Hade haft en ledig dag mitt i veckan annars men då är man inte ledig! Jag spenderade min lediga helg på akuten..
 
Kollade på min lönespec från december och insåg att på 13 dagar hade jag jobbat ihop min månadslön! Inte sunt någonstans!! Tror jag var uppe i 200 timmar på de två veckorna och tyckte jag var jätteduktig! Jag började 8 på morgonen, slutade 23 på kvällen var hemma vid 24 och somnade ca 02.. sen upp 6.30 med barnen och så vara kl 8 på jobbet. Det var de sista två veckorna på jobbet och innan det var det heller inte så mycket bättre. Jobbade nästan 2 år på stället och blev överlycklig över tillsvidare anställning.

Inte konstigt att du hängt upp dig på att jobba, din kropp är i högvarv!!
Kan du sitta ner 30 min och inte göra någonting?? Bara kolla in i väggen?? Ingen dator, inget kaffe, ingen bok, bara sitta där? och det utan att få hjärtrusning, yrsel eller några andra stress symtom?
Din kropp har glömt bort hur man varvar ner så den vilar inte.. Hur är sömnen? Orolig?

Antagligen hade det varit bra för dig med lugnande nu, så du tar ner kroppen på normal nivå igen. Fick förklarat för mig att kroppen vänjer sig fort vid ett läge men sen glömmer den hur det är att varva ner och då måste man "lära om" kroppen igen. Idag mår jag illa när jag tänker på vilket tempo jag höll! Och dessutom så pass länge.. Fattar inte att jag inte kände själv att jag måste stoppa det men som sagt, min kropp vande sig och den första tiden när jag tog lugnande så mådde jag illa, mådde jätte konstigt, men kroppen fattade inte vad den skulle göra!

Hoff, blir stressad bara av att läsa ditt inlägg för jag känner igen känslan så hårt! Ska ta sonen och gå och vila nu..

Förlåt, såg inte att du skrivit det innan jag svarade på ditt inlägg.. Det är ett annat symptom jag har, hjärnan registrerar inte allt, speciellt inte längre texter, den blir helt enkelt för trött.
Det var till det jag ville komma med mitt inlägg om att sitta still i 30 min..

Jag ringde bara min vc, vi har stafett läkare så jag träffar aldrig samma! Du kan även prata med psykjouren, de kan hjälpa om inte annat kan de guida dig rätt. Men helt riktigt, du måste ta tag i detta nu.

Ibland behöver man verkligen se allt svart på vitt för att det verkligen ska sjunka in! Tror man fastnar lätt i sin vardag och det blir tillslut en "normal" vardag för en.
Njut av din ledighet och vet du, du kommer säkert få en massa konstiga symptom, försök att vila bort dem och inte aktivera bort dem! Blir det riktigt jobbigt ta kontakt med akuten!

Man tackar allra ödmjukast!
Försöker bara dela med mig av det jag själv känner och läser om, jag vet hur mycket det betyder bara att hitta någon eller några som känner igen det man skriver om och upplever. Alla råd jag själv fått är guld värda för mig!
Så kul att läsa ditt inlägg och höra att du mår bättre, verkligen kul att läsa ett så positivt inlägg, din doktor verkar helt underbar och någon som känner med sina patienter, såna doktorer finns det för få av!

Kram på dig!